Att omplantera en kaktus

Jag gav mig på konststycket att omplantera en kaktus idag. Det var lättare sagt än gjort. Först och främst var jorden täckt av planteringsgrus, så att vända kaktusen upp och ned för att vicka loss innerkrukan var inte ett alternativ. Att lyfta kaktusen med bara händerna gav mig dessutom blodiga sticksår, för ingenstans på växten fanns något område fritt från taggar. Jag provade att använda grytvantar men taggarna blev som synålar rakt igenom både vantar och händer.

Till slut tog jag tjocka kartongbitar att krama om kaktusen med, men innerkrukan lossnade inte hur mycket jag än vickade på allt. Hade jag haft en hjälpande hand hade det säkert gått lättare, men jag stod där och balanserade den tunga kaktusen, dess steniga jord och innerkrukan satt stenhårt fast. Jag fick klippa (!) loss innerkrukan för att medelst kartong flytta över dess innehåll till den större lerkruka jag tagit fram.

Då kom jag till nästa steg, att fylla på med ny kaktusjord. Taggarna gjorde det svårt att nå fickorna att fylla jord med och det mesta av jorden fastnade i taggarna. Hur jag än pillade och ruskade med mina redan stuckna fingrar satt jorden kvar. Suck. Vid det här laget hade jag mycket hellre sett kaktusen förtvina i den första krukan.

Dagens överlevnadstips: Jag tog fram en gaffel! Med den kunde jag enkelt kamma taggarna utan att växten skadades, och jag kom ända längst in vid jordytan för att kunna trycka till den lite.

Jag använder en gaffel för att inte sticka mig

Kamma, kamma.

Jag använder en gaffel för att inte sticka mig

Klappa, klappa.

Tack du lilla gaffel för att du hjälpte mig idag. Jag ska aldrig mer omplantera en kaktus, men om jag tvingas göra det ska jag försöka minnas att du finns till hands!