En behovsorienterad önskelista

Om någon (hej mamma…) får för sig att ge mig en 29-årspresent den 6 mars kommer här en behovsorienterad önskelista som fylls på löpande i takt med att jag kommer på nödvändigheter:

Huvudgavel
  1. SKURHINK I ZINK
    Jag har länge behövt en ny skurhink men jag har inte velat köpa en i plast. De stålhinkar jag kikat på har saknat plats för urvridning men Granit har en

  2. HUVUDGAVEL AV TRÄ
    Vi behöver en mer rejäl huvudgavel för att kunna luta oss vid kvällsläsning. Den vi har idag har spjälor med väldigt breda mellanrum som vi sjunker ned i. Min man fick upp ögonen för den här drömmiga av mangoträ och rotting, och jag är (nästan) beredd att byta ut hela honom för att ha råd med en.

  3. BRODERIRAMAR I TRÄ
    Alla storlekar är av intresse, för de går åt som smör i min verksamhet. Jag gillar uttrycket i ett broderi när den finns kvar i sin sybåge, varför jag oftast säljer broderierna så. Det belyser processen broderiet tagits fram i och är en fin kontrast till alla kvadratiska ramar folk annars har på väggarna.

  4. RÖDVIN
    Ekologiskt!

  5. EKOLOGISKA HYGIENARTIKLAR
    Sådant som ändå går åt är fint att slippa köpa själv. Här kommer tips på saker som används på daglig basis hemma i badrummen:

    1. Aleppotvål (ju högre procentandel lagerbärsolja desto bättre!)

    2. Mandelolja (både jag och min man använder det till all vår ansiktsvård så det går åt en del…)

    3. Bambutandborstar (vi har provat både Humble Brush och Bambutandborsten och varit lika nöjd med båda)

    4. Eteriska oljor (gärna tea tree-olja)

    5. Skin food från Weleda (används av hela familjen och finns att köpa lite varstans, både i ekobutiker och på vanliga apotek)

  6. SVART MATTVARP
    Här kommer nog min till synes mest udda önskan men jag vill väldigt gärna väva på svart eller i alla fall mörkgrå mattvarp men en rulle kostar ett par hundralappar och jag har redan två (oblekta) hemma så jag kan bara inte motivera ett nyköp innan de är slut. Vilket de lär bli typ år 2068.

  7. RENOVERINGSMATERIAL
    Allt som kan behövas till ytrenoveringen av vårt radhus. Tak- och väggfärg, rollerset, golvskyddspapp, trägolv, lister o.s.v. Presentkort?

  8. VÅRSKOR
    Jag gillar som bekant Kavatskor och har en skinnmodell för varje säsong förutom det där mellanläget. När den kängtunga vintern sedan länge övergått i vår men det ännu inte blivit sandalvarmt. Det jag tror mig sakna är Holmen EP ljusbrun i storlek 38.
    PS. Förlåt för priset.

Senast uppdaterad: 2019-02-15

Second hand och synliga lagningar

Min second hand-utmaning för 2019 går som på räls och jag fyndar ju DÖDSFINT för småslantar. Kolla in mina senaste behov som Tradera i vanlig ordning lyckades fylla. ↓ En chunky ullkofta, en mindre ryggsäck till skoldagarna och ett par lösa jeans. Jag ser fram emot en vår i de här kläderna.

297876795_b59b2ea7-3205-4aa2-be8e-52498ea7bfb6.jpg
298411092_12a88368-d90d-4809-a206-40479fc8d7ed.jpg
298170655_4b6998de-4974-450e-a5a5-67ebdeb990ed.jpg

Jag är förresten inget fan av superslitna byxor, men bestämde mig för att prova laga dem lite med sashiko mending. Jag lagar alltid våra kläder, men kämpar hårt för att få till så diskreta lagningar som möjligt. Efter att ha pratat med en kollega i Hemslöjdsföreningen fick jag tips om just SYNLIGA lagningar och blev helt tagen efter att ha finkammat Internet efter alla tips som fanns att tillgå.

ARTSY men RART.

Min ständigt påfyllda  Pinteresttavla .

Min ständigt påfyllda Pinteresttavla.

/Jessica

Torkad grönska som ögongodis

Vintern är vacker. Särskilt i år. Det har varit många minusgrader och ett tjockt, kritvitt snötäcke med plogade snöberg höga som hus över hela staden. Det har pågått så länge att jag glömt bort hur slask ser ut, så jag borde vara glad. Tacksam. Inte minst för barnens skull, som kan åka pulka till skolan varje dag. Hade vi haft kvar vår spark hade den använts flitigt.

Jag borde som sagt vara tacksam. Och på många plan är jag väl det, för slask hade förmodligen känts hundra gånger värre, men jag kan inte låta bli att gå i dvala hela vinterhalvåret. På alla plan. Jag fryser, jag är trött och jag håller mig helst hemma. När jag sommartid gärna tar en löprunda kl. 21.30 för att solen fortfarande värmer har jag så här års redan gått och lagt mig med barnen. Naturen är som bekant min allra största källa till inspiration men just nu ligger den nedbäddad. Gömd under frost och ofruktsamhet.

Med det sagt längtar jag innerligt till våren. Så att inspirationen riktigt kan flöda igen.

Tills världen väljer att tina upp nöjer jag mig med grönska inomhus. Förutom alla mina krukväxter gillar jag också snittblommor. Runt om i hemmet finns därför torkade kvistar från alla fina tillställningar jag varit med om. Mitt bröllop för åtta år sedan. Ebbes ettårsbukett. Nyårsdukningen hos min bästa vän. Min första ros från Fabian. En fjällsippa från Kungsleden. Det senaste tillskottet är några av de fina vernissageblommor jag fick efter konstutställningen Vem är jag bland alla andra? och jag njuter så av dem allihop.

IMG_9162.JPG
IMG_9127.JPG

/Jessica

Färgglatt på feministfest

Bia: “Vad gör du ikväll?”
Jag: ”Jag är inte färdig inför utställningen i morgon så jag behöver nog väva hela natten. Och dricka vin, som tröst. Vill du komma och heja på?”
Bia: ”Ja!! Felicia kommer också!”

