Jag har en keramikkurs i skolan och jag har verkligen HITTAT HEM i det. Första lektionen var jag så lycklig att jag hade gråten i halsen och glädjen håller i sig än, två veckor senare. Tänk att få känna så här över sin egen skolgång!
Keramiken passar mig perfekt. Verkstaden är ljus, har högt i tak och har glasväggar mot konstskolans innergård. Färgpaletten är lika magisk som rogivande: Vit, beige, grå, brun. Som balsam för själen.
Jag övar teknik, provar material och lär mig vikten av tålamod. Hela arbetsdagar har jag fin handledning av vår keramiker till lärare och jag blir lika sorgsen varje gång jag behöver hänga av mig målarrocken för att cykla hem. Sådana dagar är det en tröst att veta att jag behöver ge det hela tid. Låta min keramik stå på tork eller gosa i ugnen för skröj- eller glasyrbränning. Jag tänker att det hela är som att argumentera med ett barn kvällen innan julafton.
”Om du går och lägger dig tidigt blir det snabbt i morgon!”
En skevt nyringlad vas av KM-lera.
Mitt livs första drejade föremål! En kruka blev en vas som blev en skål som fick bli en saltflingsbehållare. I takt med att jag övade försvann mer och mer lera men till slut blev det ändå något. Tålamod var det, ja.
Jag har aldrig tyckt att jag passar i rött men är beredd att ändra mig.
Bordet jag sitter vid hela dagarna. Och trivs. Med en skön playlist i öronen och tankarna någon helt annanstans. Händerna knådar, formar och mår alldeles utmärkt.
Porslinslera! Vem vill ha en mugg i julklapp?
Jag är lerig hela dagarna och tänker att barnen nog ser likadana ut på andra sidan stan.
Den ringlade vasen har formats till av miretter efter torkning. HUR SNYGG?
Den däringa flingsaltskålen efter torkning. God jul Fabian önskar Jessica!
När vi ändå pratar jul ombads jag forma något som inte är ett bruksföremål. Jag tänkte att det skulle bli någon slags julgran men den kommer nog mer till sin rätt om den glaseras skogsgrön. 🌲
Apropå leriga händer kan jag meddela att man blir mjuk som en bebisstjärt av det här. Särskilt efter att jag drejat med den högchamotterade (grusiga) stengodsleran jag köpt 12 kg av.
Stengodsleran var för övrigt ett riktigt bra köp. Den är så fin att den inte ens behöver glaseras! Jag förutspår en hel kollektion de närmaste veckorna...
