EN VANLIG DAG SOM DISTANSSTUDENT

07.30 Kaffe och Kulturnyheterna. Ullfilt runt axlarna och en katt i knät. Ser över målen för dagen.
08.00 Fotodokumentation av mina senaste arbeten och pågående projekt, bildbehandling, paketering av filer och sändning av allt material till min konstnärshandledare.
10.45 Handledarsamtal över Skype, som tog mig cirka tusen kliv framåt. Jag har sådan otrolig nytta av att prata med Peter! Note to self: Spela in nästa samtal så att jag kan lyssna på det om och om igen.
11.45 Skriftlig sammanfattning av alla kloka ord jag just tagit till mig.
12.00 Lunchrast. 30 minuters löprunda, en snabbdusch och en matlåda hann klämmas in.
13.00 Skriftlig brainstorming med avstamp i allt som sades under handledarsamtalet. Jag berättade om mina år av utredningar på sjukhuset, alla känslor och erfarenheter det efterlämnade och hur jag kommit att vilja bearbeta processen med en utforskande och konstnärlig process, så jag behöver utreda alternativen för att rekonstruera förloppet. Att formge all oro och ångest jag känt med den metodiska långsamhet och enkelhet som vävning och broderi innebär känns både paradoxalt och trösterikt. Nästan poetiskt. Och kräver många timmar (dagar? år?) av fundering för att bli bra. Jag sitter vid köksbordet och njuter i tystnaden av att just den här stunden kan vara början på en ny och väldigt lång resa.
16.00 Skoldagen är slut vare sig jag vill det eller inte. Barnen längtar efter sin mamma och jag efter dem så jag cyklar och hämtar dem. Idag ska vi till biblioteket!


ATT PLUGGA PÅ DISTANS

Morgonkaffe. Mina dagar börjar alltid där. Sittandes i soffan under en ullfilt, framför gårdagens avsnitt av Kulturnyheterna. Medan jag tar del av min samtid - Ola Juléns postumt utgivna diktsamling, Riksteaterns nyanställda intimitetskoordinator och Sölvesborg kommuns uttalande om utmanande samtidskonst - vaknar jag sakta till liv, redo att ta mig an ännu en dag av distansstudier.

public.jpeg

Innan mina måsten och borden drar igång, läser jag igenom och svarar på allt som trillat in i telefonen sedan igår. En morgon vilade den här fina frågan i min inkorg:

public.jpeg
 

Och tänk, för det kan jag! Morgonrutinen har jag ju redan avhandlat och den ser likadan ut varje dag. Ofta finns en smoothie eller smörgås också inblandad innan jag sparkar igång min dag på riktigt.

Det bästa med att plugga på distans är att jag själv får lägga upp hur mina dagar ska se ut. Det är förutom det bästa också det absolut viktigaste för att jag över huvud taget ska nå mina uppsatta mål. För det är dem allt handlar om; målen. Att sätta upp både långsiktiga mål (till exempel att lära mig montera en vävstol) och kortsiktiga mål (till exempel att mejla bilder innan lunch till konstnären jag ska ha handledarsamtal med). Utan dem skulle jag flyta runt i en ovisshet som skulle göra mig lika stressad som rastlös, och ur sådana tillstånd kommer nog inget gott. Målen behöver vara nedskrivna och kunna klarmarkeras (jag gillar struktur) så jag har en tjusig veckoplanerare jag ägnar lite tid åt varje måndag.

public.jpeg

Där fördelar jag veckans måsten i en fin balans, och i mån av plats petar jag in sådant jag också vill få med. Ett sådant exempel är just Kulturnyheterna. Jag lägger tid på att hänga med i den bransch jag är på väg in i. Just det TV-programmet är ju ingenting min skola beordrat mig att titta på, men något jag vill ha mer av i mitt liv och därför ger plats åt. För det fina med just distansstudier är att jag äger min tid. Tiden att fortbilda mig i min egen takt. Tiden att välja om jag läser på förmiddagen och väver på eftermiddagen, eller tvärtom. Tiden att ta en löprunda på lunchrasten. Eller att i stället plocka ur diskmaskinen, starta en tvättmaskin och vattna blommorna, så att jag slipper göra det i kväll när barnen rusar runt vid fötterna och jag hellre vill kramas med dem.