Så kom de båda. Trots flera kilometers promenad i yvig snöstorm utomhus. Med morgonrockar, nagellack, ansiktsmask, vinflaskor och ostbricka under armen. De höll hemmaspa, gosade med min midnattsvakna treåring och höll mig sällskap 19.00 - 04.30 (!). Medan jag arbetade fram 50 x 50 cm väggbonad och pysslade ihop små prislappar såg de till att mitt vinglas var påfyllt och värmeljusen tända. De skrattade högt och höll mina tankar på värkande slöjdarmar långt, långt borta. Vilka kämpar! Jag hade nog inte orkat väva klart om det inte vore för de här pärlorna och deras odelade uppmärksamhet.

IMG_9272.JPG
IMG_9273.JPG

Väven blev färdig till slut och även om den inte blev som planerat kommer jag alltid att se deras självklara vänskap i den färgglada ullväven. För färgglad är den, mer än något jag tidigare gjort. Mer skev än något jag tidigare gjort, men det är så befriande att jag börjat våga släppa på perfektionismen som annars brukar svida i fingrarna på mig.

IMG_9406.JPG
IMG_9408.JPG
IMG_9407.JPG
IMG_9405.JPG
IMG_9410.JPG
IMG_9409.JPG

Separatistisk Feministfest

Väven och mina handtryckta tygkassar tog jag med mig till Söders Källa där den nystartade föreningen FemFest Gävleborg anordnade en separatistisk feministfest. Kvällen bjöd förutom konstutställning och marknad också på grymma framträdanden, workshops, underbart god mat och quiz. Jag blev av föreningen tillfrågad om att ansvara för konst- och marknadsdelen och den här typen av ideellt arbete fick ett rungande JA från min sida och det hela blev nog ett uppskattat inslag på kvällen. Stämningen var fantastisk (så peppig!), festprogrammet var perfekt och kvällen var en som alla borde få uppleva. Att biljetterna blev slutsålda vittnar om intresset för den här typen av evenemang så jag hoppas att fler vågar ta liknande initiativ! Och att de bjuder in mig ;)

IMG_9391.JPG
IMG_9393.JPG
IMG_9395.JPG
IMG_9396.JPG

/Jessica

Screentryckeri

Januari går mot sitt slut och jag har spenderat merparten av den i konstnärsverkstaden hos ateljéföreningen GAFFEL som håller till i industrihuset Vävaren, en inspirerande tegelbyggnad från år 1852. I ateljéföreningen finns förutom just ateljéer också screenverkstad, fotostudio, snickeri, metallverkstad, ljudutrustning, glasugn, keramikugn, projektrum, datorutrustning och bronsgjutning. ALLT JAG BEHÖVER när jag så småningom slutar på Konstskolan, så jag blev medlem ögonaböj. Kul!

Skolan bjuder på en kurs i screentryckeri i skrivande stund och jag har haft det hur njutigt som helst varenda dag.

IMG_8811.JPG
IMG_8812.JPG
IMG_8814.JPG

Jag började kursen med att framställa mina tryckoriginal och jag har inte helt oväntat fastnat för just textiltryck och lämnat pappers-, metall- och trätryck åt sidan. Text art blev temat för mina arbeten och resultatet blev tryckta tyger och framför allt tygkassar. Veckorna har rusat fram och jag har lärt mig jättemycket, både av min screentryckslärare och av alla misstag jag själv råkat göra på vägen.

  • Digital originalframställning på laserfilm

  • Beskiktning av tryckram med fotoemulsion och tråg

  • Mörkrumstorkning

  • UV-belysning i vakuumbord

  • Högtrycksrengöring i sköljskåp

  • Mangling av textilier

  • Screentryckning med rakel i tryckram

  • Värmefixering

Det är många moment för att få till ett färdigt tryck, särskilt vad gäller för- och efterarbetet. Därför har jag föredragit att få upp en ordentlig produktion när jag ändå varit igång. Jag har hittills hunnit göra hela 76 (!) stycken tryck i blandade storlekar och färger och då har jag ändå en hel vecka kvar att spendera i verkstaden innan jag behöver återvända till den ordinarie verksamheten på Konstskolan igen.

Tankeverksamhet pågår. Jag fick lära mig hur man gör mönsterrapporter!

Tankeverksamhet pågår. Jag fick lära mig hur man gör mönsterrapporter!

Tryckraklar.

Tryckraklar.

Tryckramar.

Tryckramar.

Många idéer har trängts i huvudet. Det blev enklare att få några av dem utlagda framför sig.

Många idéer har trängts i huvudet. Det blev enklare att få några av dem utlagda framför sig.

Min art partner in crime  Felicia  ställde upp som underhållare.

Min art partner in crime Felicia ställde upp som underhållare.

Provtryckning. Allt för att se hur ramen släpper igenom färgen och hur det färdiga resultatet skulle komma att bli.

Provtryckning. Allt för att se hur ramen släpper igenom färgen och hur det färdiga resultatet skulle komma att bli.

IMG_9042.JPG
IMG_9040.JPG

Jag tryckte min logotyp, ett citat jag aldrig vill glömma, en bläckteckning jag gjorde i höstas och framför allt två olika texttryck till tygkassar. Det blev många tygkassar men jag vill redan göra fler. Det var så KUL! Några av dem ska jag spara åt mig själv (jag har några broderi-idéer) men resten kommer inom kort ut till försäljning! :)

IMG_9043.JPG
IMG_9046.JPG
IMG_9044.JPG
IMG_9129.JPG
blob

Jag är nöjd! Det är första gången jag screentrycker men jag är glad åt medlemskapet jag skaffade i ateljéföreningen GAFFEL så att jag kan komma tillbaka hur många gånger jag vill. Idéerna står bokstavligt talat på kö och nu handlar det mest om hur jag ska prioritera min tid för att åstadkomma allt inom en överskådlig framtid. Önska mig lycka till!

