Uteliv

Vandring gör susen, hörni! För varje steg jag tar kommer jag framåt. Både på leden och i livet, för jag hinner tänka väldigt mycket. Färdigt, till och med. Alla otänkta tankar som susat i öronen. Alla förnimmelser i bröstkorgen jag inte hunnit ta på. Allt inventeras, avhandlas och blir kvar där i skogen. Då är det som skönast att komma hem. Slut som artist men lika full av energi. För nu har jag ny plats i känslolivet. Det behövs, för jag har en spännande höst framför mig!

Idag berättade jag på jobbet att jag tar tjänstledigt ett år. Blandade känslor. Samtidigt: Hur dåligt samvete jag än har över att jag försvinner med så kort varsel väger det inte mer än hur glad jag är över vad jag ska få göra i stället och hur jag tror det får mig att må!