Några tankar som motiverar mig att vara flitig hela dagarna:

  • Jag får studiebidrag men tar också studielån på heltid för att kunna plugga på distans. Det betyder att varje timme som går ger mig 96 kr på kontot. Det är pengar som jag, direkt efter studietiden, måste betala tillbaka med min förvärvsarbetade lön. Jag sitter alltså här och kostar mig själv pengar i åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan. Make it count!

  • Jag har småbarn som ska hämtas i skolan och på förskolan klockan 16.00 varje dag, vilket ger mig ett givet fönster att plugga i. Jag hanterar mina dagar som om det vore en arbetsdag, med en timmes helt ledig lunchrast. När min man och mina barn är hemma och lediga vill jag också vara det med dem. Balansen mellan arbets-/studietid och fritid är viktig för att förebygga långvarig stress, så en tydlig gränsdragning mellan de båda är nödvändig för alla.

  • Jag vill bli egenföretagare och ser det här året som ett utmärkt tillfälle för mig att träna på att vara just det. Jag lajvar egenföretagare redan nu och är så mån om att lära mig allt jag behöver så att jag kommande år klarar av det utan att CSN stöttar upp ekonomiskt.

  • Eftersom att min utbildning inte har direkta krav (tentor att plugga till, kurslitteratur att läsa till en viss dag o.s.v.) utan är skräddarsydd för mig för att utveckla mitt konstnärskap (“gör konst hela dagarna”) har jag ett stort eget ansvar att göra just det. Visst har jag handledning med konstnärer som ger mig tips på saker att kolla upp eller klok input kring mina uppsatta mål, men jag är helt beroende av att jag själv är min egen motor. Att jag själv söker upp information om det jag vill lära mig mer om. Att jag själv lånar böcker på biblioteket om intressanta tekniker. Att jag själv anmäler mig till en sykurs. Att jag själv ser dokumentärer om stora textilkonstnärer. Att jag själv botaniserar i den lokala garnbutiken för nya idéer. Att jag själv tar bussen till länsmuseet för att bläddra bland textilierna i deras studierum (en riktig guldgruva, för övrigt!). Ingen kommer att ta mig framåt åt mig, utan jag måste göra det själv.

Veckoplaneraren är verkligen A och O. Beta av punkt för punkt och väx av tillfredsställelsen det ger att klara sina mål. Glöm inte bort att sätta upp delmål mot de långsiktiga målen också, för tiden riktigt rusar iväg trots att man äger den. I mitt fall är ett kortsiktigt mål, mot mitt långsiktiga mål (att lära mig montera en vävstol) att kontakta en vävstuga och det gjorde jag förra veckan. CHECK! ✔ Nästa delmål blir att åka dit, så det petas in i veckoplaneraren den här veckan. CHECK! ✔

En redovisning av en hel skoldag från 07.00 - 16.00 finns snart på en blogg nära dig ;)

EN VIKTIG VÄV

Min senaste bonad betyder mycket för mig. Jag ville göra en särskild till den feministiska fest jag var bjuden till att ställa ut på (se föregående inlägg) så motivet var självklart. Jag har länge varit sugen på att väva vitt i vitt så den simpla bakgrunden för att framhäva motivet kom också naturligt. Alla garner är rätt chunky och i 100 % ull så den upplevs tung som en ullmatta mot handen - något en ullsjäl som jag riktigt njuter av.

Problemet var att jag bara kom halvvägs innan jag gav upp. Det var svårt att väva symbolen utan att den såg vanställd ut. Spänningarna i väven var otacksamma att jobba med. Modet svek och så var det något skenheligt över att en sådan som jag väver en symbol som den. För vem är jag att slå mig för bröstet som feminist? Något jag förstås ÄR ända in i själen, men samtidigt är jag varken särskilt påläst eller aktiv. Jag har demonstrerat en gång mot mödradödlighet och visst uppfostrar jag mina söner till feministiska värderingar, men annars kan jag inte påstå att jag arbetar med frågan. Mitt förlamande dåliga samvete för hela världens alla svikna kvinnor gjorde att väven blev orörd i sin vävram.