Det här med att välja bra vänner

Alltså. Det här är FÖR fint för att inte få ett helt eget inlägg. Min duktiga klasskompis Emelie Farkas har, utan min vetskap, grävt i mina bortglömda Facebook-album och ritat av ett foto åt mig!

Emelie Farkas ritar av Wilton Ullström
294106_10150274250156865_3063268_n.jpg

Fotot är ett av de första, på mitt första barn och som ligger mig oerhört varmt om hjärtat, så att få bilden som blyertsskiss fick både mig och sedan konstnären att börja grina mitt i skolkorridoren. 

Bra vän. Bra överraskning. Bra fredag.

Det är med sådan tacksamhet över alla fina människor jag mött det senaste året jag nu tar helg och vilar från alla intryck. Bilden tar jag förstås hem och ramar in. Den kommer att få en sådan HEDERSPLATS hemma i radhuset ❤️

Vem är jag bland alla andra?

En försäljande konstnär och godkänd utställningskurator, tydligen.

Allt började som en idé två konstskoleelever emellan i höstas. Eleverna i årskurs 2 och 3 på Konstskolan i Gävle får varsin grupputställning ordnad av skolan, den ena på Gävle Konstcentrum och den andra på Sandvikens Konsthall. Eftersom vi 1:or blir helt utan ville jag och Emelie Farkas kaxigt nog ordna en egen. Så det gjorde vi!

Efter många möten, lång planering, jakt på utställningslokal och finansiär, marknadsföring, konsttransport och presskontakt fick vi i hop det till slut. Tretton minuter innan vår absoluta deadline var lokalen ommålad, de 46 konstverken hängda, belysningen riktad och alla på plats. Alla utom galleristen, som i förtroende låtit oss göra hela jobbet på egen hand. Och vilken erfarenhet vi har fått tack var det!

IMG_8736.JPG
IMG_8484.JPG
IMG_8586.JPG
Mina fem bidrag till utställningen.

Mina fem bidrag till utställningen.

Vi hade en pressvisning och fick varsin helsida i Gefle Dagblad och Arbetarbladet. Vi marknadsförs av Gävle Kommun och på galleriets hemsida. Det, och ett Facebookevenemang som delats vitt och brett, räckte för att galleriet faktiskt skulle få ett besöksrekord på vår vernissagedag och till vår stora förvåning blev sju av konstverken sålda redan första dagen. Ett av dem var mitt Kebnekaisebroderi! ❤

IMG_8715.JPG
IMG_8716.JPG
Wilton menar att hans ullmössa inspirerat till min oljemålning. Han önskar också få låna pengar av mig för att kunna köpa tavlan av mig.

Wilton menar att hans ullmössa inspirerat till min oljemålning. Han önskar också få låna pengar av mig för att kunna köpa tavlan av mig.

IMG_8718.JPG

Hela grejen blev SÅ lyckad. Vi har slitit vårt hår långt in i vargtimmarna men det var värt varenda minut. Jag är så stolt över mitt och Emelies arbete att jag nog kommer att kunna leva livet ut på det och jag är så tacksam över allt stöd vi fått från olika håll och kanter.

Tack till Galleri K för uthyrning av det fina galleriet.
Tack till Studiefrämjandet som finansierat hela projektet.
Tack till Emelie för ett bra första samarbete.
Tack till alla medverkande konstnärer.
Tack till min man och mina barn som låtit mig djupdyka i det här, särskilt senaste veckan då jag knappt sovit hemma.
Tack till familj, vänner och gamla kollegor för er närvaro på min stora dag. Jag blev så otroligt glad för varenda en!

Och ett sista tack till mig själv. För att jag vågade och för att jag orkade. Det var utmanande, utmattande, roligt och lärorikt. Nu vet jag att jag kan ordna en konstutställning med allt vad det innebär. Nu var jag att jag få min konst såld till för mig helt främmande människor. Nu vet jag att det här är någonting jag vill och någonting jag kan - en SUPERSKÖN känsla för en som annars har lätt att känna sig lite vilse.

Nyårsönskningar

  • Jag vill ha ett 2019 fritt från nyinköp.
  • Jag vill göra mitt konstnärsskap 100 % naturmaterialbaserat.
  • Jag vill prata högre om den hållbarhetsresa jag påbörjade 2011.
  • Jag har inte flugit på 9 år men behöver tyvärr göra det, inte bara en utan två gånger under 2019. Jag planerar därför att klimatkompensera för mina utsläpp och vill lära mig mer (allt!) om det. Tips?
  • Jag vill rusta det radhus vi köpt för att sedan aldrig behöva renovera igen.
  • Jag vill arbeta fram en minimalistisk garderob. 
  • Jag vill bli medicinfri. 

Rimliga mål. Eller ännu hellre önskningar.

31 december 2019 vill jag gå tillbaka till den här listan för att se om det finns något som faktiskt blev av. Och blir det inte så klappar jag mig på axeln i alla fall, för då var jag helt enkelt inte redo för det än.

Håll en tumme vetja. ❤️

Lagomt festligt

Jag firade nyår på bästa tänkbara sätt; med min man, våra barn, mina gudbarn, min bästa vän, hennes sambo, en (skotträdd) hund och en (kelig) katt. I deras hus, långt utanför stan. Vid ett bord, pyntat med allt fint naturen runt knuten har att ge såhär års, hade vi en så fin helkväll tillsammans.

IMG_8205.JPG
IMG_8208.JPG

Vegetarisk trerättersmeny, skålande treåringar, spel och avslutningsvis bubbel till en ekologisk khom loy vid tolvslaget med sovande barn inomhus. Så lagomt och barnvänligt men samtidigt så himla festligt för en trött tvåbarnsmor mitt i livet. Trettiosjugradigt, som Jenny skulle ha sagt.

