Barnledig

Guess who’s back?

IMG_0091.jpg

Operationssåret har börjat läka och den förkylning jag drog på mig när jag hade som mest ont i käken börjar så sakteliga att klinga av. Hurra för hälsan! Den är ICKE att underskatta. Inte heller att få fira 10 år med sin man. Jag låg nyopererad på vår 10-årsdag så firandet bestod då i att Fabian åt glass medan jag tittade på. Tur för mig att Fabian har någon slags överraskningsresa ordnad för nästa helg, så det har inte gått någon vidare nöd på mig än så länge! Ingen är ju mer spänd än jag, för han är rätt bra på det här med presenter och jag blir alltid lika överraskad som bortskämd… #fortsättningföljer

Resan till trots styrde vi lite hastigt och lustigt upp dejt igår, som för att fira allting ändå. Förstås att vi dreamteamat i 10 år men också för jag börjar återhämta mig (att jag kan tugga mat igen), för att Fabian har fått ett nytt jobb, för att jag gjort ännu en lönsam försäljning, för att Fabians grava cellförändring opererats bort i sin helhet utan spridning och för att det är VÅR. Allt tack vare en fin klasskompis till mig som spontant ville låna barnen i några timmar. No probllama, svarade vi ;)

Initialt hade vi tänkt sova bort hela barnpassningen (det här med sömn är som bekant sällan ett överflöd för småbarnsföräldrar) men jag är glad att vi i stället tog bussen ned på stan för en lunch på tu man hand i vårsolen.


Elsas Coffeeshop. Ett matcafé mitt emot Boulognerskogen. Vi åt och drack i omgångar ända tills eftermiddagen tog slut. En hasselnötslatte, en vegansk vaniljlatte, en kycklingsallad, en vegansk sallad, en semmelvåffla och en flaska kombucha. Allt i långsam takt, med ögon för varandra och fina samtal om allt man inte hinner prata om när barnen annars pockar på ens uppmärksamhet. Fint!

IMG_0096.JPG
IMG_0092.JPG
IMG_0094.JPG
IMG_0095.JPG
IMG_0097.JPG

Vi kunde nästan rulla därifrån, så mätta var vi, men vi tog en promenad genom parken för att lättare kunna andas igen. Vårsolen hade gått i dvala men marsluften var frisk och tacksamheten enorm över att ha vänner som vill vara kompis med ens barn. Finns det något finare?!

IMG_0099.JPG
IMG_0100.JPG
IMG_0101.JPG
IMG_0103.JPG

Hur barnen hade haft det? Nästan bättre än vi, verkar det som. För de var lika glada som trötta när vi hämtade hem dem. De hade först fått lekparkslek och matsäck, sedan Kapten Kalsong-maraton, mellanmål och kurragömma i Felicias tvårummare. Att leka monster under hennes säng och stoppa pinnar i brevinkastet hade visst också varit en höjdare. Nordeuropas bästa barnvakt!

IMG_0106.JPG
IMG_0107.JPG

Felicia har förresten en imponerande samling healingstenar och häxan i mig blev akut nyfiken på det här fenomenet. Hur lär jag mig mer? Min egen svärmor känns spontant som en utmärkt källa till kunskap i det här fallet. Anne? Någon annan?

IMG_0109.JPG

Fina detaljer i naturmaterial slår aldrig fel för att jag ska trivas. När vi bjöds på kaffe stannade vi förstås så länge vi bara kunde.

IMG_0110.JPG
IMG_0113.JPG

Hem gick vi lagom till att solen började gå ned och den ena var mer färdig med dagen än den andra. Från att ha legat på soffan i nio dagar var det minst sagt en omvälvande upplevelse att ens prata med folk en hel dag och ännu mer att vara uppegående. Men energin börjar rinna till i kroppen och jag kan inte vänta på att få använda den mer. Äntligen!

IMG_0114.JPG
IMG_0116.JPG
IMG_0115.JPG

/Jessica