Men så hände någonting! Flera veckor senare frågade min bästa vän Paulina mig varför jag inte jobbat vidare på den. Hon riktigt trånade efter slutresultatet och jag kunde inte sätta ord på allt jag kände. För vad kände jag egentligen? Jag gillade ju färgerna och jag älskar materialet. Jag såg fram emot den separatistiska, feministiska fest jag blivit inte bara inbjuden till utan också tillfrågad om att ansvara över. Ett ärofyllt uppdrag man inte ska förminska. För vävens faktiska målgrupp kommer att vara just där. Samlade under ett tak. Min bästa vän också, som trånar efter slutresultatet. Och jag, som varit för feg för att göra färdigt den.

Om jag inte gör den för min egen skull så kan jag väl göra den för alla andras? För alla kvinnor som inte haft samma politiska, ekonomiska eller sociala rättigheter som män. För alla kvinnor som på olika sätt blivit drabbade för att de råkat vara just en kvinna. För alla mina vänner som blivit våldtagna eller sexuellt ofredade (av män). För alla förlossningsdepressioner och förlossningsskador. För Paulina. För alla löneskillnader. För de som lever i ojämställda eller destruktiva relationer. För de som orkar vara ensamstående. För alla som mår dåligt av ideal. För den sämre pensionen. För alla som lever i länder med vidrig kvinnosyn. För alla kvinnor som kämpar och för alla som kämpar för att bli kvinna.

Här har ni er allas väv. Den löser inga problem, men var viktig för mig. För jag ser er tydligare nu.

public.jpeg
public.jpeg
public.jpeg

Jag vill understryka att termen “kvinnor” i mitt blogginlägg innefattar alla som har kvinna som biologiskt kön, juridiskt kön, könsidentitet eller könsuttryck samt transpersoner och icke-binära ♥

SYSTERSKAP PÅ SILVANUM

Klockan passerar midnatt och jag vinglar ur taxin jag tagit hem från stan. Man kan tro att jag druckit mer än de två glas jag faktiskt unnade mig under kvällen, men egentligen bär jag bara tyngre än jag orkar med.

Förutom min handväska har jag också en handfull tygpåsar, en cykelkorg, fem keramikskulpturer, en ljusslinga, fyra vävar och ett broderi med mig. Min verktygslåda, en stor tavla och tre små. En nyinköpt mugg, en rejäl duk och blommor. Och just det, en ihoprullad matta också.

Därav taxin.

Dels för all packning, men mest för att jag var så trött att jag hade kunnat somna stående. För vilken kväll jag haft! Föreningen FemFest Gävleborg ordnade den separatistiska feministfesten Systerskap på Silvanum och på plats fanns förutom liveframträdanden inom musik och litteratur också 21 härliga kreatörer som ställde ut sin konst och sitt hantverk. Jag hade turen att vara en av dem och också utställningsansvarig för dem alla.

public.jpeg
public.jpeg
public.jpeg
public.jpeg

Johanna Hägerstrand-Lindvall.

Johanna Hägerstrand-Lindvall.

Kerstin Skjaervold.

Kerstin Skjaervold.

Anne Välimäki.

Anne Välimäki.

Förberedelserna pågår.

Förberedelserna pågår.

public.jpeg

FemFest Gävleborg ordnade en stor fest på Söders Källa i våras och nu hände det igen. Båda har varit fina kvällar med värme och energi och jag hoppas på fler sådana här tillställningar framöver.

Länge leve kvinnokraften!

ETT SKEPP KOMMER LASTAT...

…MED KONSTNÄRSTIPS!

En väldigt givande sak med Konstlab är alla konstnärskap jag får sätta mig in i. Handplockade för just mig att titta närmare på finns inte mindre än 34 konstnärer och för den som också vill navigera runt en stund i en konstvärld med textil och keramik som skulptur eller installation kommer här hela listan!

Alla konstnärer är värda att slå ett öga på, men de jag markerat med en asterisk har på olika sätt inspirerat, fascinerat eller riktigt hänfört mig. En del med enskilda konstverk, somliga med tematiken och vissa av hela sina konstnärskap. Jag har en absolut favorit - kan du gissa vilken? Och vilken är din?