IMG_8207.JPG
IMG_8211.JPG
IMG_8203.JPG

Jag bar min mammas gamla smycken, blommiga strumpbyxor och den braiga, svarta second handklänningen jag firat hela julen i. Också det lagomt festligt. Jag kände mig fin, jag kände mig trygg och jag kände mig nöjd. Kan det bli mer avslappnat? Framför allt kände jag mig glad åt vilka fantastiska människor jag valt att berika mitt liv med och för att de öppnar upp sitt hem åt mig och hela min flock.

Att dessutom få börja året bland linnesängkläder i deras behagliga gästrum tätt följt av färskmalet kaffe och lekande morgonbarn förlängde bara nyårsfirandet.

IMG_8213.JPG
1 januari och gudmorsgos.

1 januari och gudmorsgos.

Nu är standarden satt för resten av 2019! ❤️

2018

Sedan jag började blogga 2004 har varje nyår inneburit olika former av årsresuméer. 2018 är inget undantag.

Jag känner ingen som tar fler bilder än jag själv. Ingen! Att titta igenom allt jag fotograferat sedan i januari har därför tagit mig hela kvällen och jag har gråtit, gråtit och gråtit. Av glädje, av stolthet och framför allt av lättnad. Vilken nyttig genomgång!

Vilket kanonår jag haft, när allt kommer omkring. Det trodde jag inte när året började. Vilka fina människor jag mött och så mycket jag vågat. Vad dåligt jag mått och vad stark jag har blivit! Vilket dreamteam jag och Fabian varit och vad mycket som hänt med barnen. Vad mycket jag lärt mig, om mig själv och om världen. All oro, panikångest och värk hamnar förstås inte på bild, men den har också funnits där och det är med den vetskapen allt fint blir extra fint.

Saker jag gjort mer 2018 än något tidigare år:

Målat. Vilat. Fotograferat. Varit ärlig. Sovit. Varit utomhus. Startat företag. Handlat second hand. Cyklat. Köpt radhus. Badat. Låtit färg ta plats i mitt hem igen. Löptränat. Drejat. Gymmat. Varit med min mamma. Planterat. Druckit rödvin. Ätit ute. Fått nya vänner. Åkt tåg. Jobbat. Kramat mina barn. Stoppat fötterna i havet. Broderat. Varit långsam i naturen. Lyssnat på poddar. Sörjt barnet som aldrig fick födas. Tagit tjänstledigt. Ätit vegetariskt. Börjat på konstskola. Sjungit för mig själv. Varit solbrun. Varit med om en cykeloycka. Förlåtit min panikångest. Tyckt om mig själv. Inrett. Sovit i tält. Grinat åt filmer. Prioriterat. Prioriterat bort. Odlat. Gått promenader. Sett nakenmodeller. Druckit kaffe. Skulpterat. Låtit min flera år gamla nape cut växa ut. Opererat bort farliga hudförändringar. Haft anhöriga på sjukhus. Redigerat film. Fått en återförsäljare. Tatuerat mig. Rensat hemma. Åkt till Stockholm. Läst böcker. Skänkt pengar till välgörenhet. Vävt. Tagit ett extrajobb i ny bransch. Lockat håret. Lyssnat på ny musik. Smakat ny mat. Vandrat med barnen. Varit med om en elolycka. Fått in naturmaterial i mitt konstnärskap. Skottat snö. Stått på mig. Älskat Fabian. Känt livet i mig! ♡

IMG_2368.JPG
IMG_3013.JPG
IMG_3147.JPG
IMG_3203.JPG
IMG_4143.JPG
IMG_4184.JPG
IMG_3583.JPG
IMG_5092.JPG
IMG_5197.JPG
IMG_5320.JPG
IMG_5732.JPG
IMG_6306.JPG
IMG_6929.JPG
IMG_7771.JPG
IMG_6622.JPG
IMG_8588.JPG
IMG_8418.JPG
IMG_8794.JPG
IMG_8433.JPG
IMG_8842.JPG
IMG_9668.JPG
IMG_9533.JPG
IMG_9565.JPG
IMG_0468.JPG
IMG_0899.JPG
IMG_1759.JPG
IMG_1766.JPG
IMG_2751.JPG
IMG_3207.JPG
IMG_4023.JPG
IMG_3756.JPG
IMG_4020.JPG
IMG_3535.JPG
IMG_4141.JPG
IMG_5143.JPG
IMG_5146.JPG
IMG_6760.JPG
IMG_5907.JPG
IMG_5713.JPG
IMG_7634.JPG
IMG_7780.JPG

Tack, året. Nu sparkar vi igång ett nytt och hoppas på det bästa!

/Jessica

En strålande jul

Juldagsmorgon. Jag har fått sovmorgon, märker jag. Dubbelsängens andra halva är tom. Hans lakan är skrynkliga och det luktar kaffe från köket. Porslin skramlar. Förmodligen tömmer han diskmaskinen från den julafton vi firade igår. Hemma hos oss, för första gången någonsin. 

Det blev en väldigt fin dag. Så behagligt lugn men glädjande innehållsrik, på samma gång. Den bästa av kombinationer!

IMG_7872.JPG
IMG_7883.JPG
IMG_7924.JPG
IMG_7871.JPG

Julafton 2018 i listform

  1. Vilka firade tillsammans? Min familj, min mammas familj och min svärmor. Och katten Lovis efter eget behag.

  2. Vad förtärdes? Julbrunch med tomtegröts- och julvörtsbuffé, ett pampigt julbord efter Kalle Anka och avslutningsvis en frozen apelsincheesecake med nötcrunch. Till allt drack vi glögg, vatten, julmust och kaffe. För övrigt gick det åt sjuka mängder clementiner och julgodis (barnen är starkt misstänkta).

  3. Kom jultomten på besök? Nope. Sjuåringen har sett filmen The Christmas Chronicles och ville att jultomten skulle få vila från vårt hushåll i år. I stället agerade han själv tomtenisse. På engelska.

  4. Vad var finast? Förutom den engelsktalande tomtenissen: Treåringen som somnade under sin storebrors säng vid en kurragömmalek. En annan sovrelaterad finhet var att barnens gammelmorfar samtidigt somnade i treåringens säng i rummet intill.

