Höga kusten

Jag har gjort en så himla fin resa. Tillsammans med min man, mina barn, min mamma och två av mina bröder har jag varit i Höga Kusten. Vi har vandrat delar av Höga Kusten-leden, bestigit Skuleberget, besökt rövargrottan, vandrat till Slåttdalsskrevan, bestigit Slåttdalsberget och tagit färjan till Hemsö. Vi har badat morgon som kväll och vi har tältat i fina Friluftsbyn.

Barnen har varit superduktiga och hängt på i vårt tempo och jag är framför allt så jäkla imponerad av att min fina mamma som utan tidigare erfarenhet kämpade sig upp, med klippklättring och svår terräng till och med. Det kommer jag att bära med mig länge, länge.

47 kilometer till fots och bra många hundra meter över havet. Svett och blod. Mest svett. För vi har haft kanonväder! Vi har haft 25-30°C varmt och bortsett från ett kort åskoväder i fredags har vi haft strålande sol. Det kallar jag HEMESTER.

Själen är utvilad och kroppen har träningsvärk - den bästa kombinationen!

Sugen på att se en ordentlig bildbomb?

Dag 1

Friluftsbyn

Barnen busar av sig efter lång bilresa.

Friluftsbyn

Camp Ullström!

Receptionsbutiken i Friluftsbyn

En stilig receptionsbutik. Här inhandlades souveniriga nödvändigheter.

Friluftsbyn, The Outdoor Collection. Fjällräven!

En gul Fjällrävenjacka till det grymma outletpriset av 1'000 riksdaler och en ekologisk t-shirt...

Emaljmugg med citat

...och en emaljmugg med mitt problemlösarmotto på!

Vardagsrummet i Friluftsbyn

Vardagsrummet i Friluftsbyn

Gemensamhetsytorna i Friluftsbyn är precis i min smak. Minimalistiska naturmaterial. Sjukt bra inspo till radhuset vi köpt!

Matpats i Friluftsbyn

Det råder olyckligtvis skärpt eldningsförbud i hela Västernorrland - något som påverkade vår resa ordentligt. I stället för att laga mat på våra spritkök under turernas gång fick vi använda campingens kokplattor morgon och kväll och försöka ta med det som gick. Hetvatten i termos och frystorkad mat.

Matplats i Friluftsbyn

Tur för oss att utematplatserna var fina nog för middagarna 😄

Minigolf i Friluftsbyn

Gratis minigolf gick hem hos barnen.

Badplats vid Friluftsbyn

Även badplatsen (om någon trodde något annat).


Dag 2

Naturum - Skuleberget - Friluftsbyn

Vandring på Höga Kusten-leden

Naturum nedanför Skuleberget

Naturum! Efter en kort påhälsning begav vi oss mot toppen.

Vandra Skuleberget från Naturum-sidan

Upp, upp, upp. Min stora lillebror ser liten ut där uppe.

Vandra Skuleberget från Naturum-sidan

Min mor tar en paus och min man väntar snällt ❤️

Vandra Skuleberget från Naturum-sidan

Det var ordentligt brant!

Jessica Ullström med sonen Ebbe på vandring

Och jag hade tvååriga Ebbe på ryggen. Svettfest!

Wilton (6 år) vandrar Skuleberget från Naturum-sidan

Sexåriga Wilton klättrade upp som en liten vessla. Vi tog paus och samlades på en klippavsats.

Vandra Skuleberget från Naturum-sidan

Pausutsikt innan vi klättrade vidare mot toppen.

Toppen av Skuleberget

Uppe på Skuleberget, 295 m.ö.h. Barnen och jag. Alla tre lika svettiga som stolta. Ebbe var så fin där bak, som hejade på när jag flåsade som mest. Och modiga Wilton botade sin höjdrädsla av den här bedriften.

"Visst är jag en äventyrare nu, mamma?"

Hans mamma höll med.

Hans pappa också, men han kom senare. För han vände nära toppen för att följa min mamma ned efter att hon blivit yr och han sprang sedan hela leden upp igen på imponerande 15 minuter! Har någon telefonnumret till Guinness World Records?

Utsikt från toppen av Skuleberget

Friluftsbyns toppstuga på Skulebergets topp

Friluftsbyns toppstuga på Skulebergets topp

Toppstugehäng...

Fullständiga rättigheter i Friluftsbyns toppstuga på Skulebergets topp

...med segeröl!

Vandra Skuleberget med barn i bärsele

På vägen ned tog Fabian över bärandet och han somnade som en sten. Ja, Ebbe alltså.

Vandra Skuleberget med barn i bärsele

Höga Kusten-promenad vid Friluftsbyn

Nere! Också det är en befriande känsla ;)

Friluftsbyns Camping

"Hemma".

Badplats vid Friluftsbyn

Kvällsdopp när alla andra gått och lagt sig.

Trött, babblig, sjöblöt och söt.