MITT SJÄLSLIGA LIV I PDF-FORMAT

Jag smälter fortfarande helgens intensiva föreläsningar. Det var så otroligt omtumlande och matnyttigt att jag fortfarande, tre dagar senare, går runt alldeles stirrig. I ett försök att sammanfatta helgen har jag därför renskrivit de kilometerlånga anteckningarna. Jag har också insett vidden av att börja arbeta konceptuellt och har därför plitat ned ett första utkast att skicka till min konstnärshandledare. En efterfrågad mind map över frågor jag har och teman som är viktiga för mig. Hur mycket och i så fall vad vi plockar ut som fokusområden återstår förstås att se, men det känns skönt att på något vis ha brutit ned vitala delar av sig själv i PDF-format.

Välkommen att gräva runt i mitt själsliga liv! Har jag missat något?

Mind Map.png

/Jessica

SYJUNTA PÅ TISDAGAR

Jag har börjat en kurs i sömnad. Vi kursdeltagare ses på tisdagskvällar för att dricka kaffe och lajva syslöjd som om det inte fanns någon morgondag. Min vän Stella är kursledare och det är härligt att få kalla henne ”fröken” varje gång jag behöver hjälp med symaskinerna.

Jag har lärt mig att mätsticka också kallas ”fiffikus”, hur det känns att sy på vackra, gamla Husqvarnamaskiner och att min raksöm inte är så rak som den skulle kunna vara… Tur att jag får öva!

public.jpeg
public.jpeg

/Jessica

FRISK AV NATUREN

Det senaste avsnittet av Vetenskapens värld i SVT är något jag tycker att alla borde se.

Alla som trivs i naturen. Alla som på något sätt är intresserad av personlig utveckling eller fysisk eller psykisk hälsa. Alla som är föräldrar åt barn man vill ska må bra. Alla som är rädda för cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, depressioner eller dåligt immunförsvar. Alla som bor, eller vill bo i en stad. Alla som arbetar med stadsplanering eller inom sjukvården. Alla som, ibland eller ofta, känner sig stressade eller lider av annan psykisk ohälsa. Alla som vill hjälpa andra. Alla som, liksom jag själv, vill lyfta hur viktigt det är med naturupplevelser för att människan ska må bra.

Jag har tidigare pratat lite kort om konceptet skogsbad och jag vill göra det igen, men jag kan verkligen inte sammanfatta det bättre än de gör i det här viktiga avsnittet. SVT säger att det bara ligger online t.o.m. sista september, så gör plats i kalendern redan nu åt dessa 58 minuter som får dig att börja vilja tanka utomhusvistelser under hösten.

Klicka på bilden för att komma till SVT Play.

Klicka på bilden för att komma till SVT Play.

Observera att det här inlägget på inga sätt är sponsrat av någon, utan publiceras av mig i ett genuint försök att få mina medmänniskor att må bättre.

/Jessica

TRÖTT MEN INSPIRERAD

Tolvtimmarsdagarna jag nämnde i mitt förra inlägg blev några fler. Frågorna kring konst i allmänhet och min egen i synnerhet blev djupare. Att koncentrera sig blev svårare för varje timme som gick men JÖSSES vilket givande helgseminarium vi avverkade tillsammans. Det är mycket vi har fått att fundera över innan vi ska omsätta det i vårt skapande. Och fundera kommer vi verkligen att hinna, för nu ses vi inte förrän om två månader igen.

public.jpeg
public.jpeg
public.jpeg

Med buss, tåg, tåg igen, tåg ännu en gång och till sist taxi är jag tillbaka i radhusets lugna vrå. Allt är sig likt. Ullfiltarna vilar på soffan, synligt välanvända under helgen. Treåringens legobyggen balanserar på vardagsrumsgolvet. Åttaåringens läsläxa ligger uppslagen på bordet tillsammans med anteckningar från det senaste scoutmötet.

Fem dagar av separationsångest har förmodligen ruvat mer i mig än det har i dem, men det var ändå med hårda kramar jag blev attackerad i morse när de upptäckt att jag under natten kommit hem igen, lika trött som inspirerad.

