Julmarknad & en sjuårig smed

Andra advent.

IMG_7180.JPG
IMG_7179.JPG
IMG_7173.JPG

Vi värmde oss med adventsfrukost och ullkoftor innan vi tog bussen till den gråmulna stadskärnan. Barnen var med och vi höll hand i duggregnet. Ett spontant galleribesök avverkades innan vi gick mot vårt mål för dagen: Julmarknad på Länsmuseet. 

IMG_7241.JPG
IMG_7242.JPG

Jag gillar det här stället. Byggnaden är fin, innehållet spännande och historien bakom hela alltet så intressant att jag inte kan låta bli att känna mig lite stolt över att bara råka vara Gävlebo. Det är heller ingen slump att mina och Fabians bröllopsfoton från 2011 togs vid den här entrén, så jag blir alltid lite nostalgisk och extra kär av att komma hit. 

IMG_7247.JPG
IMG_7250.JPG
IMG_7251.JPG

Julmarknaden, utspridd över Länsmuseets alla våningsplan var mysig men stundvis knökfull. Lokala hantverkare trängdes tålmodigt med varandra och nyfikna besökare. Vi handlade en träslev, en ulltvål, en potatissticka av trä och ullvantar. Nöjda fyndare! 

IMG_7249.JPG
IMG_7252.JPG

När vi ändå var på plats tog vi ett varv i den permanenta och tillfälliga utställningen. Där var det folktomt och skönt att få röra sig obehindrat, särskilt för de små med spring i benen efter pysslande. 

Sedan hände något.  

IMG_7244.JPG
IMG_7245.JPG

BakgrundsInfo: Wilton är en kreativ och företagsam sjuåring som vill bli konstnär, ha en workshop med träsnide och framför allt bli smed. Det sistnämnda gissar jag kommer från någon av alla TV-/datorspel där han får smida verktyg och han pratar ofta om hur han ska bygga upp en smedja så snart han kan. 

Tillbaka till Länsmuseet: På museigården stod elever från en folkhögskolas trä- och smidesutbildning och eftersom vår sjuåring så sent som förra helgen råkade vara på en ulltovningskurs med samma personer vågade han fråga om han fick hjälpa till. 

Och det fick han!

I en timme fick han smida, samtliga steg i processen, och gick därifrån en decimeter längre av stolthet och en egensmidd spik i fickan. Väl inne på julmarknaden visade han sin spik för varenda person vi passerade och på kvällen grät han till och med en stund för att det hade varit så roligt.

Älskade, älskade barn. 

IMG_7253.JPG

Vi blev kvar på julmarknaden tills det blivit mörkt (vilket så här års visserligen inte säger ett dugg om hur mycket klockan är...) men eldkorgar, kolbullar och nämnda ullvantar värmde oss fint.

Jag längtar redan till nästa år. 

Lily Stinalisa Noelle

I helgen firades det! Min bästa vän och hennes sambo har fyllt 30 år och de ville samtidigt ha en namngivningsceremoni för sin nyfödda (nåja...) dotter, så de fullbokade en tjusig havskrog över dagen och bjöd in oss allihopa. JA TACK, svarade vi och kom inte bara först utan lämnade också tillställningen sist. För så trevligt hade vi det! #partyanimals

IMG_5143.JPG

Sällskapen var många men stämningen ändå ljuvligt mysig och framför allt barnvänlig. Med söta små barnbord i mitten av hela balunsen. Heja heja, för den sortens fester! Finns det något bättre än avslappnade föräldrar, liksom?

Det var med utsikt över havet (och barnen) och med en aukistisk playlist i bakgrunden som vi åt en lyxig brunch tillsammans. Och så hölls det några tal som gjorde mig alldeles gråtig. Förstås. Särskilt det som var lite till mig, för jag fick den stora äran att bli fadder åt lilla Lily!

Lily Stinalisa Noelle.  

IMG_5222.JPG
IMG_5218.JPG
IMG_5228.JPG
IMG_5225.JPG
IMG_5226.JPG
IMG_5223.JPG
IMG_5220.JPG
IMG_5227.JPG
IMG_5221.JPG
IMG_5134.JPG
IMG_5130.JPG
IMG_5129.JPG
IMG_5224.JPG

Jag broderade en tavla åt henne. Med blommor av knappar och det krokiga lilla namnet. Mitt första renodlade broderi som inte är korsstygn eller innehåller akrylfärg. För hon blir en första för mig. Som en dotter jag inte har. 

