Utmanande olja

IMG_2908.JPG

Jag börjar få höstkänslor.

Stora ateljén på konstskolan lyser starkare än den obefintliga solen denna mulna augustivecka. Där inne pågår en skapandeprocess nästan dygnet runt. Vi har en målarkurs med konstnären Niklas Eneblom och den första veckan av tre provar vi nu oljemåleri. 

IMG_2841.JPG

Vi riggar upp varsin arbetsstation. Skolan har så många stafflier att jag inte ens kan räkna dem. Däremot är jag nyfiken på hur många som faktiskt har hunnit använda dem före mig. Konstskolan har funnits i 52 år så det är nog bra flera hundra aspirerande konstnärer som stått här före mig. Det syns på dem. Välanvända. Hållbara. 

På staffliet ställer vi upp varsin pannå och på den skjuter vi fast en behandlad linneduk med häftpistol. Oljefärgen räcker länge men den torkar tamejtusan aldrig. Frustrerande för en sådan som jag. Och samtidigt bra träning för en sådan som jag. 

Tålamod är en oljemålares bästa vän, o.s.v.

 

Vad ska vi måla?

Alla får varsitt ord på en papperslapp. Vi drar lott ur en stråhatt. Jag får spåkvinna och känner genast att jag vill byta med någon, men efter att ha hört vad alla andra fått så ångrar jag mig genast. Plastikkirurgisk klinik, uppfostringsanstalt och MC-klubb är exempel på vad några stackare dragit fram ur hatten. Jag är inte avundsjuk. 

Däremot är jag fundersam. Spåkvinna? Hur ser en sådan ut? Jag kommer osökt att tänka på Disneyfilmen där Robin Hood lurar prins John i den guldpläterade vagnen som elefantsoldater bär runt på. Och det kan jag ju inte måla. Hehe. Oo de lally! När jag gräver lite djupare inom mina referensramar känner jag spontant att jag på något sätt vill måla min egen svärmor. Av oklar anledning. Ju mer jag funderar på det desto bättre känns beslutet men efter lite konstnärskonsultation inser jag att jag tar mig vatten över huvudet. På ens första kurs på en konstutbildning ska man som perfektionist nog inte ge sig på ett porträtt om man inte är van, och särskilt inte på en som man känner. Jag kommer bara att bli missnöjd och förmodligen skylla allt på oljefärgen och sedan gå vidare med mitt oljefärgsfria liv. #dåligförlorare. Däremot har jag god lust att ändå utmana mig! Jag går ju inte här för att måla det jag skulle ha målat hemma.

Efter att ha klivit utanför tidigare nämnda referensramar bestämmer jag mig för att måla ett tarotkort. För sådana har väl spåkvinnor? Och så får spåkvinnan gestaltas i tarotkortet. Med varma färger och bladiga inslag. Typiskt mig. Lite bekant men mycket nytt. Jag skissar upp!

IMG_2840.JPG

Jag ägnar en och en halv dag åt att måla botten på tarotkortet i fina färgskiftningar samt grundmåla ljus hud och mörkt hår på min spåkvinna. Eftersom oljefärg torkar långsammare än det tar för mig att bestiga Kilimanjaro så blir tavlan inte klar innan kursen tar slut. Inte på långa vägar. Nästa lager får jag nog måla på min fritid om någon vecka. 

Den lärarledda oljemålningskursen pågår dock i tre dagar, så för att sysselsätta mig med något den andra kurshalvan målar jag en till. Även här med spåkvinna som ledord. Däremot så vänder jag på linneduken! Jag kan inte låta bli. Den ena sidan är alltså behandlad med en vit grundfärg och jag vill prova måla på den obehandlade ytan där linneväven syns. Konstnärs-Niklas berättar att färgen blir väldigt matt och torkar mycket fortare och båda delarna tilltalar mig starkt. Jag får också lära mig att det går att förbehandla linnetyget med linolja om man inte vill ha de effekterna, men det vill jag ju.

Eftersom jag har svårt för både färg och form (med går på konstskola, hehe...) bestämmer jag mig för att göra något som känns mer true to myself. En tavla som både klarar uppgiften men som är något jag själv skulle vilja hänga på väggen.

En spåkvinna - i minimalistisk abstraktion.

IMG_2910.JPG

Den börjar ta form, men jag upptäcker snabbt att linnetyget suger upp fettet inte bara nedåt i duken utan också utåt. Det blir fettfläckar runt spåkulan. Pust och stånk och stön. Konstnärs-Niklas tröstar mig med att det kan bli effektfullt medan jag istället funderar över hur jag ska rädda min tavla. Jag bestämmer mig för att jag ska våga brodera på fettfläcken och känner mig genast inspirerad av mig själv. Ja! Så får det bli. Men först ska oljefärgen torka. I hundra år...

Jag sätter mig ned för att skissa på broderiförslag. Eftersom jag är lika snorig som Sveriges alla förskolebarn så behöver jag resa mig efter en stund för att snyta mig. I min ganska hastiga uppresning råkar min jacka hasa ned på mitt nymålade konstverk. Och smetar ut den mörka oljefärgen. 

Jävla skit.
Jävla, jävla, jävla skit!

Min tavla är förstörd och jag har fått oljefärg på min ljusrosa bomullsjacka. Mörk umbra känns inte längre som ett optimalt färgval. Jag ägnar en timme åt att försöka tvätta min fina jacka och jag missar till och med den filmvisning jag hade tänkt se på Gävle Konstcentrum.

IMG_2909.JPG

Så jag tröstäter min matlåda. Med sallad och pulled oumph. Jag hade hellre knölat in en pizza efter den här dagen.