ETT FULLSPÄCKAT SCHEMA

Tolv timmar effektiv tid. En intensiv rivstart för en som precis haft ett evighetslångt sommarlov. Min första dag på helgseminariet är genomarbetad och det är tur att miljön är så rogivande att man påminns göra sina mindfulnessövningar i pauserna. För att orka ta till sig allt det nya jag får vara med om. Platsen. Skolans alla byggnader. Mitt studentrum och sängen jag sover i. Telefonsamtalen med barnen mitt i deras fredagsmys någon helt annanstans i Sverige. Alla nya människor och deras väldigt olika konstnärskap. Alla stora frågor vi försöker att svara på tillsammans och alla val jag ställer mig själv inför efter de väldigt nyttiga föreläsningarna.

Jag undrar mycket var jag kommer att vara i mitt skapande när det här läsåret fått göra sitt.

public.jpeg
public.jpeg
public.jpeg
public.jpeg
public.jpeg
public.jpeg

/Jessica

386 KILOMETER SENARE

Det är 27 grader varmt ute och min ryggsäck upplevs väga lika många kilon. Med mig har jag precis allt jag behöver för fyra dagar på Konstlab. Allt utom en flaska vatten till resan, som jag tvingas köpa i farten innan min snabba hej-då-kaffe med Stella, som inte bara har med sig rykande kaffe direkt från sin spis utan också dukat upp en fin stund för två vid tågstationens kanal.

Som en Gevaliareklam!

Som en Gevaliareklam!

fot.jpg

SJ InterCity mot Uppsala, Stockholm och Linköping avgår strax från spår 2, södra delen. Vi kramas. Hennes famn känns lika lugnande som ullplaggen hon stickat åt oss genom åren. En av dem ligger nedpackad i den tunga ryggsäcken, men det vet hon inte om.

Med biljetten hårt handhållen och hållning som en scout kliver jag på tåget som ska vara det första för dagen att svepa mig nedför vårt avlånga land. Några tågbyten, signalfel, missade anslutningar, en tom landsbygdsbuss och fem timmar senare kliver jag av på linjens ändhållplats. Det luktar bondgård. Musiklinjens elever repar nog, för jag hör jazzmusik och applåder bland huskropparna.

“Här slutar allmän väg” står det på en skylt. “Välkommen till Lunnevads Folkhögskola“ står det på en annan.

Framme.

lunnevad.jpg

EN NY TILLVARO TAR FORM

Tvättmaskinen brummar och katten jamar. För övrigt är det tyst. Barnen går i grund- och förskolan, maken är på jobbet. Efter ett långt sommarlov med de alla är det en kontrastrik morgon jag dricker kaffe på. Ensam. Med en laptop hemma vid köksbordet förbereder jag mitt nya läsår på Lunnevad Konstlab. En ettårig vidareutbildning på distans för den som redan har en konstnärlig grundutbildning och behöver kompletterande eller fördjupade kunskaper för att utveckla sitt konstnärskap.

Ett skolår med en mjukstart. Med tid för reflektion. På torsdag åker jag ned på mitt första av höstterminens två helgseminarier och med mig ska jag ha två presentationer. Dels en redovisning med tal och bildspel där jag visar mitt konstnärskap för övriga kursdeltagare och dels en längre reflektion av min konstnärliga resa och mina målsättningar, till mitt ateljésamtal med skolans konstnärshandledare.

Vilket tema arbetar jag med? Vad intresserar mig? Vad vill jag förmedla? Hur ser mina ambitioner med konsten ut? Varifrån får jag min inspiration? Vilken stilriktning föredrar jag? Har jag någon favoritkonstnär?

Vi ska lyckas utforma en individuell handlingsplan för just mig. Nervöst. Ingen känner mig på den nya skolan. Känner jag ens mig själv i mitt skapande? På riktigt, alltså. Jag har undersökt och utvecklat, både hemma i radhusateljén och på konstskolan i Gävle, men aldrig landat i vad jag borde fokusera på. Aldrig hunnit. Aldrig behövt. Nu ombeds jag göra just det, och det känns lika delar skrämmande som motiverande. Skolans konstnärshandledare har gjort ett eget urval från alla mina verk, och hittat ett spår de vill att jag fokuserar på under det kommande året (se bilder).

HÅLLER NI MED?