  5. Vem var årets hedersgäst? Måste jag välja? Min svärmor, för ett år sedan var jag rädd att aldrig få fira jul med henne igen. Min mormor, som lagade god mat med mig. Min bror, som bor 40 mil bort och som jag inte träffat sedan i somras. Min mamma, som känner oss utan och innan och därför ordnat perfekta julklappar. Min man, för bra teamwork. Mig själv, för orken och glädjen och lugnet. Det här har varit målet i så många år! ❤️

  6. Vilken var den bästa julklappen? Om du frågar mig så var det något så pryligt som en taklampa jag älskat sedan jag såg den första gången 2013. Jag fick en på min födelsedag det året, men vi har flyttat inte mindre än fyra gånger sedan dess och i den senaste nedmonteringen gick den tyvärr en lampskärmsdöd till mötes. Jag har varit så ledsen och letat ett substitut utan att lyckas toppa den. Älskar man en lampa så mycket efter alla år att man inte kan tänka sig en annan gör man rätt i att önska sig en likadan. Den här julen fick jag en!

  7. Årets bästa inslagning? De hållbara, förstås. En kökshandduk och snöre funkar utmärkt. Knyt fast en torkad apelsinskiva och du mår som Ernst resten av julhelgen!

  8. Julens finaste pynt? Oj! Här finns det många vinnare. Treåringens målade grankotte, min mammas nåltovade ullhjärta, det romantiska julkort sjuåringen fått av sin tjej (!) och årets julkula (jag fyndar en ny varje år sedan jag blev förälder - samlingen börjar ta sig!).

  9. Dagens outfit? Den här frågan är nästan värd ett helt eget blogginlägg men jag ska hålla mig kortfattad: Jag har second handfyndat den bästa klänningen mitt liv och kroppsform någonsin skådat! Jag betalade 125 spänn för den svarta viskosklänningen och det fantastiska ligger i de långa ärmarna, dess utställda form, de underbart stora fickorna framtill, halsringningen (jag har svårt för sådana) och att den är sydd i dubbla lager - perfekt för en fryslort som jag. Den här klänningen ska härmed vara basen till alla mina (extremt många, hehe) festliga tillfällen för jag kan variera den hur jag vill med galna strumpbyxor, stora smycken och koftor. Jag kan dessutom äta hur mycket julmat som helst utan att det spänner!

  10. Dagens sämsta? Nog inget. Faktiskt. Allt var fint och stillsamt och behagligt och trivsamt. Allt flöt smidigt och friktionsfritt. Möjligtvis kan känslan av hur proppmätta vi var stora delar av dagen svara på frågan. Och att vi glömde tända marschallerna 😅 #hårtliv

Tack till er som orkade läsa ända hit. Nu ska jag gå ned till det skramlande köket för en kopp av kaffet som luktar. Och ge min man en kram lika lång som min sovmorgon. Jag avslutar min julaftonsresumé med en bild på nämnda tomtenisse.  

SANTA DAB!

SANTA DAB!

God fortsättning!

Det lackar mot jul

Nu känns det i kroppen.
Julen, som står för dörren.

Barnen leker i sina luciakläder varje kväll. De är tomtetärnor, båda två. Jag och Fabian dricker mest kaffe med skummad havremjölk eller te med honung (förkylning hör väl julen till?). Eftersom det blir mörkt redan kl. 14.38 får adventsstjärnor och tända ljus hålla oss vid liv, men den här sparlågan som vi alla går på är förvånansvärt behaglig. Tempot blir lagom.

Ebbe har åkt pulka sina 2 km till förskolan hela veckan, för vi har snö att pulsa i. Mycket, till och med. I skenet av fasadlyktorna har vi behövt skotta varenda dag (medan det fortsätter snöar…) men jag slås varje år av hur trivsamt det faktiskt är. Barnen hjälper glatt till med varsin snöskyffel, men det bästa tycker de nog är att värma sig framför SVT:s julkalender med en kopp glögg efteråt. Den hjälper barnen att räkna ned till julafton. Julkalendern, alltså. Hehe. Nu vet de att det är dan före dan före dopparedan och det får vi minsann också veta, flera gånger om dagen. Åh, vad de väntar och längtar. Och de har precis gått på ett 17 dagar långt, efterlängtat och lika välbehövligt jullov.

Julen känns också i deras kroppar.

IMG_7839.JPG
IMG_7176.JPG
IMG_7054.JPG
IMG_7762.JPG
IMG_7842.JPG
IMG_7761.JPG
IMG_7777.JPG
IMG_7763.JPG

Nissar på rad. Tomtesamlingen är barnens mormor ansvarig för. Hon smyger in en ny i vårt hem varje år! ❤️

Stockholmsmuseer

Konstskolan i Gävle har gjort det igen! En heldag i Stockholm för studiebesök på konstmuseer har ägt rum och det är alltid så härligt att få fylla på inspirationskontot. Förra gången besökte vi Färgfabriken, Galleri Magnus Karlsson och Bonniers Konsthall. Idag brände vi av Moderna Museet och nyöppnade Nationalmuseum

IMG_7696.JPG

Vi fick en förmiddagsvisning av Modernautställningen 2018 och den är väl värt ett besök. Närmare 40 samtida konstnärer har valts ut och jag gillade särskilt tre av verken. Tyvärr råder fotoförbud inne i konsthallen så jag delar med mig av sammanfattande beskrivningar för den lässugne i stället:

  • Christine Ödlund Elektroakustiska aspekter av människa och växt
    Mellan två skulpturer av återanvänd aluminium och trä presenteras två plantor med blottlagda rottrådar. Den ena exponeras för ett klickande ljud och den andra har kopplats upp mot en högtalarutrustning, så att vi besökare kan ta del av de energier den skickar ut. Det knarrade duktigt från plantorna och konsthallsvärden berättade att det faktiskt låter annorlunda de tider på dygnet som museet saknar besökare. Reagerar plantorna på oss? Vår närvaro? Det finns forskning som visar att växter kommunicerar med varandra genom rötterna och det här konstverket ger oss möjlighet att uppleva en del av samtalet. Konsthallsvärden berättade också att växter överlag lever som flockdjur som till exempel låter vatten gå till den mest behövande plantan. Så fint! “Jag ska genast hem och sjunga för mina blomz” hann jag tänka.

