Flitiga händer och ett vilande hjärnkontor

Keramikkursen är över på schemat men kommer att bo djupt i bröstet på mig för en lång tid framöver. Jag har lärt mig så mycket den senaste månaden! Om mig själv, om mitt tålamod, om mitt formspråk, om keramikens arbetsprocess och inte minst om hur många timmar jag kan arbeta utan att vilja eller ens behöva ta en paus.

Händer och ögon undersöker leran, jag tar sökande grepp och formar intuitivt. Hjärnan bara vilar. Har semester. Inte någon annanstans; högst närvarande i rummet men på vilande autopilot. 

IMG_7288.JPG

Leran krymper av torktiden och hela konstverket rör sig i både skröj- och glasyrugnen. För någon med kontrollbehov är det lika utmanande som befriande. Det blir sällan (aldrig?) som jag tänkt mig men jag märker hur mycket jag tycker mer och mer om det. Hur det börjar bli min grej och hur jag växer av det. Jag förlåter leran och den förlåter mig.

IMG_7280.JPG
IMG_7634.JPG

Nybränd keramik.

Min mamma tog med mig till Lermakeriet, en 45 år gammal keramikbutik, kursverksamhet och partihandel, och det var som att kliva in i keramikhimlen ska ni veta! Där fanns tonvis med lera till salu och ännu fler verktyg och glasyrer. Men mest fanns det inspiration från golv till tak. Så mycket ÖGONGODIS!

Trots allt det tjusiga (eller just därför) fick jag bara med mig tre bilder från det lager jag fick äran att smita in i. 

IMG_7236.JPG
IMG_7240.JPG
IMG_7238.JPG

Det var så rakt och fint att det knep i magen på mig. Jag får fortsätta öva, så tills dess får ni gärna köpa min sneda keramik för jag tycker så mycket om att göra den!

/Jessica