Det var bättre igår

En duven dag. Lagom till att vi smält beskedet att Fabian hastigt och lustigt behöver jobba borta så förlorade vi en fyra dagar lång budgivning på en gård vi fallit för. Pust och stön. Och gråt. Men lättnad.

För fasen vad påfrestande det är med budgivningar. Man slits mellan ordentligt hopp och djup förtvivlan om vartannat och man hoppar högt varje gång telefonen plingar till. Något den gör alldeles för ofta, kan jag konstatera efter de här dagarna.

Efter Kebnekaiseresan jag gjorde förra sommaren, med noll och åter noll internetkoppling, blev det så tydligt på tåget hem från Kiruna vilket stresspåslag alla notiser gav mig. Jag stängde av nästan allihop, men på något mirakulöst vis har de smugit sig tillbaka en efter en. Och här ligger jag nu, ett år senare, återigen på botten i havet av alla små "hej" telefonen säger.

*stänger av notiser igen*

Lugnare så. Tystare. Nu hör jag mina egna tankar lite bättre och kommer osökt att tänka på igår. Det var en bättre dag då. Jag åt frukost på en uteservering med en kär vän. Jag tog en blommig lunchpromenad. Jag fick egentid med min sexåring på kvällen. Vi köpte middag ur en korvmoj, badade i fontänen mitt på Stortorget och cyklade i kvällen. Vi hade +31°C och skrattade så vi kiknade.

Mer sånt, tack!

I morgon blir en bättre dag, va?