Inspirerad med våren

IMG_9891.JPG

Solen är tillbaka. Den skiner på mig när jag går både till och från konstskolan, i skarp kontrast till hur det varit de senaste vintermånaderna. Den skiner också i mig på många sätt. Som glädje och som inspiration, framför allt. För det riktigt flödar av den varan just nu.

Jag har förkovrat mig i skolbibliotekets konstlitteratur. I skulpturkursen som pågår har vi nämligen, som en avslutande uppgift, ombetts ta avstamp ur ett annat konstnärskap för att själva göra valfri skulptur i valfria material. Läskigt. Jag jobbar sällan tredimensionellt och har hittills skulpterat inom givna ramar, så att plötsligt få flera veckor till något väldigt fritt har krävt både tankeverksamhet och beslutsamhet.

Tur att biblioteket är fyllt till bredden!

IMG_9893.JPG
IMG_9899.JPG
Jag är en skog i en vas.

Jag är en skog i en vas.

Magi. Ni vet det där då man hör att någon ler på andra sidan samtalet.

Magi. Ni vet det där då man hör att någon ler på andra sidan samtalet.

Det är tö och jag kommer fram.

Det är tö och jag kommer fram.

“Det är tö och jag kommer fram”…

…läste jag i Jesper Walderstens fina bok POEM, och kände att min tillvaro just nu inte kunde sammanfattas bättre än så. Trots den höga igenkänningsfaktorn i alla texter och det fantastiska formspråket valde jag efter många timmar med böcker i knäet att influeras av keramiken Gustaf Nordenskiöld till min skoluppgift. Jag gillar strukturen i kollektionen Mallrik och hur han binder ihop leran med rep i kollektionen Hedenhös och valde därför att göra någon slags hybrid i Jessicaversion. Så jag har ägnat en första eftermiddag i keramiksalen igen.

Ä N T L I G E N. Drejskivan har gått på högvarv och en keramikbas till min skulptur har blivit till.

IMG_9900.JPG
IMG_9901.JPG

Skålen, som sedan bilderna togs fått både struktur och hål för textil, står nu på tork i väntan på skröjbränning.


En får inte vara sysslolös så jag byggde mig förresten en värmeljushållare för att få tiden att gå. Först formgav jag ljushållaren i lera för att sedan hälla på en silikonkappa. Nu har den stelnat och jag har precis provgjutit en första gipsmodell. Fin, va? Silikonformen håller nog till min död så jag funderar friskt kring vad jag ska gjuta i för material härnäst. Betong? Alginat?

IMG_9902.JPG
IMG_9903.JPG

Inspirerad, var ordet.

/Jessica

Flitiga händer och ett vilande hjärnkontor

Keramikkursen är över på schemat men kommer att bo djupt i bröstet på mig för en lång tid framöver. Jag har lärt mig så mycket den senaste månaden! Om mig själv, om mitt tålamod, om mitt formspråk, om keramikens arbetsprocess och inte minst om hur många timmar jag kan arbeta utan att vilja eller ens behöva ta en paus.

Händer och ögon undersöker leran, jag tar sökande grepp och formar intuitivt. Hjärnan bara vilar. Har semester. Inte någon annanstans; högst närvarande i rummet men på vilande autopilot. 

IMG_7288.JPG

Leran krymper av torktiden och hela konstverket rör sig i både skröj- och glasyrugnen. För någon med kontrollbehov är det lika utmanande som befriande. Det blir sällan (aldrig?) som jag tänkt mig men jag märker hur mycket jag tycker mer och mer om det. Hur det börjar bli min grej och hur jag växer av det. Jag förlåter leran och den förlåter mig.

IMG_7280.JPG
IMG_7634.JPG

Nybränd keramik.

Min mamma tog med mig till Lermakeriet, en 45 år gammal keramikbutik, kursverksamhet och partihandel, och det var som att kliva in i keramikhimlen ska ni veta! Där fanns tonvis med lera till salu och ännu fler verktyg och glasyrer. Men mest fanns det inspiration från golv till tak. Så mycket ÖGONGODIS!

Trots allt det tjusiga (eller just därför) fick jag bara med mig tre bilder från det lager jag fick äran att smita in i. 

IMG_7236.JPG
IMG_7240.JPG
IMG_7238.JPG

Det var så rakt och fint att det knep i magen på mig. Jag får fortsätta öva, så tills dess får ni gärna köpa min sneda keramik för jag tycker så mycket om att göra den!

/Jessica

Varning för keramik

Jag har en keramikkurs i skolan och jag har verkligen HITTAT HEM i det. Första lektionen var jag så lycklig att jag hade gråten i halsen och glädjen håller i sig än, två veckor senare. Tänk att få känna så här över sin egen skolgång!

Keramiken passar mig perfekt. Verkstaden är ljus, har högt i tak och har glasväggar mot konstskolans innergård. Färgpaletten är lika magisk som rogivande: Vit, beige, grå, brun. Som balsam för själen.

Jag övar teknik, provar material och lär mig vikten av tålamod. Hela arbetsdagar har jag fin handledning av vår keramiker till lärare och jag blir lika sorgsen varje gång jag behöver hänga av mig målarrocken för att cykla hem. Sådana dagar är det en tröst att veta att jag behöver ge det hela tid. Låta min keramik stå på tork eller gosa i ugnen för skröj- eller glasyrbränning. Jag tänker att det hela är som att argumentera med ett barn kvällen innan julafton.

”Om du går och lägger dig tidigt blir det snabbt i morgon!” 

IMG_6392.JPG

En skevt nyringlad vas av KM-lera. 

IMG_6424.JPG

Mitt livs första drejade föremål! En kruka blev en vas som blev en skål som fick bli en saltflingsbehållare. I takt med att jag övade försvann mer och mer lera men till slut blev det ändå något. Tålamod var det, ja. 

IMG_6425.JPG

Jag har aldrig tyckt att jag passar i rött men är beredd att ändra mig. 

IMG_6467.JPG

Bordet jag sitter vid hela dagarna. Och trivs. Med en skön playlist i öronen och tankarna någon helt annanstans. Händerna knådar, formar och mår alldeles utmärkt.  

IMG_6469.JPG

Porslinslera! Vem vill ha en mugg i julklapp?

IMG_6474.JPG

Jag är lerig hela dagarna och tänker att barnen nog ser likadana ut på andra sidan stan.  

IMG_6857.JPG

Den ringlade vasen har formats till av miretter efter torkning. HUR SNYGG? 

IMG_6858.JPG

Den däringa flingsaltskålen efter torkning. God jul Fabian önskar Jessica!  

IMG_6860.JPG

När vi ändå pratar jul ombads jag forma något som inte är ett bruksföremål. Jag tänkte att det skulle bli någon slags julgran men den kommer nog mer till sin rätt om den glaseras skogsgrön. 🌲

IMG_6862.JPG

Apropå leriga händer kan jag meddela att man blir mjuk som en bebisstjärt av det här. Särskilt efter att jag drejat med den högchamotterade (grusiga) stengodsleran jag köpt 12 kg av. 

IMG_6863.JPG
IMG_6864.JPG
IMG_6867.JPG

Stengodsleran var för övrigt ett riktigt bra köp. Den är så fin att den inte ens behöver glaseras! Jag förutspår en hel kollektion de närmaste veckorna...