Snittblommor och dess livslängd

Tänk att det skulle ta 10 år av vuxenliv innan jag började ta hand om mina snittblommor ordentligt! Min bästa vän kallar mig till och med för “Blomman” men hon ska bara veta hur det har gått till förr om åren… Jag är visserligen ingen storkonsument av just snittblommor, men till kalas och högtider brukar vaserna behöva plockas fram och jag har år efter år sett alla givna buketter vissna framför ögonen på mig i takt med att dagarna gått.

Jag eftersträvar ju hållbarhet i alla dess former, så de kortlivade snittblommor jag får med jämna mellanrum förtjänar också samma omsorg. Här kommer därför ett sammanfattande inlägg i hopp om att få någon annan att vårda sina lite extra nästa gång. Bokmärk och återkom! :)

IMG_0579.JPG

GODA RÅD

  • Använd alltid en rendiskad vas så minimerar du risken för bakterietillväxt.

  • Skär av stjälkarna med en vass kniv (inte sax) innan du sjösätter dem.

  • Olika blommor vill ha olika snittytor och vattentemperaturer.

    • Mjuka stjälkar (Exempel: Tulpan, amaryllis och dahlia)
      Temperatur: 20 °C
      Snittyta: Rak

    • Medelhårda stjälkar (Exempel: Lilja, pion och gerbera)
      Temperatur: 30 °C
      Snittyta: Lutad

    • Hårda stjälkar (Exempel: Ros, brudslöja och syren)
      Temperatur: 40 - 50 °C
      Snittyta: Kraftigt lutad

  • Om snittblomsnäring medföljer buketten använder du den i vattnet.

  • Låt inga blad (lösa eller på stjälken) hamna under vattenytan, för att motverka bakterietillväxt.

  • Placera buketten ljust, men inte i direkt sol och inte ovanför ett element. Värmen torkar ut blommorna snabbare än nödvändigt.

  • Ha inte buketten i närheten av frukt som avger ethylengas. Det påskyndar mognaden i all annan närliggande frukt och grönt.

  • Byt vatten och snitta stjälkarna på nytt, varje eller åtminstone varannan dag.

  • Förvara om möjligt buketten svalt nattetid, det förskjuter blomningen.

Vissnar blommorna snabbt trots att du sköter om dem? Många blomsterhandlar har garanti (ofta 5 dagar) mot uppvisande av kvitto.

IMG_0576.JPG

NÅGRA SÄRBEHANDLINGAR

  • Påskliljor (och andra narcisser) avsöndrar slem som är skadligt för andra snittblommor och bör därför inte dela vas. Om de ändå gör det ska du inte snitta påskliljorna regelbundet som du bör med övriga stjälkar.

  • Lökväxter trivs bäst i riktigt kallt vatten och i liten mängd, så lägg gärna lite snö i vasen. De suger upp mer vatten än de egentligen mår bra av så undvik att snitta stjälkarna med kniv. Det bästa är i stället att bryta av stjälkarna för att hålla tillbaka vattenupptagningen.

  • Liljor har ståndare som kan ge fläckar på kläder och möbler. Dessa kan med fördel snittas bort helt eftersom liljorna dessutom håller längre då.

Har du mer kunskap som passar in här? Kommentera så fyller jag på!


IMG_0577.JPG
IMG_0574.JPG

TIPS!

Blommor i en och samma bukett vissnar oftast olika snabbt. Då är det fint att sära på blommorna för att tillvarata de som fortfarande mår okej. Arrangera dem tillsammans eller sprid ut i hemmet. En liten glasvas med en ensam ros på handfatet i badrummet blir hur fint som helst! Har du dåligt med vaser för att börja strössla grönt omkring dig? Gör som Stella och använd vanliga glasburkar!

Glasburkar är enligt mig snudd på den optimala saken i ett hem.
— Stella Hildebrandt
IMG_0580.JPG
Tre buketter men bara en vas. Man tager vad man haver. En glasflaska från ingefärashotsen och en gammal syltburk blev perfekt.

Tre buketter men bara en vas. Man tager vad man haver. En glasflaska från ingefärashotsen och en gammal syltburk blev perfekt.

Blommiga hälsningar,

Jessica

Andra hand i första hand

Mina tygkassar “Andra hand i första hand” börjar leta sig ut i samhället!