  • Muhammad Ali 366 days of 2012
    Året var 2012. Konstnären bodde i ett krigshärjat Syrien och ritade där en bläckteckning om dagen som en slags dagbok. När omedelbar livsfara blivit vardag följer mentala metamorfoser hos befolkningen och dessa har skildrats i hybridliknande form i hans teckningar. Våren 2016 flydde konstnären (efter fem år av krig i sitt hemland) över Medelhavet vidare till Sverige. Nu visas teckningssamlingen från 2012 upp på en majestätisk helvägg allra först i utställningen. Vilken pjäs! Det mest gripande är inte figurerna, utan disciplinen och förmågan att hålla en konstnärlig form under de omständigheter han tvingades leva i.

  • Britta Marakatt-Labba Händelser i tid
    Vid det här konstverket började jag gråta. Jag har sett Brittas andra verk vid två tidigare tillfällen och alltid gillat vad jag sett. Hon skildrar samernas historia av utsatthet med fantastiska och detaljerade broderier, men den här gången kröp det in under huden på mig. I hennes konstverk har hon broderat på gamla vetesäckar stämplade med det nazistiska örnemblemet. Tyskarna fraktade säckarna genom Sverige under andra världskriget och använde dem bland annat i byteshandel med samerna. Eftersom säckarna var slitstarka kom de att nyttjas som dörrar till samekåtor och en del av dem har bevarats ända tills idag. Britta har i Händelser i tid broderat inget mindre än Utöyamassakern 2011 på en av säckarna och det var för gripande för att inte smyga upp mobilen för en närbild trots fotoförbudet.

Jag är laglydig men gör nog ett undantag.
Eller?
Bryter jag ens mot någon lag om jag visar er den?
Jag borde inte.
Men nu gör jag det.
TRIGGER ALERT!!!

IMG_7698.JPG

Jag stod där i folkmassan och kunde inte låta bli att hålla tillbaka tårarna. Massakern var fullkomligt fruktansvärd, men här så fint porträtterad att jag plötsligt befann mig där i skogen med de maktlösa ungdomarna utan att kunna hjälpa till.

Fint ändå, att konst kan väcka sådana starka känslor i en.

IMG_7700.JPG
IMG_7705.JPG

Efter Modernautställningen behövde jag hämta mig en stund. Ensam. Jag strosade länge i museibutiken med Utöyakatastrofen i bröstet innan jag tog mig tillbaka till klassen för att äta lunchbuffé till en fin utsikt.

Mätt, belåten och mindre tagen gick vi över Skeppsholmsbron till Nationalmuseum som hållit stängt för renovering sedan fem år tillbaka och nu slagit upp portarna för allmänheten igen. Bara av att kliva in i entrén glömde jag bort Brittas broderi ett tag, för vilken makalös byggnad jag stod i!

IMG_7707.JPG
IMG_7736.JPG
IMG_7735.JPG
IMG_7727.JPG
IMG_7730.JPG
IMG_7729.JPG
IMG_7724.JPG
IMG_7728.JPG
IMG_7726.JPG
IMG_7725.JPG
IMG_7732.JPG
IMG_7733.JPG
IMG_7734.JPG
IMG_7723.JPG

Av all fantastisk konst på Nationalmuseum måste jag ändå erkänna att jag bäst gillade salen med keramikhistoria.

Inte så oväntat kanske ;)

IMG_7737.JPG
IMG_7738.JPG
IMG_7739.JPG

För att visa någonting mer klassiskt från all konsthistoria som vilar på Nationalmuseum delar jag med mig av en bild på den stora oljemålningen Jungfru Maria och Jesusbarnet. Den målades av Jan Sanders van Hermessen år 1544 men känns lika aktuell än idag, med tanke på debatterna som varit kring offentlig amning. Varsågoda, alla mama birds!

IMG_7731.JPG

Avslutningsvis får ni en Stockholmskväll i bild. Det var fint men det var också resten av dagen och jag ser fram emot nästa gång!

IMG_7740.JPG

Flitiga händer och ett vilande hjärnkontor

Keramikkursen är över på schemat men kommer att bo djupt i bröstet på mig för en lång tid framöver. Jag har lärt mig så mycket den senaste månaden! Om mig själv, om mitt tålamod, om mitt formspråk, om keramikens arbetsprocess och inte minst om hur många timmar jag kan arbeta utan att vilja eller ens behöva ta en paus.

Händer och ögon undersöker leran, jag tar sökande grepp och formar intuitivt. Hjärnan bara vilar. Har semester. Inte någon annanstans; högst närvarande i rummet men på vilande autopilot. 

IMG_7288.JPG

Leran krymper av torktiden och hela konstverket rör sig i både skröj- och glasyrugnen. För någon med kontrollbehov är det lika utmanande som befriande. Det blir sällan (aldrig?) som jag tänkt mig men jag märker hur mycket jag tycker mer och mer om det. Hur det börjar bli min grej och hur jag växer av det. Jag förlåter leran och den förlåter mig.

IMG_7280.JPG
IMG_7634.JPG

Nybränd keramik.

Min mamma tog med mig till Lermakeriet, en 45 år gammal keramikbutik, kursverksamhet och partihandel, och det var som att kliva in i keramikhimlen ska ni veta! Där fanns tonvis med lera till salu och ännu fler verktyg och glasyrer. Men mest fanns det inspiration från golv till tak. Så mycket ÖGONGODIS!

Trots allt det tjusiga (eller just därför) fick jag bara med mig tre bilder från det lager jag fick äran att smita in i. 

IMG_7236.JPG
IMG_7240.JPG
IMG_7238.JPG

Det var så rakt och fint att det knep i magen på mig. Jag får fortsätta öva, så tills dess får ni gärna köpa min sneda keramik för jag tycker så mycket om att göra den!

