Det lackar mot jul

Nu känns det i kroppen.
Julen, som står för dörren.

Barnen leker i sina luciakläder varje kväll. De är tomtetärnor, båda två. Jag och Fabian dricker mest kaffe med skummad havremjölk eller te med honung (förkylning hör väl julen till?). Eftersom det blir mörkt redan kl. 14.38 får adventsstjärnor och tända ljus hålla oss vid liv, men den här sparlågan som vi alla går på är förvånansvärt behaglig. Tempot blir lagom.

Ebbe har åkt pulka sina 2 km till förskolan hela veckan, för vi har snö att pulsa i. Mycket, till och med. I skenet av fasadlyktorna har vi behövt skotta varenda dag (medan det fortsätter snöar…) men jag slås varje år av hur trivsamt det faktiskt är. Barnen hjälper glatt till med varsin snöskyffel, men det bästa tycker de nog är att värma sig framför SVT:s julkalender med en kopp glögg efteråt. Den hjälper barnen att räkna ned till julafton. Julkalendern, alltså. Hehe. Nu vet de att det är dan före dan före dopparedan och det får vi minsann också veta, flera gånger om dagen. Åh, vad de väntar och längtar. Och de har precis gått på ett 17 dagar långt, efterlängtat och lika välbehövligt jullov.

Julen känns också i deras kroppar.

IMG_7839.JPG
IMG_7176.JPG
IMG_7054.JPG
IMG_7762.JPG
IMG_7842.JPG
IMG_7761.JPG
IMG_7777.JPG
IMG_7763.JPG

Nissar på rad. Tomtesamlingen är barnens mormor ansvarig för. Hon smyger in en ny i vårt hem varje år! ❤️