EN VANLIG DAG SOM DISTANSSTUDENT

07.30 Kaffe och Kulturnyheterna. Ullfilt runt axlarna och en katt i knät. Ser över målen för dagen.
08.00 Fotodokumentation av mina senaste arbeten och pågående projekt, bildbehandling, paketering av filer och sändning av allt material till min konstnärshandledare.
10.45 Handledarsamtal över Skype, som tog mig cirka tusen kliv framåt. Jag har sådan otrolig nytta av att prata med Peter! Note to self: Spela in nästa samtal så att jag kan lyssna på det om och om igen.
11.45 Skriftlig sammanfattning av alla kloka ord jag just tagit till mig.
12.00 Lunchrast. 30 minuters löprunda, en snabbdusch och en matlåda hann klämmas in.
13.00 Skriftlig brainstorming med avstamp i allt som sades under handledarsamtalet. Jag berättade om mina år av utredningar på sjukhuset, alla känslor och erfarenheter det efterlämnade och hur jag kommit att vilja bearbeta processen med en utforskande och konstnärlig process, så jag behöver utreda alternativen för att rekonstruera förloppet. Att formge all oro och ångest jag känt med den metodiska långsamhet och enkelhet som vävning och broderi innebär känns både paradoxalt och trösterikt. Nästan poetiskt. Och kräver många timmar (dagar? år?) av fundering för att bli bra. Jag sitter vid köksbordet och njuter i tystnaden av att just den här stunden kan vara början på en ny och väldigt lång resa.
16.00 Skoldagen är slut vare sig jag vill det eller inte. Barnen längtar efter sin mamma och jag efter dem så jag cyklar och hämtar dem. Idag ska vi till biblioteket!


ATT PLUGGA PÅ DISTANS

Morgonkaffe. Mina dagar börjar alltid där. Sittandes i soffan under en ullfilt, framför gårdagens avsnitt av Kulturnyheterna. Medan jag tar del av min samtid - Ola Juléns postumt utgivna diktsamling, Riksteaterns nyanställda intimitetskoordinator och Sölvesborg kommuns uttalande om utmanande samtidskonst - vaknar jag sakta till liv, redo att ta mig an ännu en dag av distansstudier.

public.jpeg

Innan mina måsten och borden drar igång, läser jag igenom och svarar på allt som trillat in i telefonen sedan igår. En morgon vilade den här fina frågan i min inkorg:

public.jpeg
 

Och tänk, för det kan jag! Morgonrutinen har jag ju redan avhandlat och den ser likadan ut varje dag. Ofta finns en smoothie eller smörgås också inblandad innan jag sparkar igång min dag på riktigt.

Det bästa med att plugga på distans är att jag själv får lägga upp hur mina dagar ska se ut. Det är förutom det bästa också det absolut viktigaste för att jag över huvud taget ska nå mina uppsatta mål. För det är dem allt handlar om; målen. Att sätta upp både långsiktiga mål (till exempel att lära mig montera en vävstol) och kortsiktiga mål (till exempel att mejla bilder innan lunch till konstnären jag ska ha handledarsamtal med). Utan dem skulle jag flyta runt i en ovisshet som skulle göra mig lika stressad som rastlös, och ur sådana tillstånd kommer nog inget gott. Målen behöver vara nedskrivna och kunna klarmarkeras (jag gillar struktur) så jag har en tjusig veckoplanerare jag ägnar lite tid åt varje måndag.

public.jpeg

Där fördelar jag veckans måsten i en fin balans, och i mån av plats petar jag in sådant jag också vill få med. Ett sådant exempel är just Kulturnyheterna. Jag lägger tid på att hänga med i den bransch jag är på väg in i. Just det TV-programmet är ju ingenting min skola beordrat mig att titta på, men något jag vill ha mer av i mitt liv och därför ger plats åt. För det fina med just distansstudier är att jag äger min tid. Tiden att fortbilda mig i min egen takt. Tiden att välja om jag läser på förmiddagen och väver på eftermiddagen, eller tvärtom. Tiden att ta en löprunda på lunchrasten. Eller att i stället plocka ur diskmaskinen, starta en tvättmaskin och vattna blommorna, så att jag slipper göra det i kväll när barnen rusar runt vid fötterna och jag hellre vill kramas med dem.

Några tankar som motiverar mig att vara flitig hela dagarna:

  • Jag får studiebidrag men tar också studielån på heltid för att kunna plugga på distans. Det betyder att varje timme som går ger mig 96 kr på kontot. Det är pengar som jag, direkt efter studietiden, måste betala tillbaka med min förvärvsarbetade lön. Jag sitter alltså här och kostar mig själv pengar i åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan. Make it count!