Fina Tess har bloggat om sin och jag blir barnsligt mallig varje gång jag ser något som JAG har handtryckt och sytt som fått sig en plats i någon annans liv. Kommentarerna jag får kring kassarna värmer som sommarsol och jag vill så gärna ut till konstnärskollektivet för att trycka lika många till. Alla borde ha en!

ma_00651_5c810056e087c336cb75d0ff.jpg

Tess Waltenburg

Ordförande i den ideella föreningen Sustainable Influencers, driver podcasten Steg för steg, bloggar, vloggar och arbetar hårt för att sin egen och andras hållbarhetsresa ska få plats i sociala medier.

Fotograf: Mathilda Ahlberg


IMG_0465.JPG
IMG_9224.JPG
IMG_9129.JPG

Jag har förresten en Instagramtävling just nu där man kan vinna en egen.

/Jessica

STHLM

Vi och Stockholms gator. Fabian tog mig dit över helgen på en miniweekend för att fira att jag fyllt 29 år och för att vi firat 10 år som par. Barnen hade det fint hos sin mormor medan vi mådde bra i storstadspulsen i några dagar. Hotellet var tjusigt, maten god, konserterna bra, second hand-butikerna välfyllda, gallerierna många och kullerstensgatorna långa. För jösses vad vi har gått på dem allihop. Hand i hand, timme efter timme. Det är alltid befriande att vara barn- och radhuslediga men den här gången var det något alldeles extra. Förtvivlat nödvändigt, framför allt. Det mest uppfriskande av allt var nog att få komma till något slags vårväder, för hemma vräker det fortfarande ned snö.


BILDKAVALKAD FRÅN RESAN

IMG_0427.JPG

Jag fick höra att gamla stan klär mig. Jag är benägen att hålla med.

IMG_0451.JPG
IMG_0462.JPG
IMG_0473.JPG
IMG_0459.JPG

Hotellet

Vi bodde på Berns och mådde väldigt bra.

IMG_0538.JPG
IMG_0536.JPG
IMG_0436.JPG
IMG_0533.JPG
IMG_0430.JPG
IMG_0435.JPG
IMG_0535.JPG
IMG_0537.JPG
IMG_0448.JPG
IMG_0454.JPG
IMG_0450.JPG
IMG_0449.JPG

Shopping

Butiker att totalt glömma bort tiden i…

IMG_0470.JPG
IMG_0468.JPG
IMG_0469.JPG
En Tove Jansson-illustrerad Bilbobok låg och dammade i en second hand-butik. Det bästa av tre världar?

En Tove Jansson-illustrerad Bilbobok låg och dammade i en second hand-butik. Det bästa av tre världar?

IMG_0457.JPG
IMG_0461.JPG

Mat och uteliv 

Jag törs påstå att vi var konstant mätta under den här resan. Och ett glas vin mitt på dagen är väl okej när man har semester?

IMG_0437.JPG
IMG_0439.JPG
IMG_0441.JPG
IMG_0475.JPG
IMG_0440.JPG

Konserter

Mallrat, Maggie Rogers och First Aid Kit spelade så vi gick dit för en helkväll tillsammans! Vi har konsertat en del genom åren, Fabian och jag, men det var länge sedan nu. Att få stå med hans trygga händer på mina axlar i det strålkastardränkta folkvimlet vill jag göra om och om och om  igen.

IMG_0447.JPG
IMG_0444.JPG
IMG_0445.JPG
IMG_0443.JPG
IMG_0446.JPG

IMG_0429.JPG

Sammanfattningsvis hade vi en väldigt intensiv men precis lika fin helg tillsammans. Tack för allt, Fabian. För överraskningen och för att du är min.

 

/Jessica

29 år!

Jag fyllde år i onsdags och ÅH vad bortskämd jag har blivit sedan dess.

  • En frukost på sängen och Ja, må hon leva av morgonrufsiga pyjamasbarn. 

  • Flera klasskamrater som fick skjuts av skolpersonal (!) till affär efter ingredienser för att i hemlighet baka en tårta och ännu mer Ja, må hon leva.

  • Ett blombud och sedan finbesök av min man mitt i lektionstid.

  • En tacomiddag med min och min mammas familj.

  • Ett rekordfint telefonsamtal med min bror på andra sidan Sverige.

  • Ett spontanbesök av min bästa, bästa vän.