/Jessica

Fina stunder

Halva december är avklarat nu. Vi är sömniga i mörkret men gör så gott vi kan. Barnen är glada tack vare en innovativ paketkalender och jag är glad åt alla fina stunder jag lyckats samla på mig. Utöver konstskola och jobb har dagarna proppats fulla med roligheter. Med flit. Höstens nedvarvning har gjort susen, för nu orkar jag med ett högre tempo. När det är minusgrader ute och den metrologiska dagslängden ligger på ynka 5 h och 40 minuter passar jag därför på att peta in roligheter lite varstans i kalendern. Visst är jag nästan utmattad av allt ståhej, men desto gladare!

Ett urval i bilder

IMG_7387.JPG

Middagsbjudning hos god vän.

IMG_7379.JPG

Restaurangbesök med en annan.

IMG_7060.JPG

Julbord på stans tjusigaste hotell med jobbet! 

IMG_7631.JPG
IMG_7056.JPG

Konstutställningen ”Från rot till barr”.  

IMG_7235.JPG
IMG_7234.JPG

Jag har gjort fina loppisbesök. Den vita byrån ligger jag nästan sömnlös över att jag inte köpte. Om den står kvar nästa gång jag är där tar jag det som ett tecken på att den borde få följa med mig hem...

IMG_7229.JPG

Konstskolebåset är rörigt men ändå vilsamt. Här har jag suttit lutad mot väggen i många timmar med projekt i mitt knä.

IMG_7230.JPG

Ett av projekten är ett Kebnekaisebroderi.

IMG_7053.JPG

Och så har jag dokumenterat all den konst jag inte gjort mig av med. Kolla gärna in min nyppdaterade portfolio! 

IMG_7633.JPG
IMG_7348.JPG
IMG_7177.JPG
IMG_6438.JPG

Barnen är ändå finast. De kryper in i stora ulltröjor på sin mamma, leker matlagning i både kök och barnrum och somnar i våra famnar. Varje kväll.

Sådant gör att man orkar nästan hur mycket som helst.

Julmarknad & en sjuårig smed

Andra advent.

IMG_7180.JPG
IMG_7179.JPG
IMG_7173.JPG

Vi värmde oss med adventsfrukost och ullkoftor innan vi tog bussen till den gråmulna stadskärnan. Barnen var med och vi höll hand i duggregnet. Ett spontant galleribesök avverkades innan vi gick mot vårt mål för dagen: Julmarknad på Länsmuseet. 

IMG_7241.JPG
IMG_7242.JPG

Jag gillar det här stället. Byggnaden är fin, innehållet spännande och historien bakom hela alltet så intressant att jag inte kan låta bli att känna mig lite stolt över att bara råka vara Gävlebo. Det är heller ingen slump att mina och Fabians bröllopsfoton från 2011 togs vid den här entrén, så jag blir alltid lite nostalgisk och extra kär av att komma hit. 

IMG_7247.JPG
IMG_7250.JPG
IMG_7251.JPG

Julmarknaden, utspridd över Länsmuseets alla våningsplan var mysig men stundvis knökfull. Lokala hantverkare trängdes tålmodigt med varandra och nyfikna besökare. Vi handlade en träslev, en ulltvål, en potatissticka av trä och ullvantar. Nöjda fyndare! 

IMG_7249.JPG
IMG_7252.JPG

När vi ändå var på plats tog vi ett varv i den permanenta och tillfälliga utställningen. Där var det folktomt och skönt att få röra sig obehindrat, särskilt för de små med spring i benen efter pysslande. 

Sedan hände något.  

IMG_7244.JPG
IMG_7245.JPG

BakgrundsInfo: Wilton är en kreativ och företagsam sjuåring som vill bli konstnär, ha en workshop med träsnide och framför allt bli smed. Det sistnämnda gissar jag kommer från någon av alla TV-/datorspel där han får smida verktyg och han pratar ofta om hur han ska bygga upp en smedja så snart han kan. 

Tillbaka till Länsmuseet: På museigården stod elever från en folkhögskolas trä- och smidesutbildning och eftersom vår sjuåring så sent som förra helgen råkade vara på en ulltovningskurs med samma personer vågade han fråga om han fick hjälpa till. 

Och det fick han!

I en timme fick han smida, samtliga steg i processen, och gick därifrån en decimeter längre av stolthet och en egensmidd spik i fickan. Väl inne på julmarknaden visade han sin spik för varenda person vi passerade och på kvällen grät han till och med en stund för att det hade varit så roligt.

Älskade, älskade barn. 

IMG_7253.JPG

Vi blev kvar på julmarknaden tills det blivit mörkt (vilket så här års visserligen inte säger ett dugg om hur mycket klockan är...) men eldkorgar, kolbullar och nämnda ullvantar värmde oss fint.

Jag längtar redan till nästa år. Det gör Wilton också.

Om kylan och att komma in i värmen

Gävle. Södra Norrland. 

IMG_6853.JPG
IMG_6855.JPG
IMG_6856.JPG
IMG_6854.JPG

När bilderna togs (i början av december?) var det snöfritt men frostfyllt. Iskallt men ljust, framför allt. Då gick jag till skolan varje morgon och den entimmeslånga promenaden gav energi åt resten av dagen. Rosiga kinder och solsken i blick.

Om det ändå fanns någon sol kvar... Nu går den upp kl. 08.47 och ned kl. 14.39. Båda klockslagen sitter jag djupt fokuserad i någon av konstskolans verkstäder där jag i min konstnärliga iver missar hela spektaklet. Det är mörkt jämt i min värld. Kolsvart. Frosten är borta och kvar är bara vattenpölar på den svarta asfalten under Kavatkängorna.

Inte undra på att man är frusen och TRÖTT.

Handarbeten brukar gå varma så här års. Den här vintern är inget undantag. Jag ställer ut min konst i januari och broderar ett av verken varenda ledig minut. Lägg till en skön fåtölj, en fin korg åt mina pågående alster, en sällskaplig katt och en ullfilt runt den decemberfrusna kroppen.