IMG_5144.JPG

Jag har ju två söner. Tre om man räknar med Lilys storebror Noah, som också är mitt fadderbarn.

Det känns fint att plocka in en liten blomma i skaran. 

 Noah.

Noah.


En Stockholmsresa i (mobil)bilder

Fredag. Skolresa. Ett skönt avslut på veckan.

Hela konstskolan i Gävle skumpade ned till Stockholm på en buss och där besökte vi Färgfabriken, Galleri Magnus Karlsson och Bonniers Konsthall för olika utställningar med guidade turer. Trivsamt!

Färgfabriken

En fantastisk byggnad på en inspirerande plats med intressanta utställningar. En fin start på dagen. Jag gillade särskilt de botaniska verken i Per Svenssons utställning  Alkemi - Det allseende ögat (som jag tyvärr inte tog några bilder på?!). 

IMG_5179.JPG
IMG_5184.JPG
IMG_5181.JPG
IMG_5182.JPG
 Bra t-shirt. Synd att jag inte behöver någon just nu.

Bra t-shirt. Synd att jag inte behöver någon just nu.

IMG_5187.JPG
 Lunchdags!

Lunchdags!

Galleri Magnus Karlsson

Vår målerilärare Niklas har en separatutställning hos sin gallerist innehållandes 40 små verk av olja på ritfilm. Stilrent. Detaljer värda att stanna upp för att se.

Jag kan verkligen relatera till honom. Vi är perfektionister båda två som gärna pillar oss fram (av osäkerhet) men som verkligen är inne i varsin fas av att försöka släppa kontrollen. Använda större penslar, jobba snabbare och inte överarbeta något. Han lyckades bra! [Applåd-emoji].

IMG_5189.JPG
IMG_5190.JPG

Bonniers Konsthall

Det här var besöket som betydde mest för mig. Konsthallen var stor och här huserade ett gäng konstnärer som tillsammans stod för utställningen NyMaterialism. Små vävar, stora vävar, keramik (live!), snidat trä, kelimmattor, bränd lera, sömnad och textila lagningar. Mumma! Precis vad jag går igång på just nu. Konsthallens fantastiska butik var värd ett besök bara den. 

IMG_5209.JPG
IMG_5191.JPG
IMG_5192.JPG
IMG_5193.JPG
 Live-keramik!

Live-keramik!

IMG_5197.JPG
IMG_5198.JPG
IMG_5199.JPG
IMG_5200.JPG

Promenad med Emelie

Efter avslutad skoldag hade vi en halvtimme att döda innan bussen skulle ta oss hemåt så vi valde att strosa runt, min klasskompis och jag. Nedvarvning. Samla tankarna. Sortera dagens alla intryck och blanda upp dem med de nya vi fick av Stockholms gator. 

IMG_5202.JPG
IMG_5206.JPG
 Bonnierhuset.

Bonnierhuset.

IMG_5205.JPG

Stockholm är vackert. Inspirerande, framför allt. Vi ses snart igen!


En heldagsutflykt

 Furuviksparken 2018. Vi åker dit en gång varje år och i helgen skulle parken stänga för i år, så nu var det dags. Barnen har klappat djur, åkt karuseller, ätit sockervadd, pratat med djurskötare och stoppat fötterna i Bottenhavet. Själv drack jag kaffe, letade fina stenar vid nämnda hav och höll mina barn hårt i händerna för att inte tappa bort dem i folksamlingen.

Read More

Fyra studiebesök i konst-Gävle

Som konstelev hör det till att göra studiebesök. Under veckan som gått har vi därför fått guidade turer och kommit bakom kulisserna på fyra av de stora konstplatserna här i stan, och jag tänkte dela med mig av dem allihop. Spänn fast säkerhetsbältena för här kommer ett ordentligt utlägg!

Read More

Höga kusten

Jag har gjort en så himla fin resa. Tillsammans med min man, mina barn, min mamma och två av mina bröder har jag varit i Höga Kusten. Vi har vandrat delar av Höga Kusten-leden, bestigit Skuleberget, besökt rövargrottan, vandrat till Slåttdalsskrevan, bestigit Slåttdalsberget och tagit färjan till Hemsö. Vi har badat morgon som kväll och vi har tältat i fina Friluftsbyn.

