Teckning

En måndag i februari

Egentligen skulle jag har varit sjukskriven nu. Jag hade en operation inbokad i fredags som blev uppskjuten med kort varsel, så jag njuter av att få vara i skolan några dagar till i stället för hemma i sjuksängen. Särskilt just denna måndag, för vi målar inget mindre än naturstilleben, och vad passar en vinterduven Jessica bättre? Bland tulpaner och blodhäggskvistar, lökar och doftpelargoner har jag alltså suttit insvept i mina skönaste kläder och målat av bladverk och grenar. Bra måndag!

So I said to myself — I’ll paint what I see — what the flower is to me but I’ll paint it big and they will be surprised into taking time to look at it — I will make even busy New-Yorkers take time to see what I see of flowers.
— Georgia O'keeffe (1887 – 1986)
IMG_9789.JPG
IMG_9790.JPG
IMG_9797.JPG
IMG_9794.JPG
IMG_9791.JPG
IMG_9795.JPG
IMG_9792.JPG

Det är inte många penseldrag jag egentligen blivit nöjd med idag men det har inte spelat någon roll. Annat var viktigare. Känslan. Att få blanda till kulörer i stillsamhet. Att få vispa runt mårdhårspenseln i vattenmuggen. Att få fokusera på ljuset över en blodhäggsknopp och att lika ofta få vila blicken på innergårdens småfåglar genom fönstret. Det var flera månader sedan jag målade nu och saknaden till måleriet riktigt sjöng i kroppen. Och längtan efter våren, förstås.