Foto

Fotojobb i motljus

Gröna träd Idag hade jag ett fotojobb. Det var väldigt lyckat, alla kategorier. Svartvit porträttfotografering och sedan helkväll med redigering. Min kund har dock beställt fotojobbet som en present åt en annan, så bilderna visas först om en dryg månad. Tills dess får ni nöja er med lite skönt grönt från kulisserna.

Plockad vitsippa från Boulognerskogen i Gävle

Hav av vitsippor i Boulognerskogen i Gävle

Bebisgos

Mim tvååring åker buss hem till kompisen Noah Vi åkte på ett äventyr idag, Ebbe och jag. Vi hälsade på våra bästa vänner och min gudsons lillasyster för första gången.

Lily Noelle med tillhörande mor

Nio dagar gamla Lily Noelle, precis som tavlan. Eller tvärtom, förstås.

Tavlan har för övrigt flyttat hem till dem nu och jag vill göra detsamma. För baby Lily var lika liten som ljuvlig och det var så härligt att få krama om sina kompisar igen. Tvååringarna som hade saknat varandra röjde på bra och fikat var riktigt gott.

Go’fika

Noah visar upp sin mammas hembakta bulle

Skrynkliga små bebisfötter

Det var svårt att lämna allt fint. Lilys fötter är verkligen som små russin och jag gissar att det inte dröjer lång tid innan hon fyller ut dem. Jag vill hinna se dem så här skruttiga igen!

Innergårdsmellis

Vi kom inte längre än till innergården, men det var alldeles lagom idag. Valborgsmässoafton till trots. För majbrasorna tänds för sent för barnen, Fabian har jobbat, jag har sovit tre timmar i natt, det har regnat, Wilton har just kommit hem efter att ha sovit hos sin mormor i tre nätter och jag har både rensat hemma och byggt kontor. Lite trötta, lite frusna. Att få ha en familjekväll hemma i värmen känns klokt! ❤

Good vibes only

Jag köpte ett nytt minneskort idag. Wiltons gudfar jobbar som teknikförsäljare och han hjälpte mig både snabbt och smärtfritt i denna svåra tid... Jag invigde mitt nyköp med ett betydligt bättre humör än innan på ett cafébesök med en fin vän. En sån där vän man inte kan få för mycket av, fastän man ses varje dag. Det var supertrevligt! (Både fikastunden och det fullt fungerande minneskortet.)

a47a6e31-aefa-43e2-ad5c-bcfe57ca13ff55f51fdd-898f-47f3-9588-32e61afda653d8627e90-fdb7-4813-8deb-d891178c0e0f

Nu är jag redo för mer fotografering! Och tur är väl det, för jag hade mitt första kundmöte som egenföretagare igår! Jag hoppas på fler så snart jag växlat upp det hela :)

En fotografs mardröm

Jag känner mig lika grå som på bilden. Jag har nämligen några dagars fin fotografering som gått förlorad p.g.a. minneskortproblem. Vilka programvaror jag än kämpar med återskapas allt förutom just de senaste dagarna.

Jag har bilder från när jag och Fabian åt på restaurang, från mitt chefssekreterarjobb, från min första kundkonsultation som egenföretagare(!), ett cafébesök, porträttfoton på en fin bebis och porträttfoton på mig själv jag tänkt använda här på hemsidan. Snyft!

Idag ska jag köpa nya minneskort och försöka gå vidare med mitt liv...

Söndagen då allt började

Idag har jag jobbat. Hela dagen. Jag började när jag vakande och jobbade fram till nu vilket gör det till ett mysigt tolvtimmarspass. Till och med lunchen skottade jag i mig här framför datorn. Det är inte utan att man känner sig oduglig som förälder, men jösses vad jag har fått mycket gjort. Nu tar jag tag i det som jag i smyg gått och dagdrömt om. Ansökningar x 3, webbdesign, logodesign, avtalsskrivning, inköpsplanering, bokföringsupprättande. Snart är jag egenföretagare! Heja mig! Och HEJA FABIAN! Som har tagit hela familjebiten åt oss båda idag. Tillsammans har de lagat mat, duschat, städat, busat och vilat. Och nu sover de små livet lika tungt som jag själv behöver göra.

aeb6716a-0f2f-4bf0-97cc-f10d7bd7c805c254f8f1-ea69-486a-8b6c-9c0a9a5de2c4

Spagettifunderingar

Jag har tur. För jag tycker att det är SÅ tråkigt att laga mat samtidigt som jag har en man som känner det motsatta. Han lagar mat som jag inbillar mig att italienare lagar mat. Med omsorg och från grunden. Helt utan recept eller plan och med ett stökigt kök efter sig. Och som alltid är det himla gott allting. Framför allt så står han för 99 % av matlagningen här hemma. Själv är jag bättre på andra saker i matlagningsväg. Typ frukost och mellanmål. Kall mat. Jag har heller ingen som helst ambition om att ändra på den saken, så skiljer vi oss lär jag svälta ihjäl.

Föreställ er därför vilket upplösningstillstånd jag hamnar i de gånger Fabian inte är hemma. Som idag. Varje gång han är borta försöker jag märkligt nog göra pasta med något kladd och varje gång har jag glömt hur mycket spagetti som går åt. När jag frågar svarar han olika varje gång. "Typ så här" eller "jag höftar bara". Tack, liksom. Han lyckas ju jämt.

Hur gör man? Det loppisfyndade spagettimåttet ligger förstås bortglömt i kökslådan. Funkar det ens? Är alla spagettisorter i så fall lika långa? Spagettifunderingarna äro många...