Skulptur

En mördares bekännelse

Flitens flamma har brunnit ut. 

IMG_0276.JPG
IMG_0274.JPG
IMG_0275.JPG
IMG_0273.JPG

Skulpturkursen är över. Jag är nöjd med mina uppgifter och inlämningar, men det fria projektet vi hade som avslutande uppgift har i ett svagt ögonblick tyvärr gått i kras. Synd! Det var ju det konstverk jag varit mest nöjd med under kursen, längtat tillbaka till under sjukskrivningen och verkligen sett fram emot att få färdigställa även om det så skulle bli på min fritid eftersom kursen tagit slut. 

Vad som hände? Mina hjälpsamma klasskamrater har bränt min keramik medan jag legat nyopererad hemma i soffan, så när jag väl var tillbaka tog jag mig ivrigt till keramikverkstaden för att se resultatet. Väl där plockade jag ned skålen från hyllan och upp på min handrygg kröp inget mindre än en mordsint SILVERFISK! Sådär slingrigt och snabbt som bara en skrämd silverfisk kan röra sig. Hu! Jag har visst en släng av skadedjursfobi för jag offrade min fina keramikskål rakt ned i golvet utan att tveka, allt för att rädda mitt egna liv. 

IMG_0269.JPG
IMG_0272.JPG

Så här i efterhand kan jag tycka synd om den. Både skålen och silverfisken. För det var ingens fel. Ändå kan jag inte låta bli att känna att silverfisken tog skålen ifrån mig lika mycket som jag tog skålen ifrån silverfisken.  

Djurmördaren Jessica limmade i alla fall ihop skålen skevt och jävligt med Karlssons Klister och så pratar vi aldrig mer om det inträffade, okej?

IMG_0285.JPG

Inspirerad med våren

IMG_9891.JPG

Solen är tillbaka. Den skiner på mig när jag går både till och från konstskolan, i skarp kontrast till hur det varit de senaste vintermånaderna. Den skiner också i mig på många sätt. Som glädje och som inspiration, framför allt. För det riktigt flödar av den varan just nu.

Jag har förkovrat mig i skolbibliotekets konstlitteratur. I skulpturkursen som pågår har vi nämligen, som en avslutande uppgift, ombetts ta avstamp ur ett annat konstnärskap för att själva göra valfri skulptur i valfria material. Läskigt. Jag jobbar sällan tredimensionellt och har hittills skulpterat inom givna ramar, så att plötsligt få flera veckor till något väldigt fritt har krävt både tankeverksamhet och beslutsamhet.

Tur att biblioteket är fyllt till bredden!

IMG_9893.JPG
IMG_9899.JPG
Jag är en skog i en vas.

Jag är en skog i en vas.

Magi. Ni vet det där då man hör att någon ler på andra sidan samtalet.

Magi. Ni vet det där då man hör att någon ler på andra sidan samtalet.

Det är tö och jag kommer fram.

Det är tö och jag kommer fram.

“Det är tö och jag kommer fram”…

…läste jag i Jesper Walderstens fina bok POEM, och kände att min tillvaro just nu inte kunde sammanfattas bättre än så. Trots den höga igenkänningsfaktorn i alla texter och det fantastiska formspråket valde jag efter många timmar med böcker i knäet att influeras av keramiken Gustaf Nordenskiöld till min skoluppgift. Jag gillar strukturen i kollektionen Mallrik och hur han binder ihop leran med rep i kollektionen Hedenhös och valde därför att göra någon slags hybrid i Jessicaversion. Så jag har ägnat en första eftermiddag i keramiksalen igen.

Ä N T L I G E N. Drejskivan har gått på högvarv och en keramikbas till min skulptur har blivit till.

IMG_9900.JPG
IMG_9901.JPG

Skålen, som sedan bilderna togs fått både struktur och hål för textil, står nu på tork i väntan på skröjbränning.


En får inte vara sysslolös så jag byggde mig förresten en värmeljushållare för att få tiden att gå. Först formgav jag ljushållaren i lera för att sedan hälla på en silikonkappa. Nu har den stelnat och jag har precis provgjutit en första gipsmodell. Fin, va? Silikonformen håller nog till min död så jag funderar friskt kring vad jag ska gjuta i för material härnäst. Betong? Alginat?

IMG_9902.JPG
IMG_9903.JPG

Inspirerad, var ordet.

/Jessica

Nyskapat

Livet på konstskolan fortsätter och det är underbart. Jag skulpterar med alginat, gips, frigolit och jesmonite och när jag har eget arbete målar jag akryl och akvarell i min egen skolateljé. 

IMG_3860.JPG
IMG_3723.JPG
IMG_3873.JPG
En liten gåva åt en liten vän.

En liten gåva åt en liten vän.

Konstskoleelever sågar, skär och slipar frigolitblock.

Konstskoleelever sågar, skär och slipar frigolitblock.

Jag lär mig supermycket på skulpturkursen. Framför allt får jag massvis med idéer på roliga projekt jag plötsligt kan och borde göra så snart det finns utrymme för det. Radhusflytten har ju varit i fokus både tidsmässigt och mentalt men väldigt snart är det konsten som får en helhjärtad Jessica igen. 

IMG_3870.JPG

Konstskolan åker förresten på en årlig studieresa till någon europeisk huvudstad och en omröstning för vårens destination har börjat. Förslag?


Alginat

Skulpturblocket är igång och det med besked! En skoldag in på treveckorskursen har vi redan skitat ned oss ända in på underkläderna och det ska bli spännande att se vilka skapelser som blir till. 

IMG_3676.JPG

 Alginat är ett formtagningsmaterial (från brunalger) som är som ett drömmigt rosa mjöl. När det blandas med vatten blir det en sörja som inom några minuter lägger sig som en gelé kring det man vill ta form på. 

IMG_3677.JPG

Min modiga kursare ställde upp med sitt ansikte! Med två små papprör i varsin näsborre låg hon under masken i en hel halvtimme. Vi andra hade nästan en kollektiv panikattack å hennes vägnar.

IMG_3695.JPG

En annan kursare bad om hjälp att formta sin rumpa och vem är jag att säga nej?! Kreativiteten flödade fritt i den stora ateljén och jag kan inte låta bli att tänka vad mina föräldrar skulle säga om de såg mig så här. Det är ju lite annat än vad jag gjorde på chefssekreterarjobbet tidigare.

Själv gjöt jag av något så modigt som min vänstra hand... 😉

IMG_3696.JPG

När alginatformen torkat till sin geléform fyllde vi alginatformen med gips. När gipset i sin tur också har torkat var det som lilla julafton att få skala fram sin kreation. 

IMG_3697.JPG

Ut kom en replika av mig själv!