Bra sedan sist

Min blogg försvann. Vissa av er hann se det men 48 timmar senare är nu krisen över. Min (webbutvecklar-)bror kom just hem från Skövde för att semestra med oss och han kom knappt innanför dörren innan problemet var löst. Tack och lov. För jag gillar den. Att skriva, att reflektera. Att samla livet. Eller delar av det. Det som känns och det jag vill minnas.

Som en gata i stan, till exempel. Inte märkvärdig, men fin. Med fint sällskap, framför allt. För bakom kameran har jag hämtat min son på pakethållaren efter att han varit ett helt dygn med sin bästa kompis. Glad. Kramig. Solbränd. Med souvenir från Dalarna i ryggsäcken.

Som en vinkväll en helt vanlig tisdag, för att nämna något annat. Med så jäkla bra sekreterarkollegor. En sån där kväll där man viker sig dubbel av skratt på en stekhet altan och pratar om allt annat än just jobb. Och undrar varför man valt att ta tjänstledigt från sådana här pärlor i ett helt år.

Det var så hett i solen att jag nästan blev lika röd som vinet.