Dag 3

Skuleskogens Nationalpark (Entré syd) - Slåttdalsskrevan - Slåttdalsberget - Entré syd

Bra start på dagen: Morgondopp!

Höga Kusten-leden mot Slåttdalsskrevan

Another day, another hike. Vi tog oss till Skuleskogens Nationalpark Entré Syd och tog sikte mot Slåttdalsskrevan. Den här gången på en delvis spångad led!

Höga Kusten-leden mot Slåttdalsskrevan

Den var å andra sidan delvis raka motsatsen till spångad. Skogen var djup och trolsk med knotiga rötter och världens högst belägna klapperstensfält som sevärdhet.

Höga Kusten-leden mot Slåttdalsskrevan

Ledmarkeringarna har samma färg som min lillebrors tröja. Mycket praktiskt.

Höga Kusten-leden mot Slåttdalsskrevan

Terrängen blev tuffare ju närmare målet vi kom. Med både barn och mormor får man vara noga med pauser!

Höga Kusten-leden mot Slåttdalsskrevan

Sak som imponerar på barnen: Coola skrevor.

(Okej, vuxna också.)

Höga Kusten-leden mot Slåttdalsskrevan

Med risk för att låta alldeles för mindfulness men jag har njutit så mycket av hur fin naturen är den här resan. Former, strukturer, skuggor och färger. Min inspirationsbank är alldeles översvämmad och jag har velat hem för att måla exakt varje minut.

Slåttdalsskrevan

Framme vid Slåttdalsskrevan. Här klättrar vi ned!

Nere i Slåttdalsskrevan

Nere i Slåttdalsskrevan

Ebbe fick springa lös 40 meter ned i skrevan. Nöjd som få över en egen liten sten.

Vid trappan ned till Slåttdalsskrevan

Uppe ur skrevan igen! Det var så soligt och tryckande hett där uppe att berget (som är av röd nordingrågranit) gav av oss en riktig ökenfeeling.

Lunchpaus på Slåttdalsberget

Lunchpaus innan vi bestiger toppen av berget!

Kaffe på Slåttdalsberget

Nya muggen in action. Så här tar jag gärna mitt kaffe oftare.

Utsikt från Slåttdalsberget

Helt okej lunchutsikt.

Klättring upp på Slåttdalsberget

Heja morsan!!! Här var jag så stolt att jag grät lite längst bak i flocken. Jag törs inte ens visa er stupet nedanför...

Utsikt från Slåttdalsberget

På Slåttdalsbergets topp! Det känns fint att få bidra till alla stenhögar.

Jessica Ullström, Fabian Ullström och Ebbe Ullström på toppen av Slåttdalsberget

En klippa under fötterna och en annan bredvid mig. Så vill jag ha det resten av livet ❤️

Jessica Ullström och Sirpa Palmu på toppen av Slåttdalsberget

Och så min andra klippa i livet: MAMMA. Som klättrat hela vägen upp till toppen av ett berg! Nä, nu börjar jag tåra upp igen...

Tuvull på toppen av Slåttdalsberget

Tuvull på toppen av Slåttdalsberget

Tuvull på toppen av Slåttdalsberget

Jag hittade något annat jag gillar. Tuvull!

Utsikt från toppen av Slåttdalsskrevan

Utsikt från toppen av Slåttdalsskrevan

Utsikten var helt magisk!

Utsikt från toppen av Slåttdalsberget

Hemfärd på bergets södra sida, med fortsatta fantastiska utsikter hela vägen ned.

Hemma igen. På fast mark. Kvällspromenad med Fabian efter kvällsbad med barnen. På hemvägen såg vi en dam i permobil som rastade sin lilla falabellahäst i koppel. Drömmigt!

Och så den där segerölen förstås... ;)


Dag 4:

Hemsö

Hemsöledens färja

Färja!

Hemsö Fästning restaurang

Hemsö Fästning restaurang

Lunch with a view!

Hemsö Fästning

Vi brände av några fler kilometer på Hemsö Fästning - vi är ju uppvärmda ;)

Höga Kusten-bron

Höga Kustenbron. Hemfärd. Med alla minnen på näthinnan. Länge, länge.


Tack alla som gjorde den här resan möjlig! Till alla som var med, till alla som gett mig tips, till alla som lär mig om vandring (särskilt med barn) och inte minst till våra kattvakter därhemma. Nu kommer vi hem och löser av er!

Och tack till DIG som orkat läsa ända hit och dela små glimtar av vårt äventyr. Har du själv varit på något att tipsa om? ❤️

Uteliv

Vandring gör susen, hörni! För varje steg jag tar kommer jag framåt. Både på leden och i livet, för jag hinner tänka väldigt mycket. Färdigt, till och med. Alla otänkta tankar som susat i öronen. Alla förnimmelser i bröstkorgen jag inte hunnit ta på. Allt inventeras, avhandlas och blir kvar där i skogen. Då är det som skönast att komma hem. Slut som artist men lika full av energi. För nu har jag ny plats i känslolivet. Det behövs, för jag har en spännande höst framför mig!

