Färglära

Målerikurs.
Vår sista vecka. 

Performancekonstnären Helene Karlsson lär oss färgseende och vi övar ihjäl oss. Vi har förlagor i färg som vi målar av monokromt. Vi har förlagor i svartvitt som vi målar av i färg. Vi har förlagor i färg som vi målar av i svartvitt och sedan målar vi över dem i färg igen, utan att titta på förlagan. Allt för att vänja sig med att kulörer har valörer. KUL! Lärorikt som tusan. Snö är sällan vitt som om färgen kom ur tuben utan är i stället en salig blandning blått, gult eller rött. Även den mörkaste av skuggor är inte svart. Riktigt mörkbrun eller -blå kanske, men sällan helt svart.

Det känns fint, att det totala mörkret bara är människans föreställning om hur en skugga beter sig.

IMG_3470.JPG

Jag målade Bottenhavet vid Furuvik en eftermiddag.

IMG_3493.JPG

Jag gillar vår stora ateljé. Här luktar det lite målarfärg, här hörs penslar som vispas runt i vattenglas, här skjuts det upp linnedukar på stora pannåer med häftpistol och här ber vi varandra om råd och pepp.

Min klass inspirerar mig mycket. Mina lärare inspirerar mig ännu mer. Jag trivs fyra veckor in på konstskolan ännu bättre än jag gjorde dag ett och det blir tydligare för varje dag som går att jag har hittat SÅ rätt. Jag lär mig saker i ett rasande tempo och jag suger åt mig som en svamp av hela tillvaron. Atmosfären. Jag vilar så gott i min egen känsla av att trivas. Diskussionerna hemma om en framtid i branschen hålls ständigt igång och tankarna runt allt är desto fler.

Varning för kliché men det är så jävla viktigt att följa sitt hjärta. Även om man inte riktigt har ett mål. Än.