Då blir det himla fint att komma in i värmen. 

IMG_6874.JPG
IMG_6872.JPG
IMG_6873.JPG

Hajar och pirater

Bröderna Ullström. De leker mer än någonsin trots att de sedan radhusflytten fått varsina rum. Det är lika intensivt som fint och roligast har de när vi vuxna kliver in i leken.

Det är sällan jag har fantasi till övers, men när det händer delar jag den helst med barnen. Igår lekte vi hela kvällen. Jag vet knappt hur allt började men helt plötsligt var båda vardagsrumsmattorna varsina öar och mellan dem simmade farliga hajar. Barnen var lika exalterade som om det hände på riktigt. Hjälp oss!!

Vi åt inhåvad lax över en lägereld, vi lyssnade efter farliga djur i skogen och vi byggde en bro så att vi kunde röra oss mellan öarna. Sjuåringen ville plötsligt vara öarnas MAGI och trollade osynlig fram allt möjligt lyxigt som tröst för att hans lillebror och föräldrar var strandsatta.

Vi drabbades hårt av tsunamis och pirater innan vi till slut byggde ett eget skepp (soffan) att segla iväg på i stormen. Alla dog men överlevde – jag hatälskar barns snabba svängar – och när det blev natt på båten var det läggdags även i verkligheten.

God natt, mina älskade ungar. Tack för att ni livar upp tillvaron. ❤️

IMG_6760.JPG

Sjuåringens aprikosfärgade tillhåll

Vi vill renovera barnens sovrum men har trots att de är gamla och slitna inte bråttom. Inte ens lite. Vis av erfarenhet vet vi att vi är obeslutsamma, särskilt över tid. Därför låter vi livet rulla på medan möbleringar provas fram i samråd med barnen och här ses några guldkorn ur det sovrum sjuåringen själv jobbat fram. 

IMG_6750.JPG

Skrivbordet är från 1850-talet (!) och helt fantastiskt gulligt. Trots sina dryga 170 år på gården utanför Uppsala är det väldigt välbevarat. Här gör han matteläxor, skriver egna sagor, ritar Minecraftgubbar och för ett kulturarv vidare. 

IMG_6755.JPG

Tvärs över det lilla sovrummet hänger vimplar i jordnära färger och plötsligt blev de aprikosfärgade väggarna mer förlåtna. 

IMG_6749.JPG
IMG_6751.JPG
IMG_6756.JPG

Om det är något vi gillar här hemma så är det bra förvaring. Särskilt när den gör det möjligt för barnen att själva städa sina rum eller att bli mer självständiga i andra vardagsbestyr. Uppmärkta klädkorgar gör att sjuåringen enkelt kan packa gympaväskan på söndagskvällarna eller klä på sig allt han behöver på morgnarna utan att riva runt planlöst i garderoben. 

IMG_6754.JPG

Beroende på vem man frågar är dock Legolådan viktigast. Här vilar allt Lego som både jag och min man hade som barn på 90-talet tillsammans med det han själv köpt och fått. En låda värd sin egen vikt i guld.

Varning för keramik

Jag har en keramikkurs i skolan och jag har verkligen HITTAT HEM i det. Första lektionen var jag så lycklig att jag hade gråten i halsen och glädjen håller i sig än, två veckor senare. Tänk att få känna så här över sin egen skolgång!

Keramiken passar mig perfekt. Verkstaden är ljus, har högt i tak och har glasväggar mot konstskolans innergård. Färgpaletten är lika magisk som rogivande: Vit, beige, grå, brun. Som balsam för själen.

Jag övar teknik, provar material och lär mig vikten av tålamod. Hela arbetsdagar har jag fin handledning av vår keramiker till lärare och jag blir lika sorgsen varje gång jag behöver hänga av mig målarrocken för att cykla hem. Sådana dagar är det en tröst att veta att jag behöver ge det hela tid. Låta min keramik stå på tork eller gosa i ugnen för skröj- eller glasyrbränning. Jag tänker att det hela är som att argumentera med ett barn kvällen innan julafton.

”Om du går och lägger dig tidigt blir det snabbt i morgon!” 

IMG_6392.JPG

En skevt nyringlad vas av KM-lera. 

IMG_6424.JPG

Mitt livs första drejade föremål! En kruka blev en vas som blev en skål som fick bli en saltflingsbehållare. I takt med att jag övade försvann mer och mer lera men till slut blev det ändå något. Tålamod var det, ja. 

IMG_6425.JPG

Jag har aldrig tyckt att jag passar i rött men är beredd att ändra mig. 

IMG_6467.JPG

Bordet jag sitter vid hela dagarna. Och trivs. Med en skön playlist i öronen och tankarna någon helt annanstans. Händerna knådar, formar och mår alldeles utmärkt.  

IMG_6469.JPG

Porslinslera! Vem vill ha en mugg i julklapp?

IMG_6474.JPG

Jag är lerig hela dagarna och tänker att barnen nog ser likadana ut på andra sidan stan.  

IMG_6857.JPG

Den ringlade vasen har formats till av miretter efter torkning. HUR SNYGG? 

IMG_6858.JPG

Den däringa flingsaltskålen efter torkning. God jul Fabian önskar Jessica!  

IMG_6860.JPG

När vi ändå pratar jul ombads jag forma något som inte är ett bruksföremål. Jag tänkte att det skulle bli någon slags julgran men den kommer nog mer till sin rätt om den glaseras skogsgrön. 🌲

IMG_6862.JPG

Apropå leriga händer kan jag meddela att man blir mjuk som en bebisstjärt av det här. Särskilt efter att jag drejat med den högchamotterade (grusiga) stengodsleran jag köpt 12 kg av. 

IMG_6863.JPG
IMG_6864.JPG
IMG_6867.JPG

Stengodsleran var för övrigt ett riktigt bra köp. Den är så fin att den inte ens behöver glaseras! Jag förutspår en hel kollektion de närmaste veckorna...