Mina första...

...akvareller. Färgen är oberäknelig. Den är tunn och den far åt alla möjliga håll. Som mitt tonårsjag. Det var då jag började rita, men aldrig så här. Det tar en ny ton nu, både måleriet och livet.

Jag har haft prestationsångest i 28 år och plötsligt kom en dag då jag inte orkade ha det mer. Så jag bestämde mig för att bara sluta och då kom det. Allt. Till mig och rakt in i bröstet. Och det riktigt bränner av kreativiteten jag törs släppa fram.

Nu är det jag som far åt olika håll, men det känns inget annat än befriande. För jag vågar! Det blir nog bra. Och blir det inte det så är väl inte det hela världen?