  • En mormor som kom med tårtfika en solig söndag.

  • En pappa och småsyskon som kom och fikade.

  • En svärmor som kom och fikade.

  • Två gudbarn med föräldrar som kom och fikade.

  • Perfekta presenter som samtliga på sina olika sätt gör livet trevligare just nu.

  • En kidnappning till barnledig Stockholmsweekend.

Kärlekskontot har blivit överfyllt! 

IMG_0531.JPG
IMG_0310.JPG
IMG_0271.JPG
IMG_0326.JPG
IMG_0311.JPG
IMG_0522.JPG
IMG_0523.JPG
IMG_0525.JPG
IMG_0529.JPG
IMG_0532.JPG
IMG_0530.JPG
IMG_0312.JPG

Jag säger som min sjuåring: “Vad roligt det vore om man fyllde år lite oftare”.

/Jessica

i det fria

8 mars. Kvinnodagen. Min bästa vän i hela vida världen har en alldeles fantastisk mormor som fyller  år just denna viktiga dag. I present till henne ville min vän ge bort en Jessicatillverkad liten väv med önskemålen ”naturmotiv, gärna fjäll” som en textil tolkning av Malena Ernmans låt I det fria. 

Så jag gjorde en.  

IMG_0258.JPG
IMG_0242.JPG
IMG_0325.JPG
IMG_0245.JPG

/Jessica

En mördares bekännelse

Flitens flamma har brunnit ut. 

IMG_0276.JPG
IMG_0274.JPG
IMG_0275.JPG
IMG_0273.JPG

Skulpturkursen är över. Jag är nöjd med mina uppgifter och inlämningar, men det fria projektet vi hade som avslutande uppgift har i ett svagt ögonblick tyvärr gått i kras. Synd! Det var ju det konstverk jag varit mest nöjd med under kursen, längtat tillbaka till under sjukskrivningen och verkligen sett fram emot att få färdigställa även om det så skulle bli på min fritid eftersom kursen tagit slut. 

Vad som hände? Mina hjälpsamma klasskamrater har bränt min keramik medan jag legat nyopererad hemma i soffan, så när jag väl var tillbaka tog jag mig ivrigt till keramikverkstaden för att se resultatet. Väl där plockade jag ned skålen från hyllan och upp på min handrygg kröp inget mindre än en mordsint SILVERFISK! Sådär slingrigt och snabbt som bara en skrämd silverfisk kan röra sig. Hu! Jag har visst en släng av skadedjursfobi för jag offrade min fina keramikskål rakt ned i golvet utan att tveka, allt för att rädda mitt egna liv. 

IMG_0269.JPG
IMG_0272.JPG

Så här i efterhand kan jag tycka synd om den. Både skålen och silverfisken. För det var ingens fel. Ändå kan jag inte låta bli att känna att silverfisken tog skålen ifrån mig lika mycket som jag tog skålen ifrån silverfisken.  

Djurmördaren Jessica limmade i alla fall ihop skålen skevt och jävligt med Karlssons Klister och så pratar vi aldrig mer om det inträffade, okej?

IMG_0285.JPG

Muggar från Myrorna

Egentligen second hand-letade jag efter en svart ullhalsduk men ut kom jag i stället från Myrorna med två muggar och tillhörande assietter. Jag har letat efter något liknande under hösten utan resultat och har med tiden hunnit ge upp, så när de plötsligt stod framför mig för 15 kr styck slank de snabbt ned i kundkorgen.

IMG_0179.jpg
IMG_0178.jpg
IMG_0180.JPG

Uppdiskade och redo för födelsedagskaffe på sängen i morgon!

IMG_0181.jpg
IMG_0182.jpg

IMG_0175.JPG
IMG_0176.JPG

Att jag bara handlade muggar under hela dagen var förresten ljug. Förutom mat fick en svart ullhalsduk också följa med, men den kom efter idogt second hand-sökande från en reahylla på Åhléns. 2019 års första nyinköp. Jag kompenserade för mitt nyårslöfte med att INTE köpa den gamla kälken jag tyckte var himla söt, men som jag ju faktiskt inte behövde. Till skillnad från halsduken. Vintern är ju tillbaka så den lär hinna användas friskt innan sommargarderoben plockas fram!

/Jessica