Barnen har varit superduktiga och hängt på i vårt tempo och jag är framför allt så jäkla imponerad av att min fina mamma som utan tidigare erfarenhet kämpade sig upp, med klippklättring och svår terräng till och med. Det kommer jag att bära med mig länge, länge.

47 kilometer till fots och bra många hundra meter över havet. Svett och blod. Mest svett. För vi har haft kanonväder! Vi har haft 25-30°C varmt och bortsett från ett kort åskoväder i fredags har vi haft strålande sol. Det kallar jag HEMESTER.

Själen är utvilad och kroppen har träningsvärk - den bästa kombinationen!

Sugen på att se en ordentlig bildbomb?

Dag 1

Friluftsbyn

Barnen busar av sig efter lång bilresa.

Friluftsbyn

Camp Ullström!

Receptionsbutiken i Friluftsbyn

En stilig receptionsbutik. Här inhandlades souveniriga nödvändigheter.

Friluftsbyn, The Outdoor Collection. Fjällräven!

En gul Fjällrävenjacka till det grymma outletpriset av 1'000 riksdaler och en ekologisk t-shirt...

Emaljmugg med citat

...och en emaljmugg med mitt problemlösarmotto på!

Vardagsrummet i Friluftsbyn

Vardagsrummet i Friluftsbyn

Gemensamhetsytorna i Friluftsbyn är precis i min smak. Minimalistiska naturmaterial. Sjukt bra inspo till radhuset vi köpt!

Matpats i Friluftsbyn

Det råder olyckligtvis skärpt eldningsförbud i hela Västernorrland - något som påverkade vår resa ordentligt. I stället för att laga mat på våra spritkök under turernas gång fick vi använda campingens kokplattor morgon och kväll och försöka ta med det som gick. Hetvatten i termos och frystorkad mat.

Matplats i Friluftsbyn

Tur för oss att utematplatserna var fina nog för middagarna 😄

Minigolf i Friluftsbyn

Gratis minigolf gick hem hos barnen.

Badplats vid Friluftsbyn

Även badplatsen (om någon trodde något annat).


Dag 2

Naturum - Skuleberget - Friluftsbyn

Vandring på Höga Kusten-leden

Naturum nedanför Skuleberget

Naturum! Efter en kort påhälsning begav vi oss mot toppen.

Vandra Skuleberget från Naturum-sidan

Upp, upp, upp. Min stora lillebror ser liten ut där uppe.

Vandra Skuleberget från Naturum-sidan

Min mor tar en paus och min man väntar snällt ❤️

Vandra Skuleberget från Naturum-sidan

Det var ordentligt brant!

Jessica Ullström med sonen Ebbe på vandring

Och jag hade tvååriga Ebbe på ryggen. Svettfest!

Wilton (6 år) vandrar Skuleberget från Naturum-sidan

Sexåriga Wilton klättrade upp som en liten vessla. Vi tog paus och samlades på en klippavsats.

Vandra Skuleberget från Naturum-sidan

Pausutsikt innan vi klättrade vidare mot toppen.

Toppen av Skuleberget

Uppe på Skuleberget, 295 m.ö.h. Barnen och jag. Alla tre lika svettiga som stolta. Ebbe var så fin där bak, som hejade på när jag flåsade som mest. Och modiga Wilton botade sin höjdrädsla av den här bedriften.

"Visst är jag en äventyrare nu, mamma?"

Hans mamma höll med.

Hans pappa också, men han kom senare. För han vände nära toppen för att följa min mamma ned efter att hon blivit yr och han sprang sedan hela leden upp igen på imponerande 15 minuter! Har någon telefonnumret till Guinness World Records?

Utsikt från toppen av Skuleberget

Friluftsbyns toppstuga på Skulebergets topp

Friluftsbyns toppstuga på Skulebergets topp

Toppstugehäng...

Fullständiga rättigheter i Friluftsbyns toppstuga på Skulebergets topp

...med segeröl!

Vandra Skuleberget med barn i bärsele

På vägen ned tog Fabian över bärandet och han somnade som en sten. Ja, Ebbe alltså.

Vandra Skuleberget med barn i bärsele

Höga Kusten-promenad vid Friluftsbyn

Nere! Också det är en befriande känsla ;)

Friluftsbyns Camping

"Hemma".

Badplats vid Friluftsbyn

Kvällsdopp när alla andra gått och lagt sig.

