EN NY TILLVARO TAR FORM

Tvättmaskinen brummar och katten jamar. För övrigt är det tyst. Barnen går i grund- och förskolan, maken är på jobbet. Efter ett långt sommarlov med de alla är det en kontrastrik morgon jag dricker kaffe på. Ensam. Med en laptop hemma vid köksbordet förbereder jag mitt nya läsår på Lunnevad Konstlab. En ettårig vidareutbildning på distans för den som redan har en konstnärlig grundutbildning och behöver kompletterande eller fördjupade kunskaper för att utveckla sitt konstnärskap.

Ett skolår med en mjukstart. Med tid för reflektion. På torsdag åker jag ned på mitt första av höstterminens två helgseminarier och med mig ska jag ha två presentationer. Dels en redovisning med tal och bildspel där jag visar mitt konstnärskap för övriga kursdeltagare och dels en längre reflektion av min konstnärliga resa och mina målsättningar, till mitt ateljésamtal med skolans konstnärshandledare.

Vilket tema arbetar jag med? Vad intresserar mig? Vad vill jag förmedla? Hur ser mina ambitioner med konsten ut? Varifrån får jag min inspiration? Vilken stilriktning föredrar jag? Har jag någon favoritkonstnär?

Vi ska lyckas utforma en individuell handlingsplan för just mig. Nervöst. Ingen känner mig på den nya skolan. Känner jag ens mig själv i mitt skapande? På riktigt, alltså. Jag har undersökt och utvecklat, både hemma i radhusateljén och på konstskolan i Gävle, men aldrig landat i vad jag borde fokusera på. Aldrig hunnit. Aldrig behövt. Nu ombeds jag göra just det, och det känns lika delar skrämmande som motiverande. Skolans konstnärshandledare har gjort ett eget urval från alla mina verk, och hittat ett spår de vill att jag fokuserar på under det kommande året (se bilder).

HÅLLER NI MED?