En kväll med Ebbe

När jag hämtade Ebbe från förskolan idag satt han under ett äppelträd och lekte med sina stenar. Stenar från granntomten, som han älskar mer än livet självt. Som tjuren Ferdinand satt han där i hörnet av gården och myste.

"Jag vill ha glass med mamma!"

Sagt och gjort. Jag är lättköpt. Hand i hand, en solvarm stadspromenad till affären och till en stillsam stentrapp.

Nöjd.

Resten av kvällen var vi i en stor second hand-butik tills de stängde för dagen. Galge för galge synade jag alla plagg i sömmarna. Ebbe inspekterade varenda leksak lika noga. Vi provade alla möbler och tittade lugnt på all konst. Behagligt, var ordet.

Jag hittade en stor, grågrön väggbonad som jag tyckte om. Gillade mönstret. Abstrakt, liksom. Argumenterade mot mig själv om var skapelsen egentligen skulle få plats därhemma. Jag hängde upp den och backade för att ge den en ordentlig titt.

Den är upp och ned. Och den var inte mer abstrakt än att det var träd, en sjö och en bro. Happ. Jag gillade den bättre upp och ned men någon måtta får det ändå vara.

Jag köpte en annan i stället. I ull. Och i ett betydligt mer händigt format och som kan hänga hur upp och ned den vill.