Högt och lågt: Känslolivet

Åska i luften. +34°C. Jag svettas 24 timmar om dygnet och tycker att allt känns varmt. Jag vill inget hellre än att sensommaren ska komma nu. Eller så vill jag bada varje dag, men jag har fem operationsstygn jag inte får doppa i havet.

Sjukhuskorridor.

IMG_0713.JPG

Sjukhuskonst.

IMG_0714.JPG

Förutom svettig är jag också trött. Orolig. För min cancersjuka morfar, som jag varit med på akutvårdsavdelningen sedan i måndags. För mig själv och ett sista (?) provsvar jag väntar ihjäl mig på. För min sjuåring som ibland får ångestattacker. För en vän som inte mår bra. För en annan som känner sig bortvald. För skogsbränder och riksdagsvalet. För en IKEA-anställd som skällde ut mig inför mina barn över något jag av ren naivitet råkat missuppfatta.

PMS. Som grädde på moset.

Värmen och tröttheten syns nog på hela mig. Under ögonen, på den rufsiga hårknuten, på hållningen. På de orakade benen, i det halvtomma kylskåpet, i den flackande blicken. Jag sover på soffan för att slippa det kvava sovrummet men saknar familjen som ligger där inne. Ensam. Självvalt men absolut inte.

Semesterångest. Det känns som ett vedertaget ord. Var det så här det skulle vara? Snart har min första vecka gått och gjorde jag någonting somrigt över huvud taget? Har barnen verkligen haft kul? Det har ju regnat både utomhus och i min själ.

Löprunda.

IMG_0712.JPG

Det brukar ge klarhet åt den mest luddiga tanke. När sprang jag sist? Jag minns inte. Innan värmen i alla fall. Och innan jag läste i boken "Hjälp, jag är utmattad" av Clara Lidström och Erica Dahlgren att man kan springa utan att mäta varken tid, distans eller puls. Det var lika delar märkligt som avkopplande. Tanken har inte ens slagit mig förr (#vinnarskalle) men kommer göra det oftare.

Ekologisk lermask. Välbehövlig. Efter en omläggning av operationssåret på hälsocentralen får jag ett latexförband och tillåtelse att duscha. Det gör jag därför som aldrig förr. Skrubbar bort tankar och svett och allt jag inte orkar ha hängandes över mig längre.

Sedan dricker jag ett glas rödvin för mig själv på balkongen. En sval kväll.

IMG_0709.JPG
IMG_0710.JPG

Jag målar naglar där ute till ljudet av ingenting och hittar tillbaka. Till mig själv, till en temperatur som fungerar, till lugnet.

Inspirerad så kvällsmålar jag igen. Det var flera kvällar sedan sist, det blir inte färdigt men det var skönt. Det får vara gott nog.

IMG_0575.JPG

Spretigt. Både i huvudet, på teckningen och i det här inlägget. Nu lämnar jag det bakom mig och hoppas få en fin helg!