TRÖTT MEN INSPIRERAD

Tolvtimmarsdagarna jag nämnde i mitt förra inlägg blev några fler. Frågorna kring konst i allmänhet och min egen i synnerhet blev djupare. Att koncentrera sig blev svårare för varje timme som gick men JÖSSES vilket givande helgseminarium vi avverkade tillsammans. Det är mycket vi har fått att fundera över innan vi ska omsätta det i vårt skapande. Och fundera kommer vi verkligen att hinna, för nu ses vi inte förrän om två månader igen.

public.jpeg
public.jpeg
public.jpeg

Med buss, tåg, tåg igen, tåg ännu en gång och till sist taxi är jag tillbaka i radhusets lugna vrå. Allt är sig likt. Ullfiltarna vilar på soffan, synligt välanvända under helgen. Treåringens legobyggen balanserar på vardagsrumsgolvet. Åttaåringens läsläxa ligger uppslagen på bordet tillsammans med anteckningar från det senaste scoutmötet.

Fem dagar av separationsångest har förmodligen ruvat mer i mig än det har i dem, men det var ändå med hårda kramar jag blev attackerad i morse när de upptäckt att jag under natten kommit hem igen, lika trött som inspirerad.