Trött, babblig, sjöblöt och söt.


Dag 3

Skuleskogens Nationalpark (Entré syd) - Slåttdalsskrevan - Slåttdalsberget - Entré syd

Bra start på dagen: Morgondopp!

Höga Kusten-leden mot Slåttdalsskrevan

Another day, another hike. Vi tog oss till Skuleskogens Nationalpark Entré Syd och tog sikte mot Slåttdalsskrevan. Den här gången på en delvis spångad led!

Höga Kusten-leden mot Slåttdalsskrevan

Den var å andra sidan delvis raka motsatsen till spångad. Skogen var djup och trolsk med knotiga rötter och världens högst belägna klapperstensfält som sevärdhet.

Höga Kusten-leden mot Slåttdalsskrevan

Ledmarkeringarna har samma färg som min lillebrors tröja. Mycket praktiskt.

Höga Kusten-leden mot Slåttdalsskrevan

Terrängen blev tuffare ju närmare målet vi kom. Med både barn och mormor får man vara noga med pauser!

Höga Kusten-leden mot Slåttdalsskrevan

Sak som imponerar på barnen: Coola skrevor.

(Okej, vuxna också.)

Höga Kusten-leden mot Slåttdalsskrevan

Med risk för att låta alldeles för mindfulness men jag har njutit så mycket av hur fin naturen är den här resan. Former, strukturer, skuggor och färger. Min inspirationsbank är alldeles översvämmad och jag har velat hem för att måla exakt varje minut.

Slåttdalsskrevan

Framme vid Slåttdalsskrevan. Här klättrar vi ned!

Nere i Slåttdalsskrevan

Nere i Slåttdalsskrevan

Ebbe fick springa lös 40 meter ned i skrevan. Nöjd som få över en egen liten sten.

Vid trappan ned till Slåttdalsskrevan

Uppe ur skrevan igen! Det var så soligt och tryckande hett där uppe att berget (som är av röd nordingrågranit) gav av oss en riktig ökenfeeling.

Lunchpaus på Slåttdalsberget

Lunchpaus innan vi bestiger toppen av berget!

Kaffe på Slåttdalsberget

Nya muggen in action. Så här tar jag gärna mitt kaffe oftare.

Utsikt från Slåttdalsberget

Helt okej lunchutsikt.

Klättring upp på Slåttdalsberget

Heja morsan!!! Här var jag så stolt att jag grät lite längst bak i flocken. Jag törs inte ens visa er stupet nedanför...

Utsikt från Slåttdalsberget

På Slåttdalsbergets topp! Det känns fint att få bidra till alla stenhögar.

Jessica Ullström, Fabian Ullström och Ebbe Ullström på toppen av Slåttdalsberget

En klippa under fötterna och en annan bredvid mig. Så vill jag ha det resten av livet ❤️

Jessica Ullström och Sirpa Palmu på toppen av Slåttdalsberget

Och så min andra klippa i livet: MAMMA. Som klättrat hela vägen upp till toppen av ett berg! Nä, nu börjar jag tåra upp igen...

Tuvull på toppen av Slåttdalsberget

Tuvull på toppen av Slåttdalsberget

Tuvull på toppen av Slåttdalsberget

Jag hittade något annat jag gillar. Tuvull!

Utsikt från toppen av Slåttdalsskrevan

Utsikt från toppen av Slåttdalsskrevan

Utsikten var helt magisk!

Utsikt från toppen av Slåttdalsberget

Hemfärd på bergets södra sida, med fortsatta fantastiska utsikter hela vägen ned.

Hemma igen. På fast mark. Kvällspromenad med Fabian efter kvällsbad med barnen. På hemvägen såg vi en dam i permobil som rastade sin lilla falabellahäst i koppel. Drömmigt!

Och så den där segerölen förstås... ;)


Dag 4:

Hemsö

Hemsöledens färja

Färja!

Hemsö Fästning restaurang

Hemsö Fästning restaurang

Lunch with a view!

Hemsö Fästning

Vi brände av några fler kilometer på Hemsö Fästning - vi är ju uppvärmda ;)

Höga Kusten-bron

Höga Kustenbron. Hemfärd. Med alla minnen på näthinnan. Länge, länge.


