386 KILOMETER SENARE

Det är 27 grader varmt ute och min ryggsäck upplevs väga lika många kilon. Med mig har jag precis allt jag behöver för fyra dagar på Konstlab. Allt utom en flaska vatten till resan, som jag tvingas köpa i farten innan min snabba hej-då-kaffe med Stella, som inte bara har med sig rykande kaffe direkt från sin spis utan också dukat upp en fin stund för två vid tågstationens kanal.

Som en Gevaliareklam!

Som en Gevaliareklam!

fot.jpg

SJ InterCity mot Uppsala, Stockholm och Linköping avgår strax från spår 2, södra delen. Vi kramas. Hennes famn känns lika lugnande som ullplaggen hon stickat åt oss genom åren. En av dem ligger nedpackad i den tunga ryggsäcken, men det vet hon inte om.

Med biljetten hårt handhållen och hållning som en scout kliver jag på tåget som ska vara det första för dagen att svepa mig nedför vårt avlånga land. Några tågbyten, signalfel, missade anslutningar, en tom landsbygdsbuss och fem timmar senare kliver jag av på linjens ändhållplats. Det luktar bondgård. Musiklinjens elever repar nog, för jag hör jazzmusik och applåder bland huskropparna.

“Här slutar allmän väg” står det på en skylt. “Välkommen till Lunnevads Folkhögskola“ står det på en annan.

Framme.

lunnevad.jpg