EN VIKTIG VÄV

Min senaste bonad betyder mycket för mig. Jag ville göra en särskild till den feministiska fest jag var bjuden till att ställa ut på (se föregående inlägg) så motivet var självklart. Jag har länge varit sugen på att väva vitt i vitt så den simpla bakgrunden för att framhäva motivet kom också naturligt. Alla garner är rätt chunky och i 100 % ull så den upplevs tung som en ullmatta mot handen - något en ullsjäl som jag riktigt njuter av.

Problemet var att jag bara kom halvvägs innan jag gav upp. Det var svårt att väva symbolen utan att den såg vanställd ut. Spänningarna i väven var otacksamma att jobba med. Modet svek och så var det något skenheligt över att en sådan som jag väver en symbol som den. För vem är jag att slå mig för bröstet som feminist? Något jag förstås ÄR ända in i själen, men samtidigt är jag varken särskilt påläst eller aktiv. Jag har demonstrerat en gång mot mödradödlighet och visst uppfostrar jag mina söner till feministiska värderingar, men annars kan jag inte påstå att jag arbetar med frågan. Mitt förlamande dåliga samvete för hela världens alla svikna kvinnor gjorde att väven blev orörd i sin vävram.

Men så hände någonting! Flera veckor senare frågade min bästa vän Paulina mig varför jag inte jobbat vidare på den. Hon riktigt trånade efter slutresultatet och jag kunde inte sätta ord på allt jag kände. För vad kände jag egentligen? Jag gillade ju färgerna och jag älskar materialet. Jag såg fram emot den separatistiska, feministiska fest jag blivit inte bara inbjuden till utan också tillfrågad om att ansvara över. Ett ärofyllt uppdrag man inte ska förminska. För vävens faktiska målgrupp kommer att vara just där. Samlade under ett tak. Min bästa vän också, som trånar efter slutresultatet. Och jag, som varit för feg för att göra färdigt den.

Om jag inte gör den för min egen skull så kan jag väl göra den för alla andras? För alla kvinnor som inte haft samma politiska, ekonomiska eller sociala rättigheter som män. För alla kvinnor som på olika sätt blivit drabbade för att de råkat vara just en kvinna. För alla mina vänner som blivit våldtagna eller sexuellt ofredade (av män). För alla förlossningsdepressioner och förlossningsskador. För Paulina. För alla löneskillnader. För de som lever i ojämställda eller destruktiva relationer. För de som orkar vara ensamstående. För alla som mår dåligt av ideal. För den sämre pensionen. För alla som lever i länder med vidrig kvinnosyn. För alla kvinnor som kämpar och för alla som kämpar för att bli kvinna.

Här har ni er allas väv. Den löser inga problem, men var viktig för mig. För jag ser er tydligare nu.

public.jpeg
public.jpeg
public.jpeg

Jag vill understryka att termen “kvinnor” i mitt blogginlägg innefattar alla som har kvinna som biologiskt kön, juridiskt kön, könsidentitet eller könsuttryck samt transpersoner och icke-binära ♥