Idag berättade jag på jobbet att jag tar tjänstledigt ett år. Blandade känslor. Samtidigt: Hur dåligt samvete jag än har över att jag försvinner med så kort varsel väger det inte mer än hur glad jag är över vad jag ska få göra i stället och hur jag tror det får mig att må!

Gästrikeleden, dag 2

God morgon! Vi sov som björnar i vinteride långt in på förmiddagen och vaknade till het sol, fågelkvitter och friskluft långt ned i lungorna.

Frukost på gräsmattan. Skavsår där väskan hängt. Kroppar svaga av ömheten, men ändå mer levande än på länge!

Spritkök, sovsäckar, tält och liggunderlag packades ihop. Havregryn och pulverkaffe. Kartan och alla liter vatten som behövs till färden, matlagning och tandborstning. Mössan från nattens sju grader byttes mot vandringsshorts och så fortsatte vi norrut på leden.

Guds gåva åt renliga vandrare!

Med tre mil i benen var det skönt att bara få stanna på den här rastplatsen för flera timmars solhäng innan vi vände hemåt.

På återseende, Gästrikeleden!

Gästrikeleden, dag 1

Vi har vandrat, Stella och jag! Från Hemlingby till Mackmyra.

Lunchpaus.

Vattenpåfyllning vid ett köpcentrum.

Framme efter 27 km, 38'000 steg och 6,5 timmar av vandring. Här slår vi läger, trötta men glada.

Mot slutet sög det bra i hela kroppen men vi tog oss lika långt som vi hoppats på med 28 kg packning på ryggarna.

Efter det så var varm mat från stormköket, varma sovsäckar, varm kvällssol, varm romspetsad starkvinsglögg (som min friluftspappa kom mountainbikecyklandes med) perfekt. Vi sov gott på en udde med bara naturen och varandra som sällskap!

Måleri och minnen

Jag fortsätter det oklara skapandet. Men det är skönt i själen och det är gott nog.

Den lilla, som jag påbörjade tidigare idag, fick lite mer på sig.

Notera gärna mina ullsockor, förresten. De räddade nästan mitt liv på Kebnekaise förra sommaren!


Anekdot:

Det var minusgrader och storm. Bara idioter lämnade fjällstationen. Topputrustning till trots blev jag och min bror isblöta in på bara skinnet av toppturen. Vi vadade i två jokkar från glaciärens smältvatten, vi pulsade i snö och det spöregnade på oss utan avbrott. Berget var ishalt.

Räddningshelikoptrarna fick körförbud men mot toppen klättrade vi på som om det varken fanns någon morgondag eller en familj som väntade 115 mil bort. Vid 1'250 meter höjd tvingades vi konstatera att mina sedan länge stelfrusna händer faktiskt förfrusit. Där någonstans insåg vi också idiotin vi utsatte oss för och det faktum att toppen inte ens gick att se för all snörök.

Min bror fick bråttom. Han grävde i vår vandringsryggsäck efter extrasockorna jag packat med när han insåg att jag hade dem på fötterna. De sockor jag startade fjällvandringen med hade nämligen gjort sitt efter nämnda jokkar och låg isblöta bland packningen. Sockorna jag hade på fötterna var också genomblöta, men i alla fall kroppsvarma. Han snörade därför av mig vandringskängorna, drog av mig de blöta men varma ullsockorna och satte dem på mina händer. De iskalla ryggsäckssockorna och kängorna tråcklade han på mina sargade fötter och så begav vi oss snabbt nedåt igen.

Det som tagit fem timmar upp tog plötsligt 40 minuter ned och i takt med att minuterna gick kom vi längre från ovädret och närmare plusgraderna. Halvvägs ned kunde jag börja vicka på fingrarna igen. Och de iskalla sockorna jag fick på fötterna var varma vid det här laget, trots att allt var plaskvått.

Ull är underbart!


Det var precis lika hemskt som det låter, men jag tar gärna revansch. Då ska solen skina och berget vara lika torrt som välkomnande.

Vandringen både till och från Kebnekaise var däremot tiopoängare båda två! Mot fjällstationen var det mulet och emellanåt regnigt, men ändå himla trivsamt.

Fjällstationen var fantastisk.

Vid vandringen mot Nikkaluokta sken solen och hur gärna vi än ville tillbaka för en ny chans var vi så illa tvungna att ta oss hemåt.

Jag älskar fjällen. Det är som att gå omkring i en pampig landskapstavla. Bergen är så stora att man tappar andan, fjällbjörkarna är så små och krokiga att man vill ta med en hem på ryggen och jokkvattnet är det godaste du kan dricka. Och det går inte en dag utan att man längtar tillbaka.