25-timmarsdygn?

Det bästa med att vara borta, om så bara för ett dygn, var att få komma hem igen. Till ullpojkarna och till en lägenhet som fullkomligt badade i ljus. För lägenheten var extra ljus i kväll och det kändes som att vi hade all tid i världen att bara vara vi. Känslan som vid långa sensommarkvällar infann sig plötsligt och barnen var lika solskensglada.

Hur kunde klockan bara vara 17.30 fast middagen hunnit bli uppäten? Wow! Vi låter nog disken stå den här gången, för så här långa kvällar utan planer har vi sällan. Vi läste böcker, spelade spel och pratade om allt och inget. Kramades. Wilton tappade en tand, vi busade i soffan och jag fotograferade en stund medan barnen lekte.

Sedan var det läggdags, för klockan hade plötsligt blivit mycket. Alldeles för mycket! Det var då vi insåg att klockan i vardagsrummet, där vi glatt umgåtts hela kvällen, fortfarande har vintertid...

5669af07-af74-4ff3-9253-40cb2ba0ead3

f7c42b18-60d2-4357-a947-9613f0a2a546