Tack alla som gjorde den här resan möjlig! Till alla som var med, till alla som gett mig tips, till alla som lär mig om vandring (särskilt med barn) och inte minst till våra kattvakter därhemma. Nu kommer vi hem och löser av er!

Och tack till DIG som orkat läsa ända hit och dela små glimtar av vårt äventyr. Har du själv varit på något att tipsa om? ❤️

Gästrikeleden, dag 2

God morgon! Vi sov som björnar i vinteride långt in på förmiddagen och vaknade till het sol, fågelkvitter och friskluft långt ned i lungorna.

Frukost på gräsmattan. Skavsår där väskan hängt. Kroppar svaga av ömheten, men ändå mer levande än på länge!

Spritkök, sovsäckar, tält och liggunderlag packades ihop. Havregryn och pulverkaffe. Kartan och alla liter vatten som behövs till färden, matlagning och tandborstning. Mössan från nattens sju grader byttes mot vandringsshorts och så fortsatte vi norrut på leden.

Guds gåva åt renliga vandrare!

Med tre mil i benen var det skönt att bara få stanna på den här rastplatsen för flera timmars solhäng innan vi vände hemåt.

På återseende, Gästrikeleden!

Gästrikeleden, dag 1

Vi har vandrat, Stella och jag! Från Hemlingby till Mackmyra.

Lunchpaus.

Vattenpåfyllning vid ett köpcentrum.

Framme efter 27 km, 38'000 steg och 6,5 timmar av vandring. Här slår vi läger, trötta men glada.

Mot slutet sög det bra i hela kroppen men vi tog oss lika långt som vi hoppats på med 28 kg packning på ryggarna.

Efter det så var varm mat från stormköket, varma sovsäckar, varm kvällssol, varm romspetsad starkvinsglögg (som min friluftspappa kom mountainbikecyklandes med) perfekt. Vi sov gott på en udde med bara naturen och varandra som sällskap!

Måleri och minnen

Jag fortsätter det oklara skapandet. Men det är skönt i själen och det är gott nog.

Den lilla, som jag påbörjade tidigare idag, fick lite mer på sig.

Notera gärna mina ullsockor, förresten. De räddade nästan mitt liv på Kebnekaise förra sommaren!


Anekdot:

Det var minusgrader och storm. Bara idioter lämnade fjällstationen. Topputrustning till trots blev jag och min bror isblöta in på bara skinnet av toppturen. Vi vadade i två jokkar från glaciärens smältvatten, vi pulsade i snö och det spöregnade på oss utan avbrott. Berget var ishalt.

Räddningshelikoptrarna fick körförbud men mot toppen klättrade vi på som om det varken fanns någon morgondag eller en familj som väntade 115 mil bort. Vid 1'250 meter höjd tvingades vi konstatera att mina sedan länge stelfrusna händer faktiskt förfrusit. Där någonstans insåg vi också idiotin vi utsatte oss för och det faktum att toppen inte ens gick att se för all snörök.

Min bror fick bråttom. Han grävde i vår vandringsryggsäck efter extrasockorna jag packat med när han insåg att jag hade dem på fötterna. De sockor jag startade fjällvandringen med hade nämligen gjort sitt efter nämnda jokkar och låg isblöta bland packningen. Sockorna jag hade på fötterna var också genomblöta, men i alla fall kroppsvarma. Han snörade därför av mig vandringskängorna, drog av mig de blöta men varma ullsockorna och satte dem på mina händer. De iskalla ryggsäckssockorna och kängorna tråcklade han på mina sargade fötter och så begav vi oss snabbt nedåt igen.

Det som tagit fem timmar upp tog plötsligt 40 minuter ned och i takt med att minuterna gick kom vi längre från ovädret och närmare plusgraderna. Halvvägs ned kunde jag börja vicka på fingrarna igen. Och de iskalla sockorna jag fick på fötterna var varma vid det här laget, trots att allt var plaskvått.

Ull är underbart!


Det var precis lika hemskt som det låter, men jag tar gärna revansch. Då ska solen skina och berget vara lika torrt som välkomnande.

Vandringen både till och från Kebnekaise var däremot tiopoängare båda två! Mot fjällstationen var det mulet och emellanåt regnigt, men ändå himla trivsamt.

Fjällstationen var fantastisk.

Vid vandringen mot Nikkaluokta sken solen och hur gärna vi än ville tillbaka för en ny chans var vi så illa tvungna att ta oss hemåt.

Jag älskar fjällen. Det är som att gå omkring i en pampig landskapstavla. Bergen är så stora att man tappar andan, fjällbjörkarna är så små och krokiga att man vill ta med en hem på ryggen och jokkvattnet är det godaste du kan dricka. Och det går inte en dag utan att man längtar tillbaka.

Midsommaraftonskväll

Midsommarafton kl. 21.20. Löptur i skogen med rosa stänk i himlen och fantastiska vyer åt alla håll. Jag sprang hur långt som helst trots att grusvägarna går konstant uppför eller nedför. Benen bar mig och bröstkorgen hängde med. Förkylningen som ruvat i kroppen sedan veckor tillbaka sprang jag nog ifrån.

När jag en timme senare kom hem igen hade grabbarna tänt eld i bastun och dukat fram altanvin. Ett perfekt avslut på en perfekt dag!

Midsommarafton

Hallå från vår sommarstuga! Här har vi det bra. Vi kör åkgräsklippare, täljer och klyver ved. Vi äter mormorlagad midsommarbuffé, fluffiga gräddtårtor och dricker kaffe. Vi sover middag i hammocken, målar akvareller utomhus och går promenader. Och framför allt så tar vi det in-i-själen-lugnt.

Bildbevis:

Min bror Jesper hälsar på!

Han och Ebbe gillar varandra. (Ebbe Jesper Ullström).

Lek i förrådet (som en gång var ett sommarkök och som borde få bli ett igen!)

Salt

Fabian spenderade sin första dag till skogs men han mjukstartade med en halvdag. Till kontoret kom han lagom till lunch och den spenderade vi därför tillsammans. Promenad längs hamnen och en bit mat fick vi till. Visserligen i varselkläder och shorts, men på ett kanonfint lunchhak.

En fredagsutfkykt

VAB-stugan fortsätter med en pojke på bättringsvägen, men idag tog Fabian över stafettpinnen. Själv har jag kontorsjobbat hela dagen så det var fantastiskt att få åka på en liten familjeutflykt efteråt. Vi njöt av landet, 29°C och fläktande sommarbris.

Vi hälsade på ett hus vi tycker om.

Och så provade vi livet på en långfärdsbuss. Sovande barn och solig skog åt alla väderstreck - en bättre fredagskväll har jag svårt att tänka mig.

Lugn och dramatik

Sjukstuga. Gosiga vilor och lugna bus.

Under VAB-kvällen tog jag med mig min mor och min förstfödde till IKEA. Jag älskar att vara där en vardag precis före löning. Soptomt!

Trots det folktomma varuhuset (eller kanske just därför) så kom Wilton på villovägar en stund.

Bakgrund: Han är snart sju år och vill börja träna på att vara själv.

Vi har pratat om hur man ska göra i alla möjliga tänkbara situationer som kan komma att dyka upp, så pulsen var rätt maxad när jag trots rundvandring x flera och rop överallt inte hittade honom någonstans.

Lagom till att jag hittade min mamma för att ringa polisen, Fabian, kungen eller typ NASA så hittade jag också Wilton. Precis innanför huvudentrén spelandes på en pekskärm i godan ro.

Lätt skärrade tröståt vi femkronorskorv.

Och så njutåt vi fyrtiokronorsglassar.

Det gäller att ha sina prioriteringar rätt!

Sandsnäsbadet

Utflykt med mamma. Efter 98,2 km i bil med en trasig AC för att reka inför ett ev. framtida husköp behöver man lite svalkande glass- och sjöpaus.

Och vilken paus det blev! Jag känner mig helt återställd i kropp och själ. Det var så fint, så tyst och så härligt att det bara var jag och mamma utan tidspress.

En liten Jessica med stor frihetskänsla.

Vardagslyx

Torsdag kväll. Sexåringen följde med en kompis hem från skolan och min man hämtade tvååringen från förskolan. Jag behövdes ingenstans, så jag jobbade över. Just när jag låste kontorsdörren för att gå hem kom de gående i korridoren bakom mig! Ebbe blev lika glad som jag och Fabian kände för att dra med mig ut på en torsdagsmiddag på stan.

Lilla Tjuren Burgare & Bar. Med ett sådant namn behövs ingen närmare presentation.

Feelin' it. De spelade bra musik och lagade god mat i en snygg lokal. I huset bredvid mitt jobb dessutom, så hit lär vi gå oftare.