Torkad grönska som ögongodis

Vintern är vacker. Särskilt i år. Det har varit många minusgrader och ett tjockt, kritvitt snötäcke med plogade snöberg höga som hus över hela staden. Det har pågått så länge att jag glömt bort hur slask ser ut, så jag borde vara glad. Tacksam. Inte minst för barnens skull, som kan åka pulka till skolan varje dag. Hade vi haft kvar vår spark hade den använts flitigt.

Jag borde som sagt vara tacksam. Och på många plan är jag väl det, för slask hade förmodligen känts hundra gånger värre, men jag kan inte låta bli att gå i dvala hela vinterhalvåret. På alla plan. Jag fryser, jag är trött och jag håller mig helst hemma. När jag sommartid gärna tar en löprunda kl. 21.30 för att solen fortfarande värmer har jag så här års redan gått och lagt mig med barnen. Naturen är som bekant min allra största källa till inspiration men just nu ligger den nedbäddad. Gömd under frost och ofruktsamhet.

Med det sagt längtar jag innerligt till våren. Så att inspirationen riktigt kan flöda igen.

Tills världen väljer att tina upp nöjer jag mig med grönska inomhus. Förutom alla mina krukväxter gillar jag också snittblommor. Runt om i hemmet finns därför torkade kvistar från alla fina tillställningar jag varit med om. Mitt bröllop för åtta år sedan. Ebbes ettårsbukett. Nyårsdukningen hos min bästa vän. Min första ros från Fabian. En fjällsippa från Kungsleden. Det senaste tillskottet är några av de fina vernissageblommor jag fick efter konstutställningen Vem är jag bland alla andra? och jag njuter så av dem allihop.

IMG_9162.JPG
IMG_9127.JPG

/Jessica

Sjuåringens aprikosfärgade tillhåll

Vi vill renovera barnens sovrum men har trots att de är gamla och slitna inte bråttom. Inte ens lite. Vis av erfarenhet vet vi att vi är obeslutsamma, särskilt över tid. Därför låter vi livet rulla på medan möbleringar provas fram i samråd med barnen och här ses några guldkorn ur det sovrum sjuåringen själv jobbat fram. 

IMG_6750.JPG

Skrivbordet är från 1850-talet (!) och helt fantastiskt gulligt. Trots sina dryga 170 år på gården utanför Uppsala är det väldigt välbevarat. Här gör han matteläxor, skriver egna sagor, ritar Minecraftgubbar och för ett kulturarv vidare. 

IMG_6755.JPG

Tvärs över det lilla sovrummet hänger vimplar i jordnära färger och plötsligt blev de aprikosfärgade väggarna mer förlåtna. 

IMG_6749.JPG
IMG_6751.JPG
IMG_6756.JPG

Om det är något vi gillar här hemma så är det bra förvaring. Särskilt när den gör det möjligt för barnen att själva städa sina rum eller att bli mer självständiga i andra vardagsbestyr. Uppmärkta klädkorgar gör att sjuåringen enkelt kan packa gympaväskan på söndagskvällarna eller klä på sig allt han behöver på morgnarna utan att riva runt planlöst i garderoben. 

IMG_6754.JPG

Beroende på vem man frågar är dock Legolådan viktigast. Här vilar allt Lego som både jag och min man hade som barn på 90-talet tillsammans med det han själv köpt och fått. En låda värd sin egen vikt i guld.

Tavelväggsinspo

I radhuset vi flyttar till om tre (!) veckor planerar vi att ha någon inspirerande tavelvägg. Förmodligen hamnar den stora i vardagsrummet men också en mindre variant i vårt ganska luftiga trapphus. Jag gillar en rätt artsy variant med en salig blandning motiv, ramar och bildstorlek. Jag hänger mycket på Pinterest när jag får egentid och här är ett urval av allt fint jag har på min board TAVELVÄGGSINSPO

Read More