Länsmuseet Gävleborg

Julmarknad & en sjuårig smed

Andra advent.

IMG_7180.JPG
IMG_7179.JPG
IMG_7173.JPG

Vi värmde oss med adventsfrukost och ullkoftor innan vi tog bussen till den gråmulna stadskärnan. Barnen var med och vi höll hand i duggregnet. Ett spontant galleribesök avverkades innan vi gick mot vårt mål för dagen: Julmarknad på Länsmuseet. 

IMG_7241.JPG
IMG_7242.JPG

Jag gillar det här stället. Byggnaden är fin, innehållet spännande och historien bakom hela alltet så intressant att jag inte kan låta bli att känna mig lite stolt över att bara råka vara Gävlebo. Det är heller ingen slump att mina och Fabians bröllopsfoton från 2011 togs vid den här entrén, så jag blir alltid lite nostalgisk och extra kär av att komma hit. 

IMG_7247.JPG
IMG_7250.JPG
IMG_7251.JPG

Julmarknaden, utspridd över Länsmuseets alla våningsplan var mysig men stundvis knökfull. Lokala hantverkare trängdes tålmodigt med varandra och nyfikna besökare. Vi handlade en träslev, en ulltvål, en potatissticka av trä och ullvantar. Nöjda fyndare! 

IMG_7249.JPG
IMG_7252.JPG

När vi ändå var på plats tog vi ett varv i den permanenta och tillfälliga utställningen. Där var det folktomt och skönt att få röra sig obehindrat, särskilt för de små med spring i benen efter pysslande. 

Sedan hände något.  

IMG_7244.JPG
IMG_7245.JPG

BakgrundsInfo: Wilton är en kreativ och företagsam sjuåring som vill bli konstnär, ha en workshop med träsnide och framför allt bli smed. Det sistnämnda gissar jag kommer från någon av alla TV-/datorspel där han får smida verktyg och han pratar ofta om hur han ska bygga upp en smedja så snart han kan. 

Tillbaka till Länsmuseet: På museigården stod elever från en folkhögskolas trä- och smidesutbildning och eftersom vår sjuåring så sent som förra helgen råkade vara på en ulltovningskurs med samma personer vågade han fråga om han fick hjälpa till. 

Och det fick han!

I en timme fick han smida, samtliga steg i processen, och gick därifrån en decimeter längre av stolthet och en egensmidd spik i fickan. Väl inne på julmarknaden visade han sin spik för varenda person vi passerade och på kvällen grät han till och med en stund för att det hade varit så roligt.

Älskade, älskade barn. 

IMG_7253.JPG

Vi blev kvar på julmarknaden tills det blivit mörkt (vilket så här års visserligen inte säger ett dugg om hur mycket klockan är...) men eldkorgar, kolbullar och nämnda ullvantar värmde oss fint.

Jag längtar redan till nästa år. Det gör Wilton också.

Fyra studiebesök i konst-Gävle

Fyra studiebesök i konst-Gävle

Som konstelev hör det till att göra studiebesök. Under veckan som gått har vi därför fått guidade turer och kommit bakom kulisserna på fyra av de stora konstplatserna här i stan, och jag tänkte dela med mig av dem allihop. Spänn fast säkerhetsbältena för här kommer ett ordentligt utlägg!

Read More

Odlingssäsongen kan börja

Med VAB kommer hushållssysslor. Igår styrde jag därför upp en första försådd inför årets odlingssäsong. Vi har flyttat från att ha en egen trädgård till att bo i en lägenhet mitt i stan, så att få till odling trots våra lite mer begränsade möjligheter kan vara lite av en utmaning. Förra året var vi med i projektet "Hållbara Ihop" som IKEA och WWF ordnade. 20 familjer från hela Sverige fick möjligheten att vara med, och tillsammans med ett team fick vi hem produkter som skulle hjälpa oss att leva mer hållbart. Ett par av produkterna vi då fick hem, bland mycket annat, var en odlingsenhet, ett minidrivhus och växtbelysning till de båda. Och jösses, vad bra allt drevs upp hemma på köksbänken när vi fick rätt förutsättningar!

När kryddväxterna blev stora hamnade de i lerkrukor på fönsterbrädan i köket för att enkelt kunna användas i matlagning. Blommor och tomatplantor flyttade ut på balkongen som blev himla lummig. I år gör vi samma sak, men har också fått möjlighet att delta i den stadsodling som Länsmuseet Gävleborg har styrt upp. De har pallkragar på museitomten och vi har fått fri tillgång till pallkrage nummer 16 hela säsongen!

Vi gör alltid barnen delaktiga i odlingen. Både sexåringen och tvååringen har fått vara med på en lagom nivå sedan deras första år. Inte nog med att de får en förståelse för hur man odlar sin egen mat, de växer mycket av att ansvara för egna projekt som med lite lagom ompyssling blir något spektakulärt. De blir så DJUPT stolta av att dra upp deras egenodlade morötter, eller när solrosfröet de en gång försiktigt petat ned i jorden står i full blom och vajar två meter upp i luften.