Stockholmsmuseer

Konstskolan i Gävle har gjort det igen! En heldag i Stockholm för studiebesök på konstmuseer har ägt rum och det är alltid så härligt att få fylla på inspirationskontot. Förra gången besökte vi Färgfabriken, Galleri Magnus Karlsson och Bonniers Konsthall. Idag brände vi av Moderna Museet och nyöppnade Nationalmuseum

IMG_7696.JPG

Vi fick en förmiddagsvisning av Modernautställningen 2018 och den är väl värt ett besök. Närmare 40 samtida konstnärer har valts ut och jag gillade särskilt tre av verken. Tyvärr råder fotoförbud inne i konsthallen så jag delar med mig av sammanfattande beskrivningar för den lässugne i stället:

  • Christine Ödlund Elektroakustiska aspekter av människa och växt
    Mellan två skulpturer av återanvänd aluminium och trä presenteras två plantor med blottlagda rottrådar. Den ena exponeras för ett klickande ljud och den andra har kopplats upp mot en högtalarutrustning, så att vi besökare kan ta del av de energier den skickar ut. Det knarrade duktigt från plantorna och konsthallsvärden berättade att det faktiskt låter annorlunda de tider på dygnet som museet saknar besökare. Reagerar plantorna på oss? Vår närvaro? Det finns forskning som visar att växter kommunicerar med varandra genom rötterna och det här konstverket ger oss möjlighet att uppleva en del av samtalet. Konsthallsvärden berättade också att växter överlag lever som flockdjur som till exempel låter vatten gå till den mest behövande plantan. Så fint! “Jag ska genast hem och sjunga för mina blomz” hann jag tänka.

  • Muhammad Ali 366 days of 2012
    Året var 2012. Konstnären bodde i ett krigshärjat Syrien och ritade där en bläckteckning om dagen som en slags dagbok. När omedelbar livsfara blivit vardag följer mentala metamorfoser hos befolkningen och dessa har skildrats i hybridliknande form i hans teckningar. Våren 2016 flydde konstnären (efter fem år av krig i sitt hemland) över Medelhavet vidare till Sverige. Nu visas teckningssamlingen från 2012 upp på en majestätisk helvägg allra först i utställningen. Vilken pjäs! Det mest gripande är inte figurerna, utan disciplinen och förmågan att hålla en konstnärlig form under de omständigheter han tvingades leva i.

  • Britta Marakatt-Labba Händelser i tid
    Vid det här konstverket började jag gråta. Jag har sett Brittas andra verk vid två tidigare tillfällen och alltid gillat vad jag sett. Hon skildrar samernas historia av utsatthet med fantastiska och detaljerade broderier, men den här gången kröp det in under huden på mig. I hennes konstverk har hon broderat på gamla vetesäckar stämplade med det nazistiska örnemblemet. Tyskarna fraktade säckarna genom Sverige under andra världskriget och använde dem bland annat i byteshandel med samerna. Eftersom säckarna var slitstarka kom de att nyttjas som dörrar till samekåtor och en del av dem har bevarats ända tills idag. Britta har i Händelser i tid broderat inget mindre än Utöyamassakern 2011 på en av säckarna och det var för gripande för att inte smyga upp mobilen för en närbild trots fotoförbudet.

Jag är laglydig men gör nog ett undantag.
Eller?
Bryter jag ens mot någon lag om jag visar er den?
Jag borde inte.
Men nu gör jag det.
TRIGGER ALERT!!!

IMG_7698.JPG

Jag stod där i folkmassan och kunde inte låta bli att hålla tillbaka tårarna. Massakern var fullkomligt fruktansvärd, men här så fint porträtterad att jag plötsligt befann mig där i skogen med de maktlösa ungdomarna utan att kunna hjälpa till.

Fint ändå, att konst kan väcka sådana starka känslor i en.

IMG_7700.JPG
IMG_7705.JPG

Efter Modernautställningen behövde jag hämta mig en stund. Ensam. Jag strosade länge i museibutiken med Utöyakatastrofen i bröstet innan jag tog mig tillbaka till klassen för att äta lunchbuffé till en fin utsikt.

Mätt, belåten och mindre tagen gick vi över Skeppsholmsbron till Nationalmuseum som hållit stängt för renovering sedan fem år tillbaka och nu slagit upp portarna för allmänheten igen. Bara av att kliva in i entrén glömde jag bort Brittas broderi ett tag, för vilken makalös byggnad jag stod i!

IMG_7707.JPG
IMG_7736.JPG
IMG_7735.JPG
IMG_7727.JPG
IMG_7730.JPG
IMG_7729.JPG
IMG_7724.JPG
IMG_7728.JPG
IMG_7726.JPG
IMG_7725.JPG
IMG_7732.JPG
IMG_7733.JPG
IMG_7734.JPG
IMG_7723.JPG

Av all fantastisk konst på Nationalmuseum måste jag ändå erkänna att jag bäst gillade salen med keramikhistoria.

Inte så oväntat kanske ;)

IMG_7737.JPG
IMG_7738.JPG
IMG_7739.JPG

För att visa någonting mer klassiskt från all konsthistoria som vilar på Nationalmuseum delar jag med mig av en bild på den stora oljemålningen Jungfru Maria och Jesusbarnet. Den målades av Jan Sanders van Hermessen år 1544 men känns lika aktuell än idag, med tanke på debatterna som varit kring offentlig amning. Varsågoda, alla mama birds!

IMG_7731.JPG

Avslutningsvis får ni en Stockholmskväll i bild. Det var fint men det var också resten av dagen och jag ser fram emot nästa gång!

IMG_7740.JPG