  • Jag har småbarn som ska hämtas i skolan och på förskolan klockan 16.00 varje dag, vilket ger mig ett givet fönster att plugga i. Jag hanterar mina dagar som om det vore en arbetsdag, med en timmes helt ledig lunchrast. När min man och mina barn är hemma och lediga vill jag också vara det med dem. Balansen mellan arbets-/studietid och fritid är viktig för att förebygga långvarig stress, så en tydlig gränsdragning mellan de båda är nödvändig för alla.

  • Jag vill bli egenföretagare och ser det här året som ett utmärkt tillfälle för mig att träna på att vara just det. Jag lajvar egenföretagare redan nu och är så mån om att lära mig allt jag behöver så att jag kommande år klarar av det utan att CSN stöttar upp ekonomiskt.

  • Eftersom att min utbildning inte har direkta krav (tentor att plugga till, kurslitteratur att läsa till en viss dag o.s.v.) utan är skräddarsydd för mig för att utveckla mitt konstnärskap (“gör konst hela dagarna”) har jag ett stort eget ansvar att göra just det. Visst har jag handledning med konstnärer som ger mig tips på saker att kolla upp eller klok input kring mina uppsatta mål, men jag är helt beroende av att jag själv är min egen motor. Att jag själv söker upp information om det jag vill lära mig mer om. Att jag själv lånar böcker på biblioteket om intressanta tekniker. Att jag själv anmäler mig till en sykurs. Att jag själv ser dokumentärer om stora textilkonstnärer. Att jag själv botaniserar i den lokala garnbutiken för nya idéer. Att jag själv tar bussen till länsmuseet för att bläddra bland textilierna i deras studierum (en riktig guldgruva, för övrigt!). Ingen kommer att ta mig framåt åt mig, utan jag måste göra det själv.

Veckoplaneraren är verkligen A och O. Beta av punkt för punkt och väx av tillfredsställelsen det ger att klara sina mål. Glöm inte bort att sätta upp delmål mot de långsiktiga målen också, för tiden riktigt rusar iväg trots att man äger den. I mitt fall är ett kortsiktigt mål, mot mitt långsiktiga mål (att lära mig montera en vävstol) att kontakta en vävstuga och det gjorde jag förra veckan. CHECK! ✔ Nästa delmål blir att åka dit, så det petas in i veckoplaneraren den här veckan. CHECK! ✔

En redovisning av en hel skoldag från 07.00 - 16.00 finns snart på en blogg nära dig ;)

ETT SKEPP KOMMER LASTAT...

…MED KONSTNÄRSTIPS!

En väldigt givande sak med Konstlab är alla konstnärskap jag får sätta mig in i. Handplockade för just mig att titta närmare på finns inte mindre än 34 konstnärer och för den som också vill navigera runt en stund i en konstvärld med textil och keramik som skulptur eller installation kommer här hela listan!

Alla konstnärer är värda att slå ett öga på, men de jag markerat med en asterisk har på olika sätt inspirerat, fascinerat eller riktigt hänfört mig. En del med enskilda konstverk, somliga med tematiken och vissa av hela sina konstnärskap. Jag har en absolut favorit - kan du gissa vilken? Och vilken är din?

MITT SJÄLSLIGA LIV I PDF-FORMAT

Jag smälter fortfarande helgens intensiva föreläsningar. Det var så otroligt omtumlande och matnyttigt att jag fortfarande, tre dagar senare, går runt alldeles stirrig. I ett försök att sammanfatta helgen har jag därför renskrivit de kilometerlånga anteckningarna. Jag har också insett vidden av att börja arbeta konceptuellt och har därför plitat ned ett första utkast att skicka till min konstnärshandledare. En efterfrågad mind map över frågor jag har och teman som är viktiga för mig. Hur mycket och i så fall vad vi plockar ut som fokusområden återstår förstås att se, men det känns skönt att på något vis ha brutit ned vitala delar av sig själv i PDF-format.

Välkommen att gräva runt i mitt själsliga liv! Har jag missat något?

Mind Map.png

/Jessica

TRÖTT MEN INSPIRERAD

Tolvtimmarsdagarna jag nämnde i mitt förra inlägg blev några fler. Frågorna kring konst i allmänhet och min egen i synnerhet blev djupare. Att koncentrera sig blev svårare för varje timme som gick men JÖSSES vilket givande helgseminarium vi avverkade tillsammans. Det är mycket vi har fått att fundera över innan vi ska omsätta det i vårt skapande. Och fundera kommer vi verkligen att hinna, för nu ses vi inte förrän om två månader igen.

public.jpeg
public.jpeg
public.jpeg

Med buss, tåg, tåg igen, tåg ännu en gång och till sist taxi är jag tillbaka i radhusets lugna vrå. Allt är sig likt. Ullfiltarna vilar på soffan, synligt välanvända under helgen. Treåringens legobyggen balanserar på vardagsrumsgolvet. Åttaåringens läsläxa ligger uppslagen på bordet tillsammans med anteckningar från det senaste scoutmötet.

Fem dagar av separationsångest har förmodligen ruvat mer i mig än det har i dem, men det var ändå med hårda kramar jag blev attackerad i morse när de upptäckt att jag under natten kommit hem igen, lika trött som inspirerad.

ETT FULLSPÄCKAT SCHEMA

Tolv timmar effektiv tid. En intensiv rivstart för en som precis haft ett evighetslångt sommarlov. Min första dag på helgseminariet är genomarbetad och det är tur att miljön är så rogivande att man påminns göra sina mindfulnessövningar i pauserna. För att orka ta till sig allt det nya jag får vara med om. Platsen. Skolans alla byggnader. Mitt studentrum och sängen jag sover i. Telefonsamtalen med barnen mitt i deras fredagsmys någon helt annanstans i Sverige. Alla nya människor och deras väldigt olika konstnärskap. Alla stora frågor vi försöker att svara på tillsammans och alla val jag ställer mig själv inför efter de väldigt nyttiga föreläsningarna.

Jag undrar mycket var jag kommer att vara i mitt skapande när det här läsåret fått göra sitt.

public.jpeg
public.jpeg
public.jpeg
public.jpeg
public.jpeg
public.jpeg

/Jessica

386 KILOMETER SENARE

Det är 27 grader varmt ute och min ryggsäck upplevs väga lika många kilon. Med mig har jag precis allt jag behöver för fyra dagar på Konstlab. Allt utom en flaska vatten till resan, som jag tvingas köpa i farten innan min snabba hej-då-kaffe med Stella, som inte bara har med sig rykande kaffe direkt från sin spis utan också dukat upp en fin stund för två vid tågstationens kanal.

Som en Gevaliareklam!

Som en Gevaliareklam!

fot.jpg

SJ InterCity mot Uppsala, Stockholm och Linköping avgår strax från spår 2, södra delen. Vi kramas. Hennes famn känns lika lugnande som ullplaggen hon stickat åt oss genom åren. En av dem ligger nedpackad i den tunga ryggsäcken, men det vet hon inte om.

Med biljetten hårt handhållen och hållning som en scout kliver jag på tåget som ska vara det första för dagen att svepa mig nedför vårt avlånga land. Några tågbyten, signalfel, missade anslutningar, en tom landsbygdsbuss och fem timmar senare kliver jag av på linjens ändhållplats. Det luktar bondgård. Musiklinjens elever repar nog, för jag hör jazzmusik och applåder bland huskropparna.

“Här slutar allmän väg” står det på en skylt. “Välkommen till Lunnevads Folkhögskola“ står det på en annan.

Framme.

lunnevad.jpg

EN NY TILLVARO TAR FORM

Tvättmaskinen brummar och katten jamar. För övrigt är det tyst. Barnen går i grund- och förskolan, maken är på jobbet. Efter ett långt sommarlov med de alla är det en kontrastrik morgon jag dricker kaffe på. Ensam. Med en laptop hemma vid köksbordet förbereder jag mitt nya läsår på Lunnevad Konstlab. En ettårig vidareutbildning på distans för den som redan har en konstnärlig grundutbildning och behöver kompletterande eller fördjupade kunskaper för att utveckla sitt konstnärskap.

Ett skolår med en mjukstart. Med tid för reflektion. På torsdag åker jag ned på mitt första av höstterminens två helgseminarier och med mig ska jag ha två presentationer. Dels en redovisning med tal och bildspel där jag visar mitt konstnärskap för övriga kursdeltagare och dels en längre reflektion av min konstnärliga resa och mina målsättningar, till mitt ateljésamtal med skolans konstnärshandledare.

Vilket tema arbetar jag med? Vad intresserar mig? Vad vill jag förmedla? Hur ser mina ambitioner med konsten ut? Varifrån får jag min inspiration? Vilken stilriktning föredrar jag? Har jag någon favoritkonstnär?

Vi ska lyckas utforma en individuell handlingsplan för just mig. Nervöst. Ingen känner mig på den nya skolan. Känner jag ens mig själv i mitt skapande? På riktigt, alltså. Jag har undersökt och utvecklat, både hemma i radhusateljén och på konstskolan i Gävle, men aldrig landat i vad jag borde fokusera på. Aldrig hunnit. Aldrig behövt. Nu ombeds jag göra just det, och det känns lika delar skrämmande som motiverande. Skolans konstnärshandledare har gjort ett eget urval från alla mina verk, och hittat ett spår de vill att jag fokuserar på under det kommande året (se bilder).

HÅLLER NI MED?