Känsloliv

Syrendoft i gamla stan. Jag strosade hem i försommarkvällen efter en produktiv dag som chefssekreterare, när jag slogs av hur mycket bra livet bjuder på just nu.

Att vi hittat ett hus vi tycker mycket om. Att Fabians föräldrar mår bättre. Att vattenskadorna renoverats. Att jag har mindre ångest. Att barnen är fina mot varandra. Att jag hittar min väg och att vi hittar vår. Att kreativiteten riktigt bubblar ur mig och att jag slappnar av på riktigt.

Jag känner allt. Hur sköna ekosandaler jag har, hur varm kvällssolen är mot min kontorssvala kropp och hur avkopplande det är att ha en man som man vet styrt upp både barnhämtning, matlagning, duschning och nattning på hemmaplan. Vardagslyx på hög nivå, att få blir helt färdig med det man behöver innan man kommer hem. För då kan man vara hemma till 100 %.

Storbarnet hade inte somnat när jag kom hem och hans sängvarma famn var underbar. Liksom hans funderingar och berättelser om livet som sexåring. Om hur de i skolan räknar ned dagarna till sommarlov och om hur smutsig han var i ansiktet efter att ha lekt utomhus på fritids. Om hur en klasskompis lillebror hade klämt ut en hel solkrämstub i ansiktet och om hur man bäst äter en bulle för att snabbast komma in till det kladdiga i mitten.

Så vi åt en varsin, i hemlighet den här måndagskvällen. Och jag hade all tid i världen att lyssna på allt han hade att berätta fast klockan passerat läggdags. För tid med barnen är verkligen hårdvaluta.

När jag som bäst fick honom att somna ifrån sitt sexårsliv fick jag ett besked jag inte riktigt vet hur jag ska reagera på än. Fabian kommer att behöva jobba mer och längre bort. En tid. Året ut, som det ser ut nu. Och hur glad jag än är för hans skull, att karriären tar fart, kan jag inte låta bli att bekymra mig över hur jag ska fixa livet mer på egen hand. Att inte ha tryggheten i att vi hjälper varandra att pussla med liven, våra egna och vårt gemensamma.

Samtidigt vill jag tro att jag växer med uppgiften, så jag väljer den tanken i kväll. Vad jag känner i morgon tar jag i morgon och hur jag mår i höst får jag hantera i höst. Men jag behöver skaffa körkort, känner jag. Helst innan söndag för efter det drar allt igång!