Färgglatt på feministfest

Bia: “Vad gör du ikväll?”
Jag: ”Jag är inte färdig inför utställningen i morgon så jag behöver nog väva hela natten. Och dricka vin, som tröst. Vill du komma och heja på?”
Bia: ”Ja!! Felicia kommer också!”

Så kom de båda. Trots flera kilometers promenad i yvig snöstorm utomhus. Med morgonrockar, nagellack, ansiktsmask, vinflaskor och ostbricka under armen. De höll hemmaspa, gosade med min midnattsvakna treåring och höll mig sällskap 19.00 - 04.30 (!). Medan jag arbetade fram 50 x 50 cm väggbonad och pysslade ihop små prislappar såg de till att mitt vinglas var påfyllt och värmeljusen tända. De skrattade högt och höll mina tankar på värkande slöjdarmar långt, långt borta. Vilka kämpar! Jag hade nog inte orkat väva klart om det inte vore för de här pärlorna och deras odelade uppmärksamhet.

IMG_9272.JPG
IMG_9273.JPG

Väven blev färdig till slut och även om den inte blev som planerat kommer jag alltid att se deras självklara vänskap i den färgglada ullväven. För färgglad är den, mer än något jag tidigare gjort. Mer skev än något jag tidigare gjort, men det är så befriande att jag börjat våga släppa på perfektionismen som annars brukar svida i fingrarna på mig.

IMG_9406.JPG
IMG_9408.JPG
IMG_9407.JPG
IMG_9405.JPG
IMG_9410.JPG
IMG_9409.JPG

Separatistisk Feministfest

Väven och mina handtryckta tygkassar tog jag med mig till Söders Källa där den nystartade föreningen FemFest Gävleborg anordnade en separatistisk feministfest. Kvällen bjöd förutom konstutställning och marknad också på grymma framträdanden, workshops, underbart god mat och quiz. Jag blev av föreningen tillfrågad om att ansvara för konst- och marknadsdelen och den här typen av ideellt arbete fick ett rungande JA från min sida och det hela blev nog ett uppskattat inslag på kvällen. Stämningen var fantastisk (så peppig!), festprogrammet var perfekt och kvällen var en som alla borde få uppleva. Att biljetterna blev slutsålda vittnar om intresset för den här typen av evenemang så jag hoppas att fler vågar ta liknande initiativ! Och att de bjuder in mig ;)

IMG_9391.JPG
IMG_9393.JPG
IMG_9395.JPG
IMG_9396.JPG

/Jessica

Vem är jag bland alla andra?

En försäljande konstnär och godkänd utställningskurator, tydligen.

Allt började som en idé två konstskoleelever emellan i höstas. Eleverna i årskurs 2 och 3 på Konstskolan i Gävle får varsin grupputställning ordnad av skolan, den ena på Gävle Konstcentrum och den andra på Sandvikens Konsthall. Eftersom vi 1:or blir helt utan ville jag och Emelie Farkas kaxigt nog ordna en egen. Så det gjorde vi!

Efter många möten, lång planering, jakt på utställningslokal och finansiär, marknadsföring, konsttransport och presskontakt fick vi i hop det till slut. Tretton minuter innan vår absoluta deadline var lokalen ommålad, de 46 konstverken hängda, belysningen riktad och alla på plats. Alla utom galleristen, som i förtroende låtit oss göra hela jobbet på egen hand. Och vilken erfarenhet vi har fått tack var det!

IMG_8736.JPG
IMG_8484.JPG
IMG_8586.JPG
Mina fem bidrag till utställningen.

Mina fem bidrag till utställningen.

Vi hade en pressvisning och fick varsin helsida i Gefle Dagblad och Arbetarbladet. Vi marknadsförs av Gävle Kommun och på galleriets hemsida. Det, och ett Facebookevenemang som delats vitt och brett, räckte för att galleriet faktiskt skulle få ett besöksrekord på vår vernissagedag och till vår stora förvåning blev sju av konstverken sålda redan första dagen. Ett av dem var mitt Kebnekaisebroderi! ❤

IMG_8715.JPG
IMG_8716.JPG
Wilton menar att hans ullmössa inspirerat till min oljemålning. Han önskar också få låna pengar av mig för att kunna köpa tavlan av mig.

Wilton menar att hans ullmössa inspirerat till min oljemålning. Han önskar också få låna pengar av mig för att kunna köpa tavlan av mig.

IMG_8718.JPG

Hela grejen blev SÅ lyckad. Vi har slitit vårt hår långt in i vargtimmarna men det var värt varenda minut. Jag är så stolt över mitt och Emelies arbete att jag nog kommer att kunna leva livet ut på det och jag är så tacksam över allt stöd vi fått från olika håll och kanter.

Tack till Galleri K för uthyrning av det fina galleriet.
Tack till Studiefrämjandet som finansierat hela projektet.
Tack till Emelie för ett bra första samarbete.
Tack till alla medverkande konstnärer.
Tack till min man och mina barn som låtit mig djupdyka i det här, särskilt senaste veckan då jag knappt sovit hemma.
Tack till familj, vänner och gamla kollegor för er närvaro på min stora dag. Jag blev så otroligt glad för varenda en!

Och ett sista tack till mig själv. För att jag vågade och för att jag orkade. Det var utmanande, utmattande, roligt och lärorikt. Nu vet jag att jag kan ordna en konstutställning med allt vad det innebär. Nu var jag att jag få min konst såld till för mig helt främmande människor. Nu vet jag att det här är någonting jag vill och någonting jag kan - en SUPERSKÖN känsla för en som annars har lätt att känna sig lite vilse.

Ett konstigt firande

En lite annorlunda lördag för mina sekreterarkollegor. En helt vanlig dag för mig. Två av fyra har nyligen fyllt år och vi firade tillsammans med en bistrolunch, en efterföljande konstutställning på Gävle Konstcentrum och ett något överraskande studiebesök i mina skolateljeer. Där fick de förutom att se sig omkring i min nya vardagsmiljö också måla en varsin akryltavla.

Ett vinnande koncept, tror jag bestämt. För de var glada och nöjda efteråt. Kanske inte så väldigt över sina nymålade alster, men för upplevelsen och att tvingas ur bekvämlighetszonen. Och som de kämpade på! Modiga brudar 😍

IMG_4508.JPG
IMG_4509.JPG
IMG_4510.JPG

Istället för gravar

En konstutställning i ett bergrum.
Istället för gravar.


Curatorn Erik Anderman möter upp vid tågstationen i Söderhamn. Det regnar över oss när vi går den korta promenaden mot Västra Berget. Där väntar ett stängsel med taggtråd, varningsskyltar och en hög gallergrind med ett tjockt hänglås. Och innanför allt finns ett ännu högre berg. Ett insprängt bergrum inrättat efter mellankrigstiden. Ett rum ämnat för trygghet men som trots regnvädret över oss inte ser särskilt inbjudande ut. Men där ska vi in.

Han låser efter oss.

IMG_4457.JPG
IMG_4458.JPG

Det vi möts av – förutom mörker, instängd kyla och våt sten – är ett nedklottrat första rum med tre konstverk som sätter tonen på resten av upplevelsen. En tavla om närstridsmönster målad med blod (vems?), ett vapen att använda som sexuellt våld och en märklig film projicerad på en plastpresenning som hänger från taket. Det höga taket, för hela tåg ska få plats här inne.

Ljudet från filmen ekar bland klippväggarna och det är genom filmens presenning vi tar oss vidare in i Västra Bergets fuktiga mörker. Under oss finns gammal makadam och en uttjänt tågräls, så vi får passa vart vi sätter fötterna för att inte snava i mörkret.

Fler video- och ljudinstallationer tar över och samsas i bergrummen med avgjutna hundskelett, frikyrkliga parenteser och referenser till andra världskrigets offer parallellt med världens offer idag. Obehagligt. Både rummen och konsten. 

IMG_4459.JPG
IMG_4460.JPG

Avslutningsvis kliver vi in i värmen. Ett rum där hydroponisk odling pågår. Sallad och rädisor har drivits upp i vatten med trekomponentsnäring istället för i jord, och med LED-lampor istället för sol. Missförstå mig rätt (jag gillar ju odling) men åsynen av salladshyllan under de flimrande lysrören längst in i Västra Berget är inget annat än en smärtsam påminnelse om vilken vändning livet skulle kunna ta när man minst anar det.


Jag har ont i magen efter besöket. Provocerande konst. Samtidigt är jag glad att de 65’000 skyddsrum som finns upprättade runtom i Sverige inte har varit nödvändiga, men vad händer om vi behöver söka skydd? Skyddsrummen har plats för ungefär sju miljoner människor men vi är ju tre miljoner fler än så.

Vilka får